Bank: Zidane och Guardiola – ni har blod på era fötter och ni bryr er inte

”Människor får betala med sina liv samtidigt som fotbollsvärldens tyngsta namn ställer sig bakom”

1 av 4
FOTBOLL

Zinedine Zidanes roulettefinter, Pep Guardiolas överlägsna fotbolls­intelligens.

De var så fina att titta på, det är värre nu.

Fotbollens stora har fått blod på sina fötter, och de bryr sig inte ens.

Det händer ju inte så väldigt ofta att man skrattar högt i sin ensamhet, så det gäller att passa på.

Häromvintern satt jag och tittade på franska Canal Plus satirshow Les Guignols. Ni känner säkert till det, det är programmet där de använder dockkarikatyrer för att kommentera nyhetsflödet med satirisk skärpa.

Just den här sketchen handlade om hur en av kanalens journalister försöker ­intervjua den qatariske emiren schejk Al Thani om hans investeringar i PSG.

– Är det inte väldigt dyrt…? frågar reportern.

Al Thani, som enbart talar genom dåvarande sportchefen Leonardo rycker på axlarna. En miljard för Zlatan Ibrahimovic? Äh, det är inget. En miljard för Thiago Silva? Äsch. Att köpa arenan? Bygga en klubb? Ordna jacuzzibad i sitt privatjet? Nädå. En baggis.

De köpte, idrotten sålde

För att visa omfattningen av sin ekonomiska styrka flyger emiren in journalisten till Petersplatsen i Vatikanen. De står där i folkhavet och ser när påven kommer ut inför massorna, och inleder sin predikan med att slå ut händerna och mässa:

– Allahu Akbar! Allah är stor!

Emiren pekar och nickar eftertänksamt:

– Det där. Det var dyrt.

Allt går att köpa för den som har pengar, och när Qatar bestämde sig för att köpa en framtid bortom oljekällorna fick det kosta vad det ville. Nu vet vi att idrotts­världen ställde sig på kö för att sälja.

Mästerskap i friidrott eller simning? Storturneringar i golf och tennis? En fotbollsklubb? Ett fotbolls-VM?

De köpte. Idrotten sålde.

Jag var inte särskilt pigg på att hänga på när de allra första kritikerstormarna blåste igång från vår del av världen när Qatar och Ryssland tilldelades värdskapet för fotbollens finaste turnering. Det fanns drag i den där kritiken som var etnocentrisk, det fanns toner i den som mer handlade om att delar av världen där det var kallt eller varmt, som låg långt från vår kultur, inte förtjänade arrangemanget.

På sätt och vis tilltalades jag av tanken på att Mellanöstern, med en passionerad fotbollskultur på sitt vis, äntligen skulle få bjudas in i den stora fotbollssamvaron.

Men det gick inte att blunda för den andra delen av kritiken, den som handlade om brist på demokrati, om övergrepp, om korrupta ansökningsprocedurer eller kroppar som skulle staplas på hög innan arenorna byggts klart.

Eller, det gick ju visst.

Fifa själva rullade igång en utredning ledd av den oberoende amerikanske juristen Michael Garcia, som högg tänderna i en genomrutten organisation. När rapporten väl kom valde de att hemligstämpla avgörande delar av den, vilket fick en vansinnig Garcia att stormande lämna sitt uppdrag.

Skulle förändra fotbollen

Qatar står fortfarande som arrangör, och jag har svårt att se hur de ska kunna bli av med värdskapet. Om Fifa backade skulle det rimligen och rättvist bli stämt på tunga miljardbelopp för pr-skadan det skulle innebära för landet.

Dessutom har stora, starka delar av fotbollsvärlden redan visat vad de tycker.

Legendarer och konstnärer som Pep Guardiola, Michael Laudrup, Alex Ferguson och Zinedine Zidane har omfamnat Qatars VM-arrangemang. De har pratat om hur bra det kommer att bli för spelare, vilken betydelse det skulle få för fotbollen i den här delen av världen. Det skulle, med arrangörens slogan, förändra fotbollen för alltid.

Men är det inte väldigt dyrt?

Världsfacket International Trade Union Confederation har kallat Qatar ”en modern slavstat”. De har krävt att kafala-systemet för gästarbetare (”2000-talets apartheid” enligt LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson) upphör, att man tillåter kollektivavtal och inrättar minimilöner, och ger arbetarna rimliga arbetsförhållanden.

Brukade kunna sko sig i det tysta

Fattiga gästarbetare får sina pass konfiskerade och tvingas arbeta långa pass i 40-gradig hetta. De dör i hundratal och tusental. Enligt ansedda the Guardian omkom i snitt en nepalesisk arbetare varannan dag under 2014, under det att de hjälpte till att bygga fotbollstempel för rika fotbollsmiljonärer.

Det räcker med ett snabbt nyhetssvep för att få veta det här, men ändå ställer sig några av fotbollsvärldens tyngsta namn och organisationer glatt bakom ett VM i Qatar 2022.

– Varför skulle inte de ha rätt att hålla ett VM? frågade Zinedine Zidane retoriskt i en intervju med l’Équipe.

Han kunde frågat några av de arbetare som Sportbladets Oskar Månsson pratat med under sitt besök i Qatar.

Andra kan han inte fråga ens om han vill, eftersom de krossats och dödats av en maskin som bara tar hänsyn till en viss sorts människor.

Fotbollens maktmän brukade kunna sko sig i det tysta, genom schweiziska bankkonton och skumma affärer. När det gäller Qatar har de inte ens brytt sig om att cynismen syns. Sepp Blatter, Fifa och några av historiens finaste fotbollsmän har blod på sina fötter, de har varit drivande i beslut som dag ut och dag in kostar utsatta människor livet.

De verkar inte ens tycka att det är särskilt dyrt.