Niva: Då tar EM slut innan det ens börjat

Tre simpla poäng räcker säkerligen för att nå åttondelsfinal

SPORTBLADET

Så här är det.

Sverige möter Irland på Stade de France i Paris den 13 juni.

Där har ni vårt EM.

Vinner vi inte den matchen så tar turneringen slut innan den ens hunnit börja.

De goda nyheterna först.

16 av 24 lag ska fortfarande vidare. Det har aldrig varit så lätt att klättra ur en EM-grupp. Tre simpla poäng räcker säkerligen för att nå åttondelsfinal.

Men så var det ju det där med själva lottningen då.

I mina ögon var alltid de svagaste lagen det mest intressanta med den här dragningen. Det var av akademiskt intresse ifall vi skulle vara chanslösa mot Tyskland eller Belgien, och det var av mindre betydelse om vi skulle försöka gneta till oss en krysspoäng mot Österrike eller Italien.

En enda seger

Det är en seger vi behöver – en enda seger – och därför skulle turneringen alltid definieras av vilket lag vi lottades mot från den fjärde seedningspotten.

Nordirland eller Albanien skulle ha inneburit en 80-procentsmöjlighet att segla igenom gruppen. Turkiet hade reducerat de chanserna till 30-35 procent.

Nu blev det Irland, och nu blev det väl också någonstans mittemellan.

Öppningsmatchen är ödesmatchen – det vet vi nu – och det framstår på alla tänkbara sätt som ett 50-50-läge.

Vi pressade oss förbi Irland i VM-kvalet för dryga två år sedan, men då var det Johan Elmander och Anders Svensson som gjorde målen för Sverige medan Irland fortfarande coachades av urgamle Giovanni Trapattoni.

Vad har då hänt sedan senast? Robbie Keane har blivit äldre, okej, men det vägs upp av att James McCarthy, Seamus Coleman, Jonathan Walters, Shane Long, James McClean och Ciaran Clark alla förstärkt sina Premier League-positioner.

Under Martin O'Neill har de dessutom fått en fotbollskostym som passar dem betydligt bättre än Trapattonis taktiska tvångströja.

Irland saknar en pålitlig målvakt, men har ändå blivit bättre sedan sist. Har Sverige det?

Italien underskattat

I övrigt är det väl ungefär som det brukar vara. Belgien är lite överskattat, Italien lite underskattat.

Även om den belgiska talangexplosionen är oerhört väldokumenterad så saknar de fortfarande riktiga ytterbackar, och får ut förvånansvärt lite av Romelu Lukaku på topp.

Italien är inte där de vill vara ännu, men efter fyra uppladdningsveckor med Antonio Conte kommer de att vara precis lika noggrant svårspelade som de alltid är.

Det skulle inte förvåna mig det minsta ifall Italien tar minst en poäng från öppningsmatchen mellan de två gruppfavoriterna.

Bortanför vår egen horisont då?

Jackpot för Lasse Lagerbäck, frikort för Frankrike och en dödsgrupp som börjar på D. Kroatien har ett av hela världens mest begåvade mittfält, men löper ändå en konkret risk att passa sig stumma mot Turkiet och Tjeckien.

Allt eller inget

Men allt det där är givetvis sekundärt, allt det där bleknar i jämförelse med uppgiften vi själva redan kan se konturerna på.

Det finns drygt 80 000 platser på Stade de France, fler än på både nationalarenan i Kiev och Olympiastadion i Berlin. Irländarna är alltid både många och högljudda, och det svenska mästerskapsstödet tillhör numera Europas bästa.

Den 13 juni kommer att börja som en fantastisk blågul fotbollskväll, det vet jag redan nu, men det finns också en risk att det är där allt slutar.

Vi förlorade premiärerna i både EM 2000 och EM 2012, och hämtade oss sedan aldrig. Den här gången är insatserna ännu högre.

Allt eller inget. Den gäller det att se till att den första matchen inte också blir den enda.

ARTIKELN HANDLAR OM