Erik Nivas 2008

Foto: FOTO: MAGNUS WENNMAN, AP, JERKER IVARSSON
Turkiet firade, Schweinsteiger nätade, Arsjavin triumferade och Hiddink tänkte men det var Spanien som segrade.
SPORTBLADET

Man tager vad man haver, och man letar glädjeämnen där de finns. 2008 var det inte särskilt svårt att hitta den stora ljuspunkten.

Sommarens EM-slutspel räckte för att sätta färg på resten av året.

När jag sätter mig ner för att summera ännu ett fotbollsår är det en sak som intresserar mig mer än andra numera.

Blev jag överraskad eller inte?

Jag hävdar in i förbannelsen att den moderna storfotbollens absolut största problem är dess förutsägbarhet, att hundratals miljoner supportrar världen över vet att deras lag ändå aldrig kommer att vinna något stort.

Så – bra eller dåligt år?

Blev jag överraskad eller inte?

Hull förgyllde

Nja, i vardagen bland klubblagen var det väl sisådär med det. Hoffenheim och Hull har förgyllt hösten, Portsmouth vann en FA Cup-final mot Cardiff, ett par småklubbar har gläfst och nafsat lite mot den stora Champions League-hunden – men när allting kom omkring var det likafullt ändå Man United, Barcelona och Inter som vann Europas tunga pokaler.

Kul i smått, självklart i stort.

Nej, det som gjorde 2008 var såklart sommarens EM-slutspel.

Jag kan bara inte begripa mig på alla de som tycker att EM var ”en turnering som aldrig ­lyfte”.

Det enda synsätt som kan förklara den åsikten är det som går ut på att ett EM börjar och slutar med det svenska landslaget – men så enkelspårigt enögd är väl ändå ingen verklig fotbollsentusiast längre?!

Spaniens spökexorcism. Turkiets mirakel. Tysklands turbofotboll.

Rysslands revolution och Arsjavins genombrott. Hiddinks hjärna och Domenechs dumheter.

Bästa turneringen på länge

Vi fick såväl de stora matcherna som de fascinerande berättelserna, vi fick både den offensiva fotbollen och de oväntade vändningarna.

EM var den bästa stora turneringen på länge, kanske rent utav det bästa mästerskapet som spelats sedan VM 1982.

Mer begär jag verkligen inte.

Bara några få dagar återstår nu av 2008. Det har varit ett väldigt bra fotbollsår.

FAKTA

Fem höjdare från året som gick

1. Engelska Ligacupen

Det är ingen poäng med att hymla och försöka konstruera ihop något annat, mer neutralt. Även om jag är journalist så vet alla som läser mig regelbundet att jag dessutom är Tottenham-supporter. 2008 var ett innehållsrikt år för vårt släkte, och årets höjdpunkt – ja, hela årtiondets höjdpunkt – var förstås upplösningen på Ligacupen. Först osannolika 5–1 på Arsenal i den avgörande semifinalen på White Hart Lane, sedan 2–1 mot Chelsea i finalen på Wembley. ”Som att uppleva hur ett förtryckt folk reste sig”, beskrev en engelsk journalist, och från min läktarplats förstod jag precis vad han menade.

2. Turkiet i EM

Under några förtrollade sommarveckor satt jag fyra gånger på olika läktare i Schweiz och Österrike för att se det turkiska landslaget spela EM-fotboll. Varenda gång så gjorde de dramatiska mål i de absoluta slutminuterna. Det var bortom alla beskrivningar, det var fullständigt vanvett och bland det mest otroliga jag någonsin upplevt inom idrotten. 2–1 på Schweiz i Basel. 3–2 mot Tjeckien i Geneve. 1–1 och straffvinst mot Kroatien i Wien. Och så till sist 2–3 och slutsekundsförlust mot Tyskland i semifinalen i Basel. Det var ett enormt privilegium att få följa med hela vägen.

3. Georgien kom hem

Mindre än två månader efter att Georgien förlorat det intensiva Augustikriget mot Ryssland så hävde Fifa sina säkerhetssanktioner och lät det rödvita landslaget återvända hem till Boris Paichadze-stadion i Tbilisi. VM-kvalmatchen mot Cypern var verkligen inte den bästa fotbollsmatch jag sett, men det var däremot en av de mest symbolladdade.

4. Svennis i Mexico

Jag har alltid drömt om att uppleva en fotbollsmatch inför fler än 100?000 åskådare. Då det inte längre är möjligt i Europa så fick jag lov att korsa det stora havet för att uppleva det. Sven-Göran Eriksson debuterade som mexikansk förbundskapten inför en utsåld Azteka-stadion – den enda arena i världen där det spelats två VM-­finaler – och efter mycket krångel och besvär lyckades hemmalaget slå Honduras med 2–1. Jublet vid det sena segermålet kan vara det högsta ljud jag någonsin hört.

5. Uppstickarna i Champions League

Cluj slog Roma på Olimpico, Anorthosis bråkade med Inter och Werder Bremen – men själv var jag klart mest fascinerad av BATE Borisov. En helt annan typ av lag från en helt annan typ av land. När traktorfabrikens lag skulle göra sin första hemmamatch i CL såg jag såklart till att ta mig till det Vitryssland som brukar beskrivas som ”Europas sista diktatur”. Efter 20 minuter ledde BATE med 2–0 mot Juventus.

Årets värsta

Jag tillhör inte dem som viftar med den blågula fanan med allra störst entusiasm och intensitet – men det är klart att det ändå var förjäkla sorgligt att behöva uppleva Sveriges totala kapitulation mot Ryssland i den avgörande EM-matchen. Vi var plågsamt underlägsna i både tanke och handling. Sämre med bollen, sämre utan bollen. Varje ryss sprang hundratals meter längre än sin svenska motståndare, och ett logiskt resultat hade väl varit 4–0 eller 5–0. En av väldigt få gånger som det här svenska landslaget fått mig att känna mig indignerad, på gränsen till personligt förolämpad.

Årets idrottare

I världen: Usain Bolt. För den överlägsna karisman, och för att en del av mig fortfarande tycker att Cavic vann den där finishen mot Phelps.

I Sverige: Zlatan Ibrahimovic. Förstår ni ­inte varför så kommer jag heller aldrig att ­kunna förklara det för er.

Årets flopp

I världen: Det franska EM-laget. Bäst på pappret, sämst på plan. Vafan höll de på med? Varför i helvete sitter Domenech kvar?

I Sverige: De svenska damlandslagen i fotboll och handboll. Avstånden mellan prat och prestation har sällan varit så ­stora.

Årets läsning

Nu publicerades den visserligen redan 2006, men 2008 var ju året då Roberto Savianos ”Gomorra” gjorde eko över världen. Ett bevis för reportagets kraft.

Årets citat

”Change has come to America”

Barack Obama

Årets film/tv

Årets film var ”Hunger”, dramat om den hungerstrejkande IRA-fången Bobby Sands.

Och eftersom ingen frågar – årets skiva var ”The ’59 Sound” av The Gaslight Anthem.

2009 års största idrottsupplevelse

Tyvärr. Sverige missar fotbolls-VM i Sydafrika. Lars Lagerbäck lämnar posten som förbundskapten.