Niva: Den största kvällen i Lyons historia – med en svensk i centrum

SPORTBLADET

BORDEAUX. Sugen på att skapa dig en europeisk storklubb?

Se till att ha tio år på dig, en sjujäkla massa pengar på fickan – och gärna en streetsmart svensk i laget.

Foto: REUTERS
Kim Källström.

När slutsignalen går sjunker Kim Källström ner på knä vid sidlinjen och segerpumpar ut mot publiken.

Han bultar klubbmärke, han klättrar på lagkamrater, han dansar hoppsasteg.

Han beter sig så som man bara gör ifall man just varit med om karriärens skönaste förlust.

I nästan tio år har Lyon stått och bankat utanför den europeiska fotbollens palatsportar.

Flera gånger har de verkat som att de varit på väg att ge upp och vända tillbaka till anonymiteten de kom ifrån.

De har mött så många motgångar, sålt så många nyckelspelare, förlorat så många kvartsfinaler – men år efter år ändå hittat krafter för ännu en ny satsning.

Nu har de till sist pressat murbräckan igenom dörren och tagit sig in.

Kim – en rollspelare

Det här var den största kvällen i Lyons historia.

Vare sig Juninho, Michael Essien, Karim Benzema eller Florent Malouda fick vare med om den.

Kim Källström var däremot en av centralfigurerna.

Mycket handlar som alltid om tur, tajming och tillfälligheter – men det finns även en signifikans i det.

Källström var långt ifrån Lyons bästa spelare mot Bordeaux. Han var inte den som gjorde tricks med bollen eller den som vaskade fram chanser – ändå var han en av de som bidrog mest till att de tog sig igenom kvällen.

När matchuret tickat in på stopptid och Bordeaux slutforcerade som vildast var han flera gånger den svårforcerade barriär de strandade emot.

Nuförtiden är Kim Källström en rollspelare i Lyon, en rutinerad kille som stadigt utför sin uppgift och som varit med om tillräckligt mycket för att våga vinna. En nyttig, men ganska glanslös lagspelare.

Det är menat som en stor komplimang.

Kim Källström hade inte spelat på den här nivån ifall han inte lärt sig att anpassa sig efter sina begränsningar, att maximera värdet av de fördelar han har.

Lyon hade inte varit i Champions League-semi ifall de inte upptäckt värdet av just de egenskaperna.

Och ja, de hade inte heller varit där om de saknat pengar.

I toppen för att stanna

Ska man analysera hur det egentligen gått till när den här historiskt sett profillösa klubben slagit sig in i den europeiska eliten landar man rätt snabbt i krass ekonomi.

Klubbpresidenten Jean-Michel Aulas begrep tidigt hur man gör business av fotboll, och lyckas utifrån det sedan vara både stridslysten, smart, snål och storsatsande på samma gång.

Lyon blev klubben som skapade sig sin egen logik.

När resten av fotbollsvärlden bromsade in under förra sommarens ekonomiska kris sålde han först Karim Benzema till Real Madrid för 35 miljoner euro. Sedan köpte han Lisandro, Gomis, Cissokho och Bastos för 70 miljoner euro.

Det var hans intentionsmarkör, hans sätt att gasa sig genom en uppförsbacke och demonstrera hur Lyon minsann förblev Frankrikes ledande klubb även om de nu råkat tappa greppet om ligabucklan.

Ett drygt halvår senare är de nu större än någonsin, och jag tror inte att de bromsar in här.

Där Bayern München är ett ojämnt och sårbart lag är Lyon numera stabilt och okuvligt, Kim Källström-style.

Jag ger dem väldigt goda chanser att nå Champions League-finalen redan i maj, men blir det inte i år så blir det någon annan gång framöver.

Lyon är inget Monaco, ingen sån där klubb som sprattlar sig genom en europeisk succésäsong för att sedan försvinna.

De har kämpat för det här i tio år – när de nu väl tagit sig till toppen är de här för att stanna.