Laul: Tre lok tuffar iväg – de andra riskerar att bli kvar på perrongen

Foto: bildbyrån, scanpix
SPORTBLADET

I veckan tillträdde Johan Ahlborg som ny vd för Djurgården Fotboll.

– Han är ett viktigt steg i arbetet mot vår vision att bli Nordens bästa fotbollsklubb, kommenterade ordföranden Tommy Jacobson.

Lycka till Johan, säger jag – för det är inte bara Djurgården som riskerar att bli kvar på perrongen när allsvenskans tre lokomotiv tuffar i väg:

Malmö FF, Helsingborg, Örebro.

Nej, det här är inte en tanke som hamrades fram på tangentbordet efter några whisky för mycket till Manchester United-Chelsea i går kväll. Den bygger på i högsta grad tillförlitliga fakta.

I fjol slutade allsvenskan 1) Malmö FF, 2) Helsingborg och 3) Örebro.

Efter två omgångar i år har samma tre lag tagit full pott och tabelltoppen ser exakt likadan ut: MFF, HIF och ÖSK.

Det kanske är för tidigt att slå fast att allsvenskan efter 15 år som världens svängigaste och jämnaste fotbollsliga är på väg att skiktas med ovan nämnda tre lag som utbrytare i toppen – men det är intressant att resonera kring.

Tabelltoppen intakt till i sommar?

På kort sikt har "The big three" den nödvändiga förutsättningen att behålla sina respektive positioner: en tillräckligt bra spelartrupp som de styrande valt att behålla mer eller mindre intakt över senaste transferfönstret trots bud utifrån som hade stärkt ekonomin.

I det korta perspektivet finns alltså goda skäl att tro att tabelltoppen ser ut ungefär så här fram till sommaren då klubbledningen ställs inför nya beslut – sälja eller behålla?

Örebros ekonomi är intressant. Den har förbättrats senaste två åren trots jämförelsevis få och billiga spelarförsäljningar. Väljer ÖSK att hålla fast vid sin linje går de mot en allsvensk höst med samma trupp. Spelarna som är sugna på att röra på sig – Michael Almebäck och Alejandro Bedoya samt kanske Nordin Gerzic och John Alvbåge – kommer hur som helst inte generera särskilt stora pengar.

Kan bli besvärligt för MFF

Malmö FF verkar ha bestämt sig för att behålla kontrakterade spelare över Champions League-kvalet som i så fall blir oerhört avgörande: ekonomin är i gungning och utan tunga intäkter från Europaspel kan läget snabbt bli besvärligt.

Helsingborg lever på marginalen och det finansiella välmåendet är beroende av hur det går i årets allsvenska. Men HIF kan med Rasmus Jönsson och Alexander Gerndt göra spelarförsäljningar i storleksordningen 60 miljoner kronor (alla pengar skulle visserligen inte gå till föreningen men en betydande del). Å ena sidan riskerar Helsingborg därmed att vara mest sönderköpta till hösten, å andra sidan är det ett faktum som sportchefen Jesper Jansson varit medveten om länge. Eftersom han bevisligen byggt upp en pålitlig scoutingverksamhet bör han kunna hitta dugliga ersättare.

Så var vi landar vi?

Jo, att om MFF drar in stålar via Europaspel, Helsingborg lyckas pressa upp prislapparna på Jönsson/Gerndt samtidigt som de finner rätt ersättare och ÖSK väljer att behålla sin trupp, då talar mycket för att varken Elfsborg eller IFK Göteborg – som sett till spelartrupp och ekonomi ligger närmast – hinner i kapp i år. Och kanske inte nästa år heller. Eller nästa igen.

KFF utmanar

Kalmar har sin guldfågel på plats och får ses som närmaste utmanare därefter.

AIK och framför allt Djurgården är just nu en bra bit bakom, det är knappt lönt att spekulera i vad som eventuellt kan hända om ett par tre-fyra år.

Däremot är det omöjligt att inte bli lite nyfiken på Hammarby om de skulle ta klivet upp i allsvenskan till 2012 eller -13 och sedan kan utveckla verksamheten på nya Stockholmsarenan. Det förutsätter emellertid att det finns kompetent folk i klubbledningen, så glöm det jag precis skrev.

FAKTA

... och det här tyckte våra andra profiler var veckans grej

Michael Wagner: IFK Göteborgs misstag

– Häckens och Mathias Ranégies avgörande 3–1-mål i derbyt symboliserar IFK Göteborgs misstag att inte släppa fram individualisterna som stuckit ut (och där ger jag Kåmark helt rätt). När inte stjärnorna Hysén eller Sebastian Eriksson levererar blir IFK Göteborg ett platt kollektiv.

Erik Niva: KFF:s stora steg

– Naturligtvis omgångens enda genuint historiska händelse – Kalmar FF flyttade in på sin nya arena och tog steget från långvarig allsvensk gäst till semi-permanent medlem av den etablerade eliten.

Johan Flinck: Eriks recension

– Erik Edmans recension av ”nya Elfsborg” efter matchen på Olympia: ”Som gamla Kalmar. Det var långa inkast och dynga långt”, sa Helsingborgs veteranback.

Kristoffer Bergström: När Laul fick sudda

– Det kunde inte stinka mer 0–0. AIK kunde inte gå framåt, Mjällby visste inte vad de skulle göra där framme. Båda fjolårsmötena blev 0–0 och Laul skulle just tvittra ”den som inte tror det här blir mållöst är dum i huvet”. Och så drog Viktor till. Bouff! Folk skrek! Laul suddade.

Marcus Leifby: Gitselovs dobbar

– Jag var ledig och minns knappt mer än vad AIK:s debutant Alexander Milosevic kan ha gjort efter att fått smaka på samtliga Peter Gitselovs dobbar. Om inte det är en utvisning så kan domarna lika gärna lämna det röda kortet hemma.

Stefan Alfelt: Ramas tunnel

– Örebros nyförvärv Valdet Ramas tunnel på Syrianskas Sharbel Touma var en teknisk delikatess av allra yppersta klass. En finess som räddar en match och som varken jag eller Touma glömmer i första taget.

Oskar Månsson: Ijehs sköna sms

– Att Peter Ijeh på fyra dagar hann med att svälja tungan, bli åtalad för hot mot kronofogden samt skicka ett 2 000 tecken långt sms med sina senaste hiphoptexter till min kollega Kristoffer Bergström.

Simon Bank: Fagercrantz mål

– Kristoffer Fagercrantz mörsare mot Djurgården. För att det var ett fint mål? Nä, för att det var Kalmars första mål på arenan som är den fysiska förlängningen av en strävsams bondklubbs alla ambitioner.

ARTIKELN HANDLAR OM