Niva: Barcelona är ett sämre lag med Ibrahimovic som nia

SPORTBLADET

BARCELONA. Slutsatser från ett sönderhackat slagfält:

FC Barcelona passar inte särskilt bra som förlorare.

Zlatan Ibrahimovic klär inget vidare i ett misslyckande.

Foto: REUTERS
UTSLAGEN – IGEN Zlatan Ibrahimovic kom till Barcelona med en dröm – att vinna Champions League. I går slogs den drömmen i spillror av hans gamla lag Inter.

Var det rättvist?

Äh, jag kan inte bedöma det. Inte du heller.

De här matcherna krängde fram och åter i kölvattnet av så många omdiskuterade domslut att det är helt lönlöst att försöka diskutera fram vilka som hade hur stor fördel av vad.

Rättvisa är ett värdelöst fotbollsbegrepp utan mening.

Det jag däremot kan hamra fast är att det var välförtjänt. Inter har all rätt i världen att spela sin första Champions League-final på nästan 40 år.

Parallellerna till 1960-talets ”Grande Inter” är nästan för övertydliga för att kunna vara sanna.

Då som nu heter ägaren Moratti. Då som nu är lagets största stjärna en kontroversiellt egensinning importtränare som tar till de medel som krävs för att vinna.

– Om du har en Ferrari och jag har en liten bil så måste jag förstöra ditt däck eller hälla socker i din tank ifall jag ska vinna loppet.

Det hade kunnat vara gamle catenaccio-mästaren Helenio Herrera som sa det. Men det var José Mourinho.

Inter var beredda att både punktera däck och sabotera bensintankar för att säkra det här avancemanget.

Barcelona också. Tro inget annat.

Under de senaste dygnen har katalanerna varit väldigt långt ifrån de höga fotbollsmoraliska nivåer som de själva gärna berättar om.

Barcelona har fallit rätt ner i fällan

De har trakasserat Inter vid deras hotell, och de har attackerat deras spelarbuss. De har filmat och tjuvsmällt precis lika mycket som Mourinhos ­öppet råbarkade cyniker.

De har fallit rätt ner i fällan.

José Mourinho vann en dubbelseger över Pep Guardiola igår igen. Formationen och spelsättet var såklart de grundläggande bitarna, men därutöver lyckades han ge matchen precis den mentala karaktär han var ute efter.

Inter trivs när matcherna blir täta, sönderhackade och griniga. Barcelona behärskar det lika illa som den välkammade mönstereleven som plötsligt dras in i ett skolgårdsslagsmål där alla knep är tillåtna.

Jag ska inte påstå att jag själv njöt av vällust under alla matchens minuter, men jag slutade aldrig att fascineras av den. Hålla undan på Camp Nou med tio man i över en timme? Ska inte vara möjligt.

Men tyvärr, en stor anledning till att Inter hade så lätt att försvara sig var att Barcelona hade en centerforward som tog för få initiativ, gjorde sig själv enkel att möta. I Milano var Zlatan Ibrahimovic så ineffektiv att det nästan kändes demonstrativt. Igår försökte han verkligen, utan att någonsin vara i närheten av komma rätt.

Den store svensken spelade helt utan pondus och beslutsamhet. Det är verkligen sällsynt att se honom ängslig på en fotbollsplan, men igår var det så jag upplevde honom.

Han visste mycket väl att säsongen som var tänkt att slutligen lyfta upp honom bland de allra största var på väg att förvandlas till ett misslyckande. Han insåg såklart att det innebar en ironi så enorm att den nästan blir tragikomisk.

Kanske inte får en chans till

Han mäktade bara inte med att göra något åt det.

Det är inte självklart att Zlatan Ibrahimovic får en lika bra chans att förlösa sin Champions League-fixering igen.

Barcelona kommer såklart inte att kasta ut honom, men de kommer inte heller att gå in i en säsong till utan ett riktigt centeralternativ.

Förmodligen värvar de ytterligare en etablerad anfallare i sommar. Zlatan kommer då att bli konkurrensutsatt på ett sätt han hittills sluppit.

Idrottsresultat är ofta skoningslösa, och även om vi har några veckor kvar innan vi summerar den här säsongen kan vi dra ett par bistra slutsatser redan nu.

Barcelona har blivit ett sämre lag med Zlatan Ibrahimovic som nia.

Inter har vuxit sig starkare med Samuel Eto’o i kedjan.

När kameruanen troppade av planen efter matchen pekade han upp mot Camp Nou-läktarna och gjorde ett par uppskattande gester.

Tiotusentals Barça-cules avbröt sitt besvikna buande för att applådera spelaren som trots allt gjort mål för dem i två Champions League-finaler.

Hade de fått bestämma hade de hämtat tillbaka honom i morgon.

Ungefär samtidigt stod resten av Inter-folket och armageddonfirade borta vid sin klacksektion. Victor Valdés försökte brotta bort José Mourinho, Sergio Busquets slog till Diego Milito.

Inter flyttade inte på sig för det.

Till sist tröttnade någon sönderfrustrerad Barcelona-vaktmästare, och slog på sprinklersystemet på precis den fjärdedel av planen där segrarna råkade befinna sig.

De blåsvarta struntade i vilket, blötte ner sig och fortsatte fira. Vattenkanonaden fungerade inte, och förmodligen hade de kunnat försöka med både pepparsprej och gummikulor utan att få någon effekt.

Inter hade rätt och slätt bestämt sig.

Den här kvällen skulle Barcelona aldrig få flytta på dem, oavsett vilka metoder de använde.

ARTIKELN HANDLAR OM