Har han en strid till i kroppen?

Bank: Hoppas Northug orkar fortsätta slåss – precis som Zlatan

Foto: PONTUS ORRE
Tungt OS Petter Northug har floppat ordentligt – och hela världen ställer sig frågan om norrmannen är slut.
FOTBOLL

SOTJI. Det finns inget tröttare än det eviga letandet efter paralleller ­mellan Zlatan Ibrahimovic och Petter Northug.

Eller?

Jag vet faktiskt inte.

Kanske har vi bara letat för lite.

Foto: AFP
Zlatan har glöden kvar.

Om tisdagen var en dag med en skugga av Petter Northug så var onsdagen en dag i skuggan av Petter Northug.

Trond Nystad, Norges förbundskapten, petade världens störste skidåkare ur laget, och sedan fanns det inget annat som någon annan ville prata om.

– Hur mår Petter? Vad gör Petter? Hur blir det med Petter?

Stora män lämnar stora skuggor, och Petter Northug fra Mosvik har väldigt länge varit en egen planet i skiduniversum.

I Sotji har han så här långt varit en supernova, en imploderande stjärna av negativ energi. A rebel without a cause.

Jag vet inte om han hittar tillbaka redan här, eller om han vandrar vidare med böjd nacke, men jag vet att skidsporten behöver Northug mer än Northug behöver skidsporten.

Och jag vet att oavsett vad som händer här så har han gjort Norge till ett rikare land.

Hade inte förändrat Sverige

Det är där vi borde jämföra honom med Zlatan Ibrahimovic, även om deras sporter är i olika dimensioner. Inte utifrån mediedramaturgiska utspel, rubriker och självuppfyllande förväntningar på kaxighet.

Northug hade inte kunnat förändra Sverige, inte på samma sätt. Hos oss är den breda bilden av den generiske skidåkaren en nostalgisk bild av något som på många sätt redan ligger bakom oss.

I Norge är skidåkning inget man gör – det är något man är.

Det är därför de varit tvungna att förhålla sig till Petter Northug på ett liknande sätt som vi varit tvungna att förhålla oss till Zlatan Ibrahimovic, som något som utmanat en nationell självbild.

Det är nyttigt, det är nödvändigt.

Vad betyder det att hålla på Sverige, på Norge? En sorts kollektiv uppslutning spanar inåt och bekräftar föreställningar om drag som redan finns:

Ja, vi elsker dette landet.

Hade inte fått en chans

Men så kommer där en Zlatan Ibrahimovic och välter bilden av ett organiserat och överordnat kollektiv, så kommer en Northug och kräver sitt alldeles egna utrymme.

Och eftersom de vann åkte alla med:

Ja, vi elsker ett annet land. Också.

Zlatan och Petter är 80-talister, individualister, hade de fötts tjugo år tidigare hade de aldrig fått en chans. Hade de inte haft sina unika talanger (Petters ­tempoväxlingar och spurt, Zlatans kreativa fysik. Bådas arbetsmoral) hade de varit kuriositeter istället för profeter.

Båda har haft mycket att slåss mot.

Båda har älskat att slåss.

Zlatan Ibrahimovic har själv berättat om sitt behov av fiender och adrenalin, Northugs färd mot stjärnorna inleddes med sveket när han ställdes utanför OS-truppen 2006 trots att han såg sig själv som given.

Sedan dess har han brunnit.

Han slöt kritiserade reklamavtal, han bröt med landslagskollektivet, han valde sin egen väg och fick göra det eftersom han bar norsk skidåkning på sina axlar.

Precis som med Ibrahimovic har man av och till haft känslan att han inte ens varit särskilt noga med att vinna. Han har bara velat slå alla andra.

Ja, och nu gör han alltså inte det längre.

Skidsportens största rockstjärna har varit en suck i Sotji, han har gått ut på scen, spelat en trött cover och gått hem.

Är det höstviruset eller den höga höjden som ställt till det? Har det privata träningsupplägget misslyckats?

Förklaringarna blir så här långt bara gissningar, det är fortfarande möjligt att vi redan till helgen får se en vaken och vacker Northug igen. Möjligen har han en strid till i kroppen.

Stjärnan lyser inte längre

Men om det beror på bristande motivation? I så fall: varför orkar Zlatan Ibrahimovic, 32, fortsätta slåss och sträva, om Petter Northug, 28, tröttnat?

Kanske är det så enkelt som att Zlatan fortfarande har tre fotbollsspelare framför sig när världen röstar. Petter Northug har varit bäst i världen sedan 2009.

En dag till har kommit och gått i OS-byn. Vi ägnade den åt att prata om en stjärna som inte lyser.

Jag hoppas att både han och Zlatan Ibrahimovic orkar fortsätta slåss länge än. Den dag de slutar hoppas jag att deras frågor finns kvar.

Kanske var det aldrig de som skulle lära sig ödmjukhet.

Kanske var det alla andra som borde lära sig ödmjukhet inför faktumet att inte alla alltid måste löpa i samma spår.

ARTIKELN HANDLAR OM