Bank: Zlatan kunde avgjort skytteligan – på en halvtimme

FOTBOLL

REIMS. Paris är fint om sensommaren, men deras fotbollslag är sådär.

PSG fick premiären gratis, Zlatan Ibrahimovic fick fyra mål på köpet.

Men de tog bara emot hälften.

Det är alltså här, bland sten och champagne, som Frankrike brukade kröna sina kungar och drottningar.

De reste upp till gallernas Reims, fick sin krona i den ofattbart vackra katedralen och åkte hem igen.

Det var inte lika upphetsat i dag, men när PSG:s lagbuss svängde in framför Hôtel de la Paix strax före lunch fick ett dussintal poliser spärra av Rue Buirette med kravallstaket och piketer.

Edison Cavani var först ut, Zlatan Ibrahimovic hade en ryggsäck som var stor som en normal högerback.

Kungarna på plats.

Ligue 1 kunde rulla igång.

Det har inte riktigt spelat någon roll hur mycket vi försökt hitta motargument, det finns ingen som på allvar tror att någon ska kunna utmana Paris i år. Alla tror att de ska vinna, men alla undrar h u r de ska vinna.

De kan ju alltid låna en karta av Stade de Reims.

Gamla storklubben Reims har gått från National till Ligue 1, gått från svänggäng till kompetent mittenlag, konstant förbättrat sig de fem senaste säsongerna.

480 miljoner mot 30

Och de har varit som allra bäst mot de allra bästa. Sedan de gick upp 2012 har de slagit PSG, Lyon, Lille, Monaco och OM.

Så ser ju PSG:s utmaning ut i år. Ta de strävsamma stegen framåt, samtidigt som de ska plocka större och snyggare skalper.

Det här skulle alltså inte vara en premiär. Det skulle bara bli en fortsättning.

PSG kom från marknadsförings- och pokalsamlarturné i Kina, med en VM-splittrad trupp (Luiz, Lavezzi, Matuidi, Cabaye och Maxwell saknades), men med totala trepoängskrav.

PSG:s årsbudget är 480 miljoner euro, Reims är 30 miljoner. PSG:s sommar har bjudit på halvmiljardersköp av en mittback, Reims har sålt två nyckelspelare och bara fått bosmanspelare. PSG:s tränare har lett Frankrike till VM-guld, Reims tränare är en charmig Ligue 1-debutant som lärde sig jobbet bland PSG:s ungdomslag.

Han är rolig, Jean-Luc Vasseur. I sommar har han pratat om sin tyska fotbollsfilosofi.

– Ni ska få se. 0–0-matcher intresserar mig inte, förklarade han.

– Men vi ska inte gå fram ”fleur au fusil”, med en blomma i gevärspipan.

De tänkte inte vara naiva.

Och jag vet inte om jag någonsin sett ett naivare fotbollslag (ska fråga David Luiz när jag får chansen).

När PSG spelat en kvart inne här på det täta, fenomenala fotbollsfortet Stade Delaune, hade de sett åska, ösregn, dubbla regnbågar och fler målchanser än de fått på hela försäsongen.

Blanc försöker hitta ett spelsätt med Cavani som ren anfallare, den här gången var det med en fotbollsdyslektisk Lucas som fri högerbreddare och med dubbla playmakers i Pastore och Verratti.

Efter sex minuter rullade Pastore fram Zlatan Ibrahimovic till 1–0. Gamle PSG-brunkaren Bourillon tappade fram Lucas till ett friläge (han passade inte Ibrahimovic, som hade öppet mål), Verratti gav Zlatan öppet mål från tio meter (han träffade stolpen) och Zlatan la sig till en billig straff som han slog rakt på Placide i målet.

En hel jäkla bukett

Inga blommor i gevärspipan? Reims hade stoppat dit en hel jäkla bukett.

De bytte målchanser med ett av Europas bästa lag, offrade fem-sex spelare i anfallen, och med logisk utdelning hade Zlatan Ibrahimovic kunnat avgöra skytteligan på en halvtimme.

Han brukar inte missa den här sortens lägen, brukar inte slarva så sanslöst med sin koncentration, men det var som att chanserna kom för enkelt för att han skulle kunna med att utnyttja dem.

Och när kungarna slarvat färdigt tog Prince över.

Prince Oniangué är en underbar mittfältsbläckfisk, men han gjorde alltså tio mål för Reims i fjol och när en frispark damp ner i boxen tryckte han in den, och åskan han inte mullra klart innan Charbonnier stött in 2–1.

Om nu PSG gjorde inget av allt så kunde väl Reims göra allt av ingenting.

I andra halvlek såg matchen ut som den borde, med ett försvarslogiskt hemmalag och ett totaldominant Paris som letade efter öppningar.

Vore jag Laurent Blanc skulle jag glädja mig åt att Javier Pastore började säsongen med att ta med sig sin fantasi ut på planen, åt att halva startelvan är oanvänd och åt att Zlatan Ibrahimovic alltjämt är en spelare som halvdana dagar gör två mål och åt att de till slut fick med sig en poäng.

Zlatan lyfte in ett inlägg som Johny Placide fumlade in till 2–2, men eftersom Paris är en klubb som ägnar somrarna åt mästerskap och marknadsföring så fortsätter de ha problem med sina säsongsstarter.

De hade det under Komboauré, de hade det under Ancelotti och de har det under Blanc.

De vill så gärna erövra både världen och Europa. På vägen dit får de väl ta en och annan smäll i Frankrike.

Nu har Ligue 1 rullat igång, Zlatan-målen har rullat in, och här sitter jag i Reims och lyssnar på en lycklig läktare som lyfter från marken efter att Cavani missat matchens allra sista chans.

– Ici c’est pas Paris! skrålar de. Det här är inte Paris.

De kröner inte kungar här längre. Men de avsätter dem faktiskt inte heller.

ARTIKELN HANDLAR OM