Bank: Misslyckandet för herrarna måste utvärderas

FOTBOLL

BERLIN. Det har varit fint att se svenskor på prispallen här i Berlin.

Tittar vi högt ser vi vad vi har.

Sänker vi blicken ser vi vad som saknas.

Simon Sjödin var den största besvikelsen av herrarna.

Tio medaljer, hoppades förbundskaptenen på inför EM. Tio medaljer var vad hon fick.

EM började med en strålande lagkapp, den slutade med en ännu bättre lagkapp, och det har under veckan varit lätt att se strålande svenska simmarbrudar överallt.

Sarah Sjöström fortsätter spränga gränser. Jennie Johansson letar ­efter den sista turboväxeln som bär hela vägen upp i världseliten. Louise H­ansson och Michelle Coleman har tekniken och väntar in ett par års kompletterande styrketräning som kan göra dem riktigt, riktigt stora.

Det intressantaste på vägen till Rio kommer att vara att följa Sarah ­Sjöströms resa. Det näst intressantaste kommer att vara att följa alla de som följer efter.

Men efter EM måste vi också intressera oss för glappet bland ­grabbarna.

Skickade in en molotovcocktail i debatten

Förbundskaptenen Ulrika Sandmark tog med sig tio killar till EM, för att ge dem utmaningar, hårdhet och erfarenhet.

Resultatet var akvarelltunt.

Christoffer Carlsen skötte sig fint i frisimmet, Mattias Carlsson inledde starkt, men det är på en nivå som är mil ifrån världseliten. Många av de med lägre status kom till EM efter att redan ha toppat inför SM, och klarade inte av att hålla i formen in i augusti.

Trettionde- och fyrtiondeplatser är en sak, att simmare inte slår sina personbästa i säsongens enda stora tävling är värre.

Det är misslyckanden som måste utvärderas.

Mitt under brinnande mästerskap skickade Michelle Coleman in en molotovcocktail i debatten, när hon i en intervju i Expressen tyckte att det ställs för låga krav på killarna, att deras träning är för mjäkig och för långt efter den internationella konkurrensen.

Coleman är både smart och stark, och att ha högt i tak är en nyckel om svensk simning vill utvecklas. Kanske har hon rätt, men det är en kritik som måste breddas för att bli vass på riktigt.

Lasse Frölander var i Berlin i helgen, han har sågat svensk styrke­träning förut men efterlyser en djupare analys:

– Vad är egentligen hårdare träning? Om jag sitter i 90 grader mot en vägg i tio timmar så tränar jag hårt, men det gör mig inte till en snabbare simmare, säger han.

– Sverige är ett litet land, vi har en stor tradition, men nu för tiden j­obbar de flesta väldigt bra överallt.

De fick en glimt av vad som krävs

Frölander fick sin skolning i svallvågorna efter självplågaren Anders Holmertz, stora mästare lär sig av stora mästare. Om en ung simmare kan mäta sig med en världssimmare så får de en förståelse för exakt vad som krävs.

– Vi har våra toppar på tjejsidan nu, och toppar för med sig toppar, de visar att det är möjligt. Det är det vi behöver på killsidan, säger Ulrika Sandmark.

Sarah Sjöström dök upp som ett underbarn när vi började tvivla på svensk simning, bakom henne kommer ett stim simmartjejer som ser, lär, inspireras.

Den breda satsningen på unga herrsimmare är vettig och viktig, även om resultaten varit magra här, för ett lag utan stortalangen Johannes Skagius. De kom hit, de simmade långsamt, och de fick en glimt av vad som krävs. Det är en början.

Och medan vi väntar på en ny Frölander kan vi ju alltid titta på ­Sarah ­Sjöström, där uppe på pris­pallen.

SIMON BANK BETYGSÄTTER SVENSKARNAS INSATSER I SIM-EM

ARTIKELN HANDLAR OM