Laul: Från lyckorus till domedag på fem dygn

SPORTBLADET

Det ryktades att jorden skulle gå under och ryktet föreföll trovärdigt då till och med Pelle Olsson lämnat träningsoverallen hemma för att coacha i kostym.

Jorden gick inte under.

Inte AIK heller.

De bara reagerade så.

Ingen klubb kan som AIK kastas från extrema lyckokänslor ena veckan till rena domedagsstämningen en match senare. Och då hade alltså inte amerikanske radioprofeten Harold Camping något med saken att göra utan

utlösande var 0–2 hemma mot Gefle. Det innebar burop från fansen, en Martin Mutumba som ska ha duschat och stuckit i halvtid och lagkamrater som nu kastar skit på varandra i pressen. Detta i den nionde omgången av 30 och bara fem dagar efter att samma lag och spelare besegrat serieledaren Helsingborg inför ett Råsunda som var en enad fästning av svartgul energi och glädje.

Om man som utomstående betraktare är snäll skriver man att det handlar om spelare och publik som ställer höga krav på verksamheten. Om man är ärlig frågar man sig ännu en gång om detta är ett hälsosamt klimat.

Lika logisk som trepoängaren mot HIF var, lika logisk var gårdagens förlust.

– Det passade oss perfekt att möta AIK nu. De kände sig nog ganska säkra på att vinna efter att ha vunnit med tio man mot Helsingborg, sa Gefles Mikael Dahlberg.

Inga snabba fötter

Andreas Alms AIK är ett fotbollslag som kan försvara sig, spela aggressivt, vinna boll i bra lägen för att sedan

låta the Banguras göra kloka saker med den. Så såg det exempelvis ut mot Helsingborg. Alms AIK är inte ett fotbollslag som för matcher och dyrkar upp samlade försvar, särskilt inte om egna misstag (läs: Martin Lorentzson och Alexander Milosevic) leder till tidiga 0–1-underlägen.

Daniel Tjernström har beskrivits som skillnaden i ett fungerande AIK jämfört med ett icke-fungerande. Men faktum är att varken ”Tjerna” eller någon annan av AIK:s mittfältare har de snabba fötter och det direkta passningsspel som krävs mot ett Gefle där bästa vapnet – enda vapnet? – är att utnyttja de få anfallstillfällen som uppstår innan Pelle Olsson vinkat ner nio man på rätt sida boll.

Jag tycker ändå att AIK lyckades störa Gefle ganska bra i första halvlek genom att tålmodigt vända kant, komma in centralt och släppa vidare till Kenny Pavey som for fram som högersexan i en handbollsupprullning. Därför var det överraskande att Andreas Alm gjorde förändringar som innebar att AIK övergav kanterna och anföll mer centralt

i andra halvlek.

– Det innebar ett bekvämare försvarsspel för oss, menade Pelle Olsson.

Alm försvarade sig med att han var tvungen att göra något till andra beroende på hur det sett ut i första, kanske påverkades han av publikens burop, bättre blev det i alla fall inte, snarare tvärtom.

Sedan kan man också fundera över valet att låta Per Karlsson ersätta Nils-Eric Johansson på vänsterbacken framför unge Christoffer Eriksson. Karlsson var steget efter Mikael Dahlberg vid båda målen och bidrog inte med mycket framåt.

Någon fara på taket är det inte, AIK ligger på fast mark i mitten av tabellen och där nånstans är det rimligt att tro att de kommer sluta. Någon måste ha glömt att påminna spelarna om det efter den tunga HIF-skalpen, de har inte råd segla iväg som många andra runt klubben lätt gör.

Pelle rubbade världsbilden

Ett lag som sällan seglar iväg är Gefle men att det var fullt fokus på rätt saker just i går är inte särskilt konstigt efter 0–3 mot Helsingborg och 0–0 mot Djurgården som senaste resultat. Pelle Olsson hade ändrat på sex positioner jämfört med senaste startelvan men om det var det eller bytet från overall till kostym som hade störst impact på resultatet är oklart: det senare rubbade i alla fall många människors världsbild.

– Jag ville få till en förändring. Jag funderade på det i veckan och tänkte att ”nu jävlar kör jag i kostym”, sa Olsson.

Samtidigt påpekade han att klädskiftet inte hade något att göra med förstaplatsen på undertecknads blogglista för några veckor sedan på temat ”43 saker jag trodde skulle inträffa innan Gais gick upp i allsvensk serieledning...

1. Pelle Olsson bär kostym under en match”.

På den listan borde naturligtvis även Mikael Dahlberg varit med. Efter 70 mållösa matcher slog han till inte mindre än två gånger under en och samma halvlek. Dahlbergs 1–0-mål – löpning på första stolpen och behärskad bredsida i nät – såg ut som han inte gjort annat än mål i sin fotbollskarriär. Men Dahlbergs insats kommer faktiskt inte bara i skymundan av Olssons nya kläder utan även av att Jonas Lantto nu leder assistligan efter två nya målgivande passningar samt Yussif Chibsahs stenhårda bollvinster på mittplan.

Gefle förbi AIK och mot bakgrund av hur det såg ut på Råsunda är det svårt att hävda att tabellen ljuger på den punkten. Även om jag anar att vissa Gnagare känner att Harold Camping fick rätt till slut: jorden gick under i går, åtminstone lokalt över Solna.

ARTIKELN HANDLAR OM