Leifby: Om Malmö skräller tror jag Ola självantänder

Klang och jubel i studion efter bragden.
SPORTBLADET

Så otroligt roligt och häftigt och oerhört viktigt det var att Malmö FF tog sig till Champions League.

Om du inte insåg det fanns Viasat-studion där och förklarade det för dig.

Det och mycket, mycket, mycket, mycket mer.

Fantastiskt.

Det här är förstås lite internt, men varje dag trillar det in hundratals mejl till Sportbladets redaktion.

Till 85 procent är det pressmeddelande från alla håll och kanter, ambitiösa företagare och föreningar som hoppas att vi ska snappa upp något intressant och skriva en artikel eller två.

Vi gör det, titt som tätt.

Min personliga favorit är Svenska Sidvagnscross Föreningen som uppdaterar mig om läget i sidvagnscross-SM.

Viasat skickade också ut en kommuniké i veckan, inför MFF-Salzburg.

– Malmö FF, svensk fotboll, MTG, Viasat och tv-tittarna törstar efter att se ett svenskt lag i fotbollens absoluta finrum, sa Per Nunstedt, Viasats sportchef, i en kommentar.

Malmö FF, svensk fotboll, MTG, Viasat och tv-tittarna.

Den ende man glömde var påven.

Och Zlatan.

Med den peppen inför var det inte konstigt att studion höll på att välta efter matchen.

Niva kommer lämna i en raketryggsäck

Det var jävligt kul att MFF gick vidare, jag tycker det, men eftersnacket gjorde mig en aning matt.

Övertändningen var total.

Det fanns inte ett enda superlativ som inte användes.

Allt var fantastiskt otroligt och total eufori.

Matchen, resultatet, taktiken, målen, straffen, publiken, domaren, vaktmästaren, bollen.

Det var total ”briljans”.

Mål och bilder ”vi aldrig någonsin kommer att glömma”.

Matchbevakningen övergick i en sälj-kickoff.

Stämningen i Malmö var fantastisk, det gick igenom tv-rutan, men för säkerhetsskull fick vi höra att den också ”gick att ta på”.

Flera gånger.

MTG och Viasat hade verkligen TÖRSTAT efter att se ett svenskt lag i fotbollens absoluta finrum.

Det gick att ta på den.

Törsten.

Nu finns det inget utrymme kvar, inte ett steg till att ta om, låt säga, Malmö skräller borta mot Juventus i premiären.

Skulle skåningarna vinna där tror jag att Ola Wenström självantänder.

Erik Niva kommer att lämna eftersnacket i en sån där raketryggsäck som användes under OS-invigningen i Los Angeles 1984.

Det enda som höll studion kvar på jordens yta var Lars Lagerbäcks närvaro.

Ex-förbundskaptenen förblev kall, förstås.

Berömde laginsatsen och organisationen och fick förstärkning när MFF-legendaren Staffan Tapper kom.

Jag kände först inte igen honom, för en sekund trodde jag att det var den där Rörläggaren som gått fel.

På sin utpräglade malmöitiska bjöd han, Tapper alltså, på en intressant inblick i klubbens visioner.

Hur de tänkt ”Salzburg… vaudau Salzburg?” om motståndet, och att ett av framgångsrecepten på 70-talet hade varit att inte lägga kraft på motståndarna, vad de hette eller vad de tjänade.

Han var rolig också.

Vi kunde se Lagerbäck ändra färg

Rosenbergs straff hade inte imponerat och kan man den svenska fotbollshistorien fann man svaret mycket underhållande.

”Som gammal straffläggare måste jag säga att jag har sett bättre straffar – som målvakten har räddat.”

Tapper avslutade med att konstatera att man kan komma långt med ”ett gediget försvarsspel som sitter”.

Lars Lagerbäck ändrade färg.

I direktsändning kunde vi se hur allt blod rusade från huvudet och raka vägen ner.

Han log.