Bjurman: Starkaste intrycket gav Henke

SPORTBLADET

SOTJI. Det går knappt att göra mål på Henrik Lundqvist ens på träning.

Och då är det ändå en samling formidabla stjärnor i stegrande form som försöker.

Så ingen behöver tvivla:

Tre Kronor har alla chanser att ställa till med något helt oförglömligt i den historiska hockeyturnering som till, allmänt glädjerus, öppnar med ett drama mot Tjeckien i kväll.

Det är det starkaste intrycket när Tre Kronor under tisdagen intar isen i bedårande Bolshoy-arenan i ett vårljummet Sotji för de sista förberedelserna inför kvällens OS-premiär mot Tjeckien.

Henrik Lundqvist har helt uppenbart kommit till Svarta Havets norra strand med en mission.

Han är maniskt ovillig att släppa puckar förbi sig, möter alla skott och finter med stridslystnad gränsande till ilska, vägrar slappna av ens för några ögonblick.

Och efteråt står han helt paradoxalt i den mixade zonen och bara utstrålar lugn och godmodig harmoni, till synes tryggt förvissad om att den form han efter en säsong av motgångar lyckats kämpa sig tillbaka till är konserverad och kommer att kunna vässas ytterligare på OS-rinkarna.

Jag har sett den där kontrasten förr under åtta långa år i New York, särskilt i skarpa lägen. Det brukar betyda att mannen som kallas kung i sin hemstad är i begrepp att göra helt osannolika matcher.

Börjar fantisera om mer än brons...

Men målvaktsgiganten från Manhattan är inte ensam om att imponera under tisdagsträningen.

Det slår faktiskt gnistor om de flesta av de NHL-stjärnor Pär Mårts lockat till Sotji – trots brutal jetlag och tidsomställningar som i flera fall orsakat klarvaken pigghet på helt fel tider natten innan.

Därmed börjar förväntningarna stegra hos den här skribenten...

Jag har hela tiden sagt att jag tror att Sverige tar brons och att det skulle vara en bedrift i en turnering med sån mördande konkurrens.

Men när Lundqvist redan på träning är så omöjlig, när den klyftigt komponerade kedjan med Henrik Zetterberg och Alex Steen och Gabriel Landeskog har sån frustande fart, när Nicklas Bäckström och Daniel Sedin ser ut att trivas så bra ihop direkt, när hela truppen lyser av förväntan och övertygelse om att de kan slå alla... då är det svårt att inte börja fantisera om ännu mer.

Förutsättningarna för något riktigt stort och oförglömligt finns, det är helt klart.

Det betyder inte nödvändigtvis att det blir omedelbar succé mot Tjeckien i kväll. Det känns som ett underskattat lag, späckat med rutin och listighet, kvaliteter personifierade inte minst av en Jaromir Jagr som upplevt en pånyttfödelse i New Jersey den här säsongen. Dessutom rymmer den tjeckiska truppen större vana vid spel på stor rink – en detalj jag misstänker att framförallt våra backar inledningsvis kommer att ha vissa besvär med.

Festen – den viktigaste poängen

Men skulle det börja med torsk är det viktigt att komma ihåg två saker:

1. Resultatet spelar inte så fasansfullt stor roll i de inledande matcherna. När alla går vidare till playoff är gruppspelet i princip en enda lång övning.

2. Sverige ska inte börja för bra. Historiskt har det tvärtom visat sig vara betydligt mer gynnsamt de gånger rubrikerna braskat om ”fiasko” efter Tre Kronors turneringsstarter.

Personligen känner jag att poäng eller inte just i kväll faktiskt kvittar, euforin kommer oavsett vad som händer pumpa som snålvattnet inför utbudet av kaviar på media­byns bättre krogar. Det är ju en av tidernas turneringar som börjar nu, en hockeyfest med helt osannolik potential. Som en god vän sa innan jag satte mig på planet i New York för den långa flygningen över Atlanten:

– Det är som om du fortfarande var musikskribent och skulle på en festival med Springsteen, Dylan, Stons, Håkan Hellström, Neil Young, Patti Smith och Daft Punk.

Ja, man kan lägga till och en återuppstånden Elvis också, en ung Frank Sintra och en Beatles-comeback.

Det är bara de bästa som ska uppträda nu.

ARTIKELN HANDLAR OM