Bank: Inkompetent och naivt – men vad har AIK lärt sig nu?

1 av 2
FOTBOLL

Och showen rullade vidare.

Rikard Norling kom in, pratade om kuddar och guld och att vinna varje match.

Men ödesfrågan för AIK var och är inte tre poäng. Den är vad de lärt sig av allt det här.

Som de hade sagt om det hänt i filmen De Misstänkta:

Det största trick AIK någonsin utförde var att övertyga världen om att Andreas Alm inte existerat.

När Sveriges stökigaste fotbollsklubb kallade till presskonferens för att presentera en ny tränare, efter en dag som saknar motstycke i allsvensk historia, inledde sportchefen Björn Wesström med att slå fast att det som blivit en sanning idag inte nödvändigtvis var en sanning igår.

Med andra ord: när det skrevs att Andreas Alm skulle få sparken var det inte sant, men nu har det blivit det.

Sedan gick Wesström och vd Mikael Ahlerup vidare med en öppen konferens där de svarade på frågor om den som kommer, men inte om den som försvinner.

De ville inte prata om sprickorna i föreningen och verksamheten som ger en bild av en grav inkompetens (om man ska vara hård) eller en häpnadsväckande naivitet (om man ska vara snäll). Är det rimligt att en styrelse arbetar fram en målsättning utan att konsultera de som ansvarar för den sportsliga verksamheten? Är det rimligt att en styrelse låter som en supporterröst och pratar om titlar i en fotbollsverklighet där Malmö FF just skenat ifrån till en unik ekonomisk särställning? Är det rimligt att spelare och ledare tvingas möta medias frågor om en tränares anställning under en hel dag, medan deras chefer tiger still?

Om detta talade de inte.

Vad skulle han annars göra?

Istället gled Rikard Norling in på scenen, fick en AIK-tröja med nummer tio och ett kontrakt som sträcker sig över tre och ett halvt år.

Han log, och min första tanke var att det verkligen inte passade sig, att det var som att skratta på en kollegas begravning. Min andra tanke var en känsla: vad skulle han annars göra?

Norling är den förlorade sonen som äntligen kommit hem, det här är det finaste han vet, och det hade varit skådespeleri om han hållit sig sval och grå inför den här uppgiften.

Han var Rikard istället.

Det var prat om ”utvecklingshus” (någonstans kontaktar Erik Hamrén sina advokater i detta nu), om stenar, om skygglappar som lyfts och om Karlbergs-miljön post Alm som ”ett rum fyllt av kuddar”.

När Norling tog över Brann pratade han om att vinna ligan och åkte ur, jag trodde att han skulle skruva ner den retoriken nu, men det gjorde han förstås inte.

Han var Rikard. Han pratade om att det går att vinna SM i år.

– Absolut. Jag tycker det. Vi gör allt för att vinna varje match, det gäller att växa sig starkare.

Och så följde han upp med ett svenskt rekord i fotbolls-alliteration, pratade om att spela ”fin, fartfylld fotboll, som också ger resultat”. En supporter som säger det supportrarna vill höra, om en spelidé som står i viss kontrast till Alms mer direkta fotboll.

En speciell klubb att värka i

AIK är en speciell klubb, en speciell miljö att verka i. När Norling hyllade Andreas Alm med att konstatera att det han lämnar efter sig är ett harmoniskt kuddrum där saker ligger där de ska ligga och alla mår bra så var det en bild som står i bjärt kontrast till läget i hela föreningen.

Det finns inga kuddar som är stora nog för Gnaget, här studsar ropen mot skrik medan hela havet stormar.

Inte för att det är så det borde vara, för att det är bäst för den sportsliga verksamheten, utan för att det är så det är. Jag frågade Norling om det där är en naturlag i AIK, om man måste acceptera det tonläget även på insidan, och det tycker han inte. Men han är inte här för att förändra det, lika lite som styrelsen kunde stå för tanken att Andreas Alms långsiktiga kontinuitetsprestation var god nog.

– Om jag skulle säga att vi ska komma i mitten i år och satsa nästa år så… trist. Jag tror att många upplever det som jäkligt trist av de som ska komma hit och titta på oss, sa Norling.

Det är en AIK-hållning, en hållning som innebär att Juventus är en förbannat tråkig förening.

Det är mycket möjligt att Gnaget för ett lyft med Norling, det finns massor av argument för en ny röst efter sju år med Alm, men på sikt tror jag att det är en nyckel att resonera kring själva tonläget i sig. Det finns mängder av skäl att ifrågasätta om det är så vettigt för klubben i sig att köpa supporterretoriken snarare än att nyansera den.

Wesström kom i kläm

Nu hamnade sportchefen Björn Wesström i kläm, i en situation där det skurit sig mellan styrelsens naivitet/inkompetens och tränarens vardagsarbete, och tvingades stå med ryggen rak och säga att han ägt beslutet fullt ut.

Det har han förstås gjort, men det var klubben som lämnade honom ensam i ett rum med en laddad revolver.

På måndag spelar AIK ett laddat tvillingderby mot Djurgården, med tonläget uppskruvat till max, och det är ett läge som är som gjort för Rikard Norlings hela person.

På fredagseftermiddagen var det dags för hans första träning, nu siktar AIK på guld och titlar och tre poäng igen.

Vad lärde de sig av skilsmässan med Andreas Alm? Det vet vi inte än, vi fick inga svar om AIK:s förre tränare den här gången.

Som de hade sagt om det hänt i filmen De Misstänkta:

And like that… he’s gone.

ARTIKELN HANDLAR OM