Bank: Allt talar för ett Sjöström-guld

Sportbladets Simon Bank: Är hon med så brukar hon vinna

FOTBOLL

RIO DE JANEIRO. Vattenytan bruten, insimningen avklarad – och vad i hela världen kan vi utläsa av ett badpass för Sarah Sjöström?

En del.

Är hon med så brukar hon vinna.

Det hade inte ens varit särskilt överraskande om vattnet börjat koka när hon väl dök i.

Klockan var en bit före två på eftermiddagen, lokal tid, när Sarah Sjöströms resa fram till det där som alla förväntar sig ska sluta vid regnbågens slut gick från fast till flytande.

För första gången sedan jag kom till Rio stekte solen OS-området, temperaturen hade hoppat upp ett par, tre hack, och Sveriges största guldfavorit i modern tid hoppade i vattnet.

Hon får ju skylla sig själv.

Fällor kan finnas

Sarah har satt sig själv i en situation där guldet är hennes att förlora, där alla andra medaljer är ett avsteg från normaliteten, och hon har inte gjort något för att låtsas som att det inte är så.

Det betyder förstås inte att det är enkelt. Det här är simning, det finns så många fällor på vägen och Sarah Sjöström har upplevt de flesta av dem.

Hon vet.

Men hon vet också det här: När hon gått in i ett mästerskap och visat i försökssimningarna att hon hänger med toppen – ja, då brukar det också sluta med att hon står med en guldmedalj om halsen när allt är över.

Sedan genombrottet och EM-guldet 2008 har hon simmat 100 fjäril i nio stora mästerskap, och mönstret har varit tydligt.

Sex gånger har hon haft en av de tre bästa tiderna i försöken. Fem av gångerna har hon vunnit finalen. Enda undantaget är den försmädliga lillfingernagelförlusten mot Jeanette Ottesen i Berlin-EM 2014, men då var Sjöström slutkörd efter en hård mästerskapsvecka.

Nu?

Jo, tackar som frågar.

Kontrollerat lopp

Sarah kom in och gjorde som hon brukar. Hon hukade ner och kände på vattnet, skvätte lite på sig, slog på låren, ordnade mössan, skakade armarna, slog på låren igen, fixade till glasögonen, rullade handleder och vrister, och simmade snabbast av alla.

Det såg mer kontrollerat än blixtrande ut, som en uppkörning snarare än ett formel 1-lopp, men det är så det fungerar i försökssimningarna. Det handlar mer om att inte göra fel.

Seg start, 26,33 ut, 56,26 i mål, en två tiondelar snabbare försökssimning än när hon slog världsrekord i Kazan i fjol.

– Det kändes bra. Första loppet brukar alltid vara lite pirrigt, man vet inte riktigt vilken form man är i. Det känns som att det är första gången någonsin som man tävlar varje gång när det är första loppet i mästerskapet. Men det kändes väldigt kontrollerat, sa hon när vi träffade henne efteråt.

Tung start för Hansson

”Kontrollerat” räckte till att vara tre tiondelar snabbare än gammelgäddan Dana Vollmer som sänkte årsbästat från USA:s OS-uttagningar rejält.

Sarah är med. Hon är snabbast.

Om det var en bra eller dålig förstasimning för svensk simning återstår att se. Louise Hansson gråstenssimmade sitt heat halvannan sekund över personbästa, och sa att hon har mer i kroppen än hon fick ut.

Jag hoppas verkligen att hon har rätt, annars har Sveriges lag just försvagats betänkligt.

Louise kämpar med att hitta rätt med sina tankar mer än med sin simning, kapaciteten finns men den ska faktiskt fram också.

Sarah Sjöström har inte de problemen. De gånger hon misslyckats (VM i Shanghai 2011, OS i London) har det gått att ana problemen redan i försöken.

Det går inte nu. Hon bara simmar, och om det finns något som talar för något annat än ett svenskt OS-guld i morgon så har vi i alla fall inte sett det än.

ARTIKELN HANDLAR OM