Bank: Rätt spelare är viktigt – hur de ska spela ännu viktigare

FOTBOLL

Han ska välja en mittback, en målvakt och en ersättare till Jimmy Durmaz?

Det är viktigt att Erik Hamrén väljer rätt spelare.

Men det är viktigare att han väljer hur de ska spela.

Någon gång ska ju vara den första.

Det här är veckan när vi plötsligt sitter och njuter av gräset på Friends Arena. De senaste åren hade det inte kunnat bli mer utskällt ens om det stått för pausunderhållningen i schlagerfestivalen, men här och nu ser det ut som det ska, känns som det ska, och luktar som det ska.

Det luktar gräs, det känns som nystart och fotbollsvår.

Eftersom bitarna ligger ­lösa och tiden är kort kan vi se ganska mycket ganska snabbt, kapten Hamrén har inte tillräckligt mycket att vifta på för att hinna vara särskilt hemlig.

Innan träningen ens hann börja i går hade vi sagt både hej och hejdå till Mikael ­Antonsson, och eftersom Pontus Jansson gjorde sin första träning fick vi direkt tydliga indikationer om hur mittbacksparet kommer att se ut i Moldavien på fredag.

Halva Malmös mittbackspool är här nu – Erik Johansson, Pontus Jansson och Filip Helander – men det första passet pekade på att Jansson startar i Chisinau.

Bra val.

”Ponne” hade mycket att lära sig när han flyttade till Turin, men han är typen som lärt sig italienska snabbt (han gjorde sin första direktsända tv-intervju nyligen), som sett kulturskillnader som en möjlighet istället för problem och som tar svårigheterna som en chans att bli bättre.

I måndags pratade vi länge och mycket om hur han utvecklats i gamle gubbtjyven Giampiero Venturas trebackslinje, om kravbilder och hårda lektioner.

– Man måste egentligen vara med för att fatta hur mycket vi tränar taktik. Han nöter oerhört mycket, var­enda detalj. Alla ska veta exakt vad de ­måste göra, förklarade Jansson.

Det måste man i Moldavien också, särskilt som en spelare som bara gjort 90 ­minuter (mot Frankrike i höstas) ihop med Andreas Granqvist.

Ska vinna – då blir det Isaksson

Pontus Jansson har uppspelsfoten och tekniken, han har fått den taktiska skolningen, och den som detaljgranskar den svenska mittbacksuppsättningen kan lära sig något om talangutveckling:

Erik Johansson är en omskolad mittfältare, Andreas Granqvist spelade på mittfältet upp i pojklagsåldern i Påarp, Pontus Jansson är en gammal anfallare som tagit steget ner.

Det är inte så dumt att lära sig spela fotboll innan man lär sig försvara i fotboll.

Jag tycker, som sagt och skrivet, att Erik Hamrén dessutom gör helt rätt som uttalar sitt fulla förtroende för Andreas Isaksson, trots en tung klubbperiod. Skälet till det är enkelt: Han har inget skäl att göra annorlunda.

Isaksson gör aldrig en dålig landskamp, på sikt kan Robin Olsen arbeta sig förbi, men en frusen fredagskväll i Chisinau handlar inte om att växa – utan om att vinna.

Mår bra av att återvända till 4-4-2

Moldavien är vad det är, ett svajigt landslag som inte hittat formen under en ny förbundskapten. På fyra matcher i kvalet har de släppt in sex mål och gjort två, och alla de där ­åtta målen har kommit efter fasta situationer.

Ett synkroniserat Sverige kommer att få fördelar där, spelare som känner varandra kommer att kunna löpa sönder ett alltjämt öst- och markeringsfostrat motståndarlag.

Om Erik Hamrén planerar överraskningar så lär de inte handla om vilka spelare han väljer.

De kommer att handla om vilket spel han väljer.

Hamrén har ägnat det ­senaste året åt att arbeta in en 4-5-1-modell där Zlatan Ibrahimovic får (eller ska få) understöd av offensivt ­löpande yttrar. Nu saknas Jimmy Durmaz, och det är mycket möjligt att Hamrén låter spelarna styra spelet.

Marcus Berg är i målskytts- och startelvaform, men är ingen naturlig ytter. Isaac Kiese Thelin har Frankrike-stötts en säsong, men är bättre i mitten. Den ende som någonsin sett en kvalitetsytter i Ola Toivonen är Erik Hamrén, men om inte Ukraina-EM fick honom att tänka om kommer han aldrig att göra det.

Sebastian Larsson? Kan spela på en kant, men ­behövs i mitten bredvid Kim Källström och Albin Ekdal. Emil Forsberg? En möjlighet, för all del. Och Johan Elmander… är väl inte riktigt Johan Elmander längre.

Landslaget kan alltså må bra av att återvända till gamla livmodertrygga 4-4-2.

På de första träningarna har Sverige nött ett snabbt kantspel för att kontra sönder ett ganska centralstyrt Moldavien, men för att få det att fungera krävs också fler spelare än Zlatan som hinner hela vägen in i straffområdet.

Solen sken över Stockholm igår, i morgon åker landslaget till Moldavien för att ta tre poäng som bara måste tas.

4-4-2 är ett steg tillbaka. Vill Hamrén ta ett steg framåt kan det vara det mest logiska alternativ han har.