Utan sheriff & Kennedy – då tappar Bajen poäng

Sportbladets Simon Bank: Axén fick iallafall lyfta på kepsen och le

FOTBOLL

Vad gör Hammarby när Johan Persson är sjuk? Sätter dit Kennedy Bakircioglu som plåster.

Vad gör Hammarby när Kennedy går sönder?

Tappar poäng.

Sportbladets Simon Bank.

Egentligen ville man ju ge honom en kram.

Alec Axén, allsvenskans tjurigaste tränare, stod där ute på Behrn Arena med en svart keps nerdragen över ett svart ansikte över en svart täckjacka. Regnet öste ner över alltihop, och hans lag hade precis tappat årets första ledning till 1–2 på hemmaplan. En poäng på fem matcher var på väg att bli en poäng på sex matcher.

Han såg ut att behöva poäng, eller åtminstone en kram.

Tränare berättade om styrkor

Jag hade ägnat en del av förmiddagen åt att prata med tränare som vet en del om hur ett bra Örebro SK känns att möta.

Åge Hareides Malmö FF och Magnus Haglunds Elfsborg fick båda stryk av ÖSK i cupen. De berättade om matchbilder som passade ett effektivt Örebro finfint.

– De kunde ställa om och gjorde det väldigt bra, men det vänder fort i allsvenskan, sa Hareide.

– Det är svårt att säga vad som hänt, men de kontrade bra mot oss, sa Haglund.

Örebro har sin styrka i just kontringsspelet, men har man varken ytor att kontra på (som mot Gif Sundsvall eller Falkenberg) eller effektiviteten som krävs mot klasslag (som IFK Göteborg och Elfsborg) blir allt mycket svårare.

Då krävs en Nordin Gerzic som tar spelbygget i handen, då behöver man få de där billiga målen.

Men mot ett högpressande men sjukstukat Hammarby?

Jo, det funkade riktigt bra.

Saknade sin sheriff

Enkel fotboll är enklare att spela mot svårt motstånd, och här kom Hammarby till stan med 3000 supportrar, men utan mittfältssheriff.

Johan Persson var sjuk, och det märktes.

ÖSK kunde sätta hög press, spela hyfsat jämnt i kraftspelet på mitten och hade skickligare fötter hos Gerzic (bäst på plan före paus) och Daniel Nordmark. Om bara Daniel Gustavsson haft lite känsla som komplement till sin fart hade Örebro kunnat göra både två och tre mål före paus.

Nu blev det två täta mittfält och snabbt spel framåt istället, med två högt spelande målvakter (Alec Axén försökte vinna psykologipoäng genom att byta ut Oscar Jansson mot Jacob Rinne) som fiskade efter överlånga stickspel.

Ett Persson-löst Bajen hade svårare än normalt att bygga spel bakifrån, och hade möjligen mått bättre av att få med strategtekniker som Besara eller Bakircioglu tidigare och mer centralt – istället hamnade de i löpdueller mot Gustavsson och var illa ute.

ÖSK:s första spelmål sedan premiären var inget spelmål egentligen, utan en andraboll efter hörna som Robert Åhman Persson krigade fram till en ensam Patrik Haginge. Hammarbys kvittering kom efter att Åhman Persson släppt fram den decimeterkortare Mats Solheim på en hörna precis före paus.

Örebro hade spelat sin bästa halvlek i allsvenskan, men lik förbannat hade de inte fått mer än 1–1 för besväret. Men de hade fått bra betalt på sitt direkta spel, så efter paus renodlade de det.

Från att ha varierat kort och långt gick de till att enbart slå långt, vilket gjorde livet mycket enklare för Hammarbys backlinje.

ÖSK tappade sitt spel, i samma takt hittade Bajen sitt.

Kennedy Bakircioglu sjönk tio-femton meter, blev ett plåster över Johan Persson-hålet, och lyfte Hammarby in i matchen – tills hans lår protesterade och tvingade honom bryta.

Efter det var det ingen match kvar, bara väldigt mycket kamp.

Axén fick må bra igen

Birkir Sævarsson tryckte in 1–2 efter ett högerinlägg. Skallar slog mot skallar, benskydd mot benskydd, och till slut tråcklade Nordin Gerzic fram en boll så att Eidur Sigurbjörnssons ben såg ut att slå mot Stefan Batans ben. Det var ingen straff, men det blev straff, och när Ahmed Yasin dunkade in den hade Örebro fått en poäng som var värd väldigt mycket mer än så.

Regnet öste ner över Örebro, matchen blev till krampkamp och till en miljon gånger pengarna fick vi mål som ordnades av en ytterback som startade sin första match för året, en norsk miniback som nickade, en isländsk mittback som aldrig gör mål och en isländsk mittback som filmade.

När allt var över hade vi 2–2, gruppgruff på mittplan och en utpumpad Alec Axén som lyfte kepsen ett par centimeter och log.

Det var ett tag sedan han mådde så bra, trots allt.