Bank: Förluster är ofta intressantare än vinster

FOTBOLL

BERLIN. Sarah Sjöström är en av världens främsta vinnare, en del av förklaringen finns i lopp som det här.

Hon är väldigt bra på att förlora också.

Jag har sett henne skratta, jag har sett henne gråta, och nu har jag sett henne riktigt förbannad också.

En av Sarah Sjöströms största kvalitéer som idrottare är att hon är konkret. Det finns så många som sliter ett helt idrottsliv med att jaga rätt sorts känslor, med att sortera det som går att påverka från det som inte går att påverka och agera utifrån det.

En fredagskväll i Berlin sitter vi och tappar hakan över att en svensk simmare är en hundradel för långsam och bara vinner silver.

Det säger en hel del om vilka förväntningar vi har, och ska ha, på Sarah Sjöström.

Men av alla lopp hon gjort den här veckan, säkra finalsatsningar och monstruösa lagkappssträckor, så är det faktiskt det här som intresserar mig mest.

Hur hanterar en 21-åring en marginalförlust på den distans som mer än någon annan är hennes, där hon redan vunnit dubbla VM- och EM-guld i lång bana?

Som vanligt.

Som hon ska.

Förluster lär mer än vinster

Sarah Sjöström sa det inte själv när hon till slut kom ut till oss efter finallopp och prisutdelning, men en blind kunde se att hon var förbannad. Inte på hundradelen, för sådant händer, utan på att hon för första gången under EM inte simmade som hon kan, som hon ska.

Förluster är ofta intressantare än vinster. Michelle Coleman kommer att lära sig mer av sin cirkusdag i går än av sina stramt perfekta lagkappssträckor. Louise Hansson kommer att ha oerhört stor nytta av de där tårarna hon grät efter sin semifinalmiss på 100 fjäril.

Och Sarah Sjöström kommer att bli en bättre simmare av att ha gjort ett dåligt lopp, fullt av misstag.

– Att slå Sarah är speciellt, jag kommer inte att lyckas med det så många gånger under min karriär, erkände danskskatten Jeanette Ottesen när vi pratades vid efter finalen.

Tar tag i problem direkt

Det beror på att Sarah Sjöström är ett tekniskt, taktiskt och fysiskt fenomen, men det beror lika mycket på hela hennes förhållningssätt till sin idrott. En krasch i Shanghai, ett misslyckande i London, en minimiss i Berlin – hon släpper ut känslorna direkt, sedan sätter hon sig vid analysbordet med Carl Jenner, reder ut vad som hänt och blickar framåt.

Hur har hon påverkats av sitt monsterprogram i EM? Vilka svar har hon fått av EM-testet inför ännu tuffare program i OS och VM? Hur betungande är egentligen lagansvaret för henne? Och vad kan hon lära sig av Jeanette Ottesen?

För ovanlighetens skull fick hon ju en lektion i det hon alltid varit bäst på: Att bara göra sitt.

Ottesen var maniskt fokuserad på sin simning, sin bana, sitt upplägg. Sjöström såg i alla fall ut att bli stressad av att se danskan hänga med och hänga på. Och stressade simmare är sämre simmare.

Sarah Sjöström har burit sig själv och sitt lag till tre guld och två silver på fem dagar i Berlin.

I fredags gick hon och la sig besviken. På lördag drar hon lärdomar. På söndag ser hon framåt och går vidare.

Det är inte bara hennes simning vi kan lära oss saker av.

ARTIKELN HANDLAR OM