Niva: Åhlund förlorade tränarmatchen på knock

SPORTBLADET

En sparkad tränare har försvunnit och två veckor har gått.

Är Hammarby i en bättre position nu än de var då?

Under 90 minuter krampaktiga minuter mot Örebro hittade jag inte en enda sak som tyder på det.

Foto: Stefan Jerrevång

All denna turbulens, alla dessa omvälvningar – för detta?

I en knapp timme satt jag och såg precis samma impotenta Hammarby som jag sett hela den här säsongen.

Under hela veckan hade Thom Åhlund pratat om betydelsen av en bättre offensiv, att få med fler spelare i anfallen, att öka effektiviteten på sista tredjedelen.

Sedan satte han ihop en startelva där mittfältet bestod av fyra temposvaga centralt orienterade spelare som alla har försvarsspel som grundinstinkt.

Resultatet blev rätt stabilt, men om möjligt ännu mer trubbigt och ineffektivt än tidigare.

– Fega fotbollsspelare kommer aldrig att lyckas i såna här lägen, sa Åhlund när jag intervjuade honom i fredags.

”Fega tränare då?”, muttrade jag för mig själv, där någon gång i början av andra halvlek.

Sedan räckte inte den tanken längre.

Åhlund gjorde tre offensiva byten på mindre än en kvart.

Ett av dem var han visserligen nödd och tvungen till – dagens bästa hemmaspelare Andreas Dahl haltade av – men de två andra var av definitiv friskt-vågat-karaktär.

I stället för Dahl, Gaete och Söderström fick Bajen in Laitinen, Söderberg och Helg.

Thom Åhlund var inte någon feg tränare den här dagen.

Tyvärr var han inte heller någon särskilt lyckad tränare.

Hans byten gjorde bara Hammarby ännu mycket sämre än de redan var.

Kraftig offensiv slagsida

Fram till och med det här skedet av matchen hade de haft en lite väl defensiv balans. Nu fick laget kraftigt offensiv slagsida.

Örebros ambitiöse och noggranne coach Sixten Boström var inte dummare än att han insåg det.

När Åhlund i praktiken lämnade mittfältskriget åt Christian Traoré fyllde Boström omedelbart på med centrala spelare.

Tre minuter efter Hammarbys sista byte lämnade Örebro sitt 4-3-3 för ett 4-4-2 med diamant.

Ytterligare tre minuter senare så avgjorde de matchen.

Under resten av matchen så vann de svartvita sedan bollen i stort sett när de ville, och skapade chanser nästan varje gång.

Hammarbys enda idé var att lyfta upp mittbacken Igor Armas på topp, vilket genast kontrades genom att bortalaget drog ner nickstarke dansken Kim Olsen i försvaret.

Inte ett enda ordentligt kvitteringsläge vaskades fram.

Det var bara att konstatera – i sin debut så förlorade Thom Åhlund tränarmatchen på knock.

Fler bör rannsaka sig

Men bortom honom då?

Jo, det finns fler grönvita som har rejäla anledningar till självrannsakan.

Som Igor Armas och Patrik Gerrbrand, som fortsätter att spela mittbacksspel var-för-sig snarare än tillsammans.

Som den offensiva nyckeln Sebastian Castro-Tello, som måste inse att det krävs mer för att lyckas i Allsvenskan än det krävs för att styra och ställa med rastamössa och gympaskor i Stockholms fjärde reservlagsserie.

Som fansen, som var ovanligt tysta och för egentligen första gången den här krisdrabbade säsongen vände sig mot laget och började sjunga om ungdomsgänget HTFF i stället.

Som styrelsen, som tillåtit att truppen tvingas fortsätta huffa och puffa utan en enda duglig naturlig anfallare.

Samtidigt som Freddy Söderberg töltade runt och slog felpassningar på Söderstadion visade storbildsskärmen hur Pablo Piñones-Arce gömde sitt ratade Bajen-hjärta och stångade in tre poäng till Brommapojkarna nere i Helsingborg.

Det fattades liksom bara det.

Väldigt mycket har hänt i Hammarby, sett både över de senaste veckorna och de senaste åren.

De har inte kommit ut på andra sidan som en lyckligare klubb.