Bank: AIK orkade inte - orkar MFF med AIK

Skandinavien sprang in i väggen

FOTBOLL

Ett avstannande AIK mot Astana senare – och nu vet vi vad vi kommer att prata om.

AIK orkade inte.

Kommer Malmö FF att orka med AIK?

Simon Bank.

Baksmällans mamma.

En natt och en dag efter att vi räknat in halva Norden i play-off till Champions League sprang Skandinavien in i väggen. Ut med Bröndby och Esbjerg, väck med AIK, BP, IFK Göteborg, Molde och Rosenborg.

Jag tog mig från ett tunggungande Gala-Malmö till en glesbefolkad men ambitiös Friends Arena.

Det var inte ens samma sport.

Alla matcher har sin dynamik, det här var en som puttrade på utan intensitet, där lagens kvalitéer och brister gneds mot varandra snarare än brakade ihop med en smäll.

Svaghet att vara lite dominant

En av fotbollens stora ironier är att det ganska ofta är en svaghet att vara lite dominant.

Lag som är mycket bättre vinner, lag som är bra nog för att kontrollera bollinnehavet och etablera anfallsspelet högt utan att utnyttja det blir sårbara för kontringar.

Där var AIK.

Skickligt nog för att ta sig fram, energifattigt nog för att hamna fel, trubbigt nog för att blotta sig. Med fart- och formspelaren Nabil Bahoui avstängd ställde Andreas Alm upp med två kanter som vägde väldigt lätt. Anton Salétros trivs bäst med planen runt sig och många alternativ, Sam Lundholm flöt runt utan att riktigt bottna. Och när han väl fick en frilägeschans studsade bollen snett på svensk elitfotbolls allra sämsta gräsmatta.

När energin inte riktigt fanns där, när kvalitén skruvades ner på ett par platser – ja, det var lite samma känsla som när man lämnar nattklubbsgolvet, går in på toa, och speglar och skarpt ljus förvandlar en från ställets snyggaste till… ja, något väldigt begränsat.

Astana låg djupt med sitt 3-4-3, och även om vingbackarna startade väldigt långt ner så var kazakerna bollbegåvade nog för att kunna spela sig fram längs marken och hitta inspel från kanterna.

Största hemmaförlusten sedan 1993

När bollarna väl kom in hamnade AIK i duellägen, och de fick verkligen ingen hjälp av vare sig studsar eller underlag. Det halkades, det snubblades, bollar studsade fel och fram.

Andreas Alm var ganska nöjd med första halvlek, men om båda lagen varit toppeffektiva så långt hade Astana faktiskt lett med 3–1.

Nu stod det bara 1–0, efter en turligt studsande frispark från centralafrikanske centralgestalten Kéthévoama Foxi.

Jag förstår spelarbytet Alm gjorde i paus (Kennedy Igboananike in, Salétros ut), men det var svårt att förstå uppställningen.

AIK flyttade ner Kwame Karikaris fysik på vänsterkanten och skickade upp Igboananikes fart längst fram, och förlorade riktningen i spelet.

Celso Borges kunde förstås fortsätta göra guld av nästan ingenting, men i det stora hela var Astana både bättre, tydligare och vassare.

När AIK halkat klart hade de förlorat med 3–0, de har inte förlorat med större siffror på hemmaplan sedan Blåvitt gjorde 5–1 på Råsunda 1993.

– De gjorde många misstag i försvaret, jag tror att de var trötta. De har spelat många matcher, hummade Astanas bulgariske tränare Stanimir Stoilov.

Andreas Alm är trött på frågor om trötthet, men hans spelare får faktiskt skylla sig själva efter den här sortens anemiska insatser, kompletta med en frustrationsutvisning på lagets överlägset bäste spelare (Borges).

Hareide hoppades på AIK

De kompenserade inte sina kvalitetstapp med energi, de rullades bort från Europa League, och när de sörjt färdigt ska de försöka defibrilatordundra igång en desperat guldsatsning i serien.

När publiken buat klart, när Nebojsa Novakovic serbsnackat med Marin Anicic och Lalawele Atakora franskfraterniserat färdigt med Foxi och Guy Essame, så kunde AIK i alla fall trösta sig med att de inte är ensamma om att sörja den här förlusten.

I onsdags satt en överlycklig Åge Hareide i Malmö och erkände att han verkligen hoppades att AIK skulle kvala in.

– För svensk fotbolls skull. Och för att de får samma förutsättningar som oss då…

Nu får AIK ett lite mer mänskligt program medan MFF dubbelspelar. Det är en konkurrensfördel, men det krävs styrka, spel och energi för att kunna utnyttja den.

Och i går visade AIK faktiskt inget av det.

ARTIKELN HANDLAR OM