Bank: Fantastiskt befriande, Sarah

1 av 2
FOTBOLL

RIO DE JANEIRO. En final till, en medaljchans till – men knappast guld.

– Det är så här det är när jag simmar hundra fritt, säger Sarah Sjöström.

Sarah är unik på många sätt, det mest talande är det här:

Hon säger som det är.

Sportbladets Simon Bank.

Det är det här hon tränat och förberett sig för. När onsdagsnatten kom hade Sarah Sjöström klarat av första halvlek av sitt OS, det där hon skulle ta ett guld på sin distans och hoppades vinna en medalj på 200 fritt.

Hon klarade båda.

Sedan hade hon andra halvan kvar, och det är det som är själva utmaningen under ett långt mästerskap. Att prestera, ladda om, prestera igen.

Det är inget nytt, Sarah har dragit erfarenheter av både EM (där hon inte orkade) och VM (där hon orkade mycket mer), och när halvtid var här slet hon sig fram i en lång lagkapp som blev en besvikelse och ett hundra-fritt-lopp som blev ett beställningsjobb.

Campbell överlägsen

I semifinalen kopierade hon utgången från försöken (25,83), kom lite nära i vändningen och kämpade sig framåt till fjärde bästa semitid. På banan bredvid växlade Cate Campbell ner, precis som i försöken, men var ändå totalt överlägsen allt motstånd.

Efter försöken ställde en reporter ur OS-organisationen en rak fråga till Sarah Sjöström:

– Siktar du på världsrekordet på 100 fritt?

Reportern fick ett lika rakt svar:

– Jag tror att världsrekordet på 100 fritt är upp till Cate Campbell att slå, sa Sarah. Jag kan inte simma så snabbt, det är inte möjligt för mig.

Och det där kan ju göra folk konfunderade.

Hur ska man egentligen tolka Sarah Sjöström, en tjej som ena sekunden pratar om att ta fyra medaljer i OS eller att ”ingen kan slå mig på hundra fjäril om jag får till loppet” eller ”jag tror jag kan slå världsrekordet i semifinalen”?

Är hon överdrivet kaxig? En del får för sig det.

Är hon överdrivet ödmjuk? Det går säkert att få för sig det också.

Och allt det där säger mer om alla andra än om Sarah. När toppidrottare uttalar sig om målsättningar och resultat är vi vana vid att tolka det härifrån till evigheten.

Många har svårt att förstå

Tyder det på självförtroende om man säger si, eller på tvivel om man säger så? Vilka underliggande betydelser kan man läsa in i det som sägs och inte sägs?

Allt det där beror på att vi vet att så många spelar teater, gör utspel, söker eller helt enkelt inte vet.

Och det är därför många har svårt att förstå sig på Sarah Sjöström:

För att hon säger som det är.

Jag tänkte på det i fjol, när hon sagt att hon inte tänkt simma 200 fritt på VM trots att hon gjort världstider under säsongen. Vi journalister frågade om och om igen om hon inte skulle tänka om, konkurrenterna sa att ”vi tror det när vi ser det, hon kommer säkert vara med till slut”.

Sarah själ blev först uttråkad, sedan förbannad, och så klippte hon av:

– Jag HAR JU SAGT att jag inte ska simma!

När alla vant sig vid dimmor är det lätt att misstro klarheten, och om det är något jag lärt mig om Sarah Sjöström så är det att hon inte fejkar. Är hon solklar favorit på hundra fjäril så säger hon det, är hon en bit efter Cate Campbell på hundra frisim så säger hon det, tror hon att hon kan ta fyra medaljer i ett OS så ser hon ingen anledning att påstå något annat.

Hon spelar inga spel, hon lägger ingen energi på att gömma undan något eller överdriva något.

Fantastiskt befriande

Det är så fantastiskt befriande, och det säger väldigt mycket om idrottsvärlden att den sortens uppriktighet blivit svår att tolka – när svaret är att den inte behöver tolkas alls.

Jag är övertygad om att allt det här är en av Sarah Sjöströms absolut största styrkor, eftersom det är intimt kopplat till hennes förhållningssätt till idrottandet.

Många stora simmare har varit stora tänkare. Aleksandr Popov var filosofisk, Ian Thorpe en alldeles för mjuk själ, Therese Alshammar en sökare. Det är lätt att fastna för den sortens karaktärer, men det är inte alltid en fördel.

– Jag försöker att låta bli att tänka, brukar Sarah säga.

På det viset påminner hon mer om Michael Phelps. De äter, de sover, de gör ett träningsupplägg, de tävlar, de analyserar resultaten och de går vidare.

Inga spel. Inga dimmor. Inga spegelsalar. Svacka är svacka, form är form, guldchans är guldchans och bronsläge är bronsläge.

Vad vi ser är vad vi får, vad vi hör är det som är.

Natten mot fredag simmar Sarah Sjöström final på hundra meter frisim. Hon är en av de bästa i världen, men om Cate Campbell fortsätter göra vad Cate Campbell just nu gör så får hon rikta in sig på att slåss om de andra medaljerna.

Det har Sarah sagt. Och då är det så.

ARTIKELN HANDLAR OM