Bank: Trots problem – det slutade som alltid: Tyskland lyfte pokalen

Vi har vant oss och vi ska vänja oss vid det

1 av 2
FOTBOLL

Tyskland festar och Europa tittar på, vi har vant oss vid det och ska vänja oss vid det.

Inte för att de är bäst.

Utan för att de kommer att bli bättre.

Jag hade precis frågat Nadine Angerer om det betyder extra mycket att bli mästare efter ett mästerskap som präglats av sju sorger och åtta bedrövelser.

Hon hann bara halvvägs med svaret innan hon drunknade i ett champagnestinkande segertåg som inte hade lust att vänta med att starta partyt.

– So sehen Sieger aus shalalalala! Så ser vinnare ut! sjöng de för att hylla sig själva.

– Super-Natze, Super-Natze hey, hey! sjöng de för att hylla sin målvakt.

Där stod samma gamla vanliga mästarlag, med helt nya ansikten. Där stod den 19-åriga Lahm-backen Leonie Maier. Där fanns högerhotet Lena Lotzen, 19, och spelgeniet Dzsenifer Marozsán, 21. Jennifer Cramer är 19, Melanie Leupolz också.

– Kindergarten…, flinade Nadine Angerer. Rena dagiset.

Under arton år och fem raka EM har allt gått åt rätt håll för tysk damfotboll. I det sjätte gick allt fel.

En riktig final

De har tvingats hetsa sig igenom en generationsväxling, de har fått en handfull spelare skadade inför turneringen och skyttedrottningen Célia Okoyina da Mbabi skadat under turneringen. De fick en mardrömsstart mot Holland, fick en drömsvit spräckt av Norges reserver i gruppen och fick se sin förbundskapten manglad och ifrågasatt på hemmafronten.

I semifinalen ställdes de mot en haussad hemmanation med femtontusen fans i ryggen, i finalen fick de två straffar mot sig.

Men där satt ändå Nadine Angerer, där stod likafullt dagiset.

So sehen Sieger aus.

Finalen blev en riktig final, inför 41 000 åskådare på Friends Arena skickade Even Pellerud ut ett Norge som orkade pressa lite högre, lite mer aggressivt än de gjorde mot bolltrygga danskor.

Spelet var jämnare, även om Tyskland radade upp hyfsade chanser i början. da Mbabi själv hade fyra bra lägen under de första 20 minuterna, men det var finalfotboll mer än något annat; kontrollerat, ordnat, fjärran från fartfotbollen från Tysklands semifinal mot Sverige.

Ingvild Stensland såg till att Norge spelade jämnt på mittfältet, Tyskland koncentrerade sig på att anfalla via Lotzen på högerkanten men begränsades av att de inte har särskilt många spelare som temposkiftar.

Norge hängde med, och sedan fick Norge sina chanser.

En horribelt feldömd straff, ett friläge för Stensland, en straff till för legendaren Solveig Gulbrandsen.

Det var som om Norge bestämt sig för att snabbspola Sveriges hela EM-äventyr på en match.

Slå två usla straffar i en match? Japp. Göra ett positionsmisstag som leder till 0–1 mot Tyskland? Få ett 1–1-mål av sin stora anfallsstjärna (korrekt) bortdömt? Jodå.

Förlora mot Tyskland? Det också.

Direkt efter paus stod mittbacken Marit Fiane Christensen och sov när resten av backlinjen försökte ställa offside. da Mbabi rann igenom, Anja Mittag fick äntligen spela den där avgörande rollen i ett stort mästerskap.

Bäst defensivt nådde finalen

Even Pellerud och Silvia Neid kramades efter slutsignalen, Lotta Schelin fick sitt skyttedrottningspris och den beundransvärda Ada Hegerberg grät ute på planen.

EM slutade som det alltid slutar, med att en tysk kapten lyfte en pokal.

Det betyder inte att vägen dit var som vanligt.

Innan turneringen började såg jag fram emot det bästa EM som spelats. Så blev det också. Inramningen, publiken och den sportsliga nivån var bättre och högre än någonsin. Fler lag är med och slåss, fler lag spelar en driven anfallsfotboll mer fler skickliga spelare.

Likafullt var det de defensivt bäst organiserade lagen som klarade sig allra bäst,

finalen spelades mellan två lag vars skyttedrottningar räknade in två mål på sex matcher.

Tyskland och Norge gjorde inte mest rätt av alla lag i EM, men de gjorde mindre fel än alla andra.

EM tillhörde Tyskland. Det gör framtiden också.

”Finns ännu fler talanger”

De vann EM med en ny generation som inte ens är nära att vara fullvuxen än. De har generationsväxlat, de har inlett samma sorts integrationsprojekt som lyckats på herrsidan, och när jag pratade talangtillgång med Célia Okoyina da Mbabi lovade hon att vi bara sett början.

– Vi har så många unga talangfulla spelare, flera i EM-truppen har knappt gjort sina första landskamper. Om vi fortsätter så här och får spela ihop oss kommer det att komma mer. Och det finns ännu fler talanger som kommer underifrån.

I natt festade Tyskland, medan Europa tittade på.

Det är som det var, det är som det är. Det är, av allt att döma, så det kommer att fortsätta ett tag till.

ARTIKELN HANDLAR OM