Laul: Den här gången är Åtvid förberett på spel i allsvenskan

SPORTBLADET

SUNDSVALL. Tröjorna var tryckta, löpsedlarna upphängda, ölen på kylning.

Då tog Oscar Möller med sig segerfesten in i andra omklädningsrummet.

Åtvidaberg är tillbaka i allsvenskan.

Den här gången är de förberedda på det.

Sällan har en stad och en fotbollsarena bubblat av sådana förväntningar och så mycket självsäkerhet. En poäng räckte för att Gif Sundsvall skulle vara allsvenskt igen. Personalen på Norrporten Arena delade ut tröjor med ALLSVENSKAN 2012 på bröstet och lokaltidningen hade tryckt segerlöpsedlar som föreningens marknadsavdelning tog fram långt innan

avspark.

Åtvidaberg? De tackade och tog emot.

– Vi hittade en på stan, vi satte upp den i omklädningsrummet för att få lite extra tändvätska. Det funkade ju fint, flinade veteranen Kristian ”Pligg” Bergström samtidigt som inhopparen Christoffer Karlsson dansade runt med löpsedeln fasttejpad på magen och sjöng ”Giffarna, Giffarna, Giffarna...”.

Matchhjälten Oscar Möller rullade in enda målet efter en kvart – hans tolfte i år – och poserade för fotograferna i hemmalagets segertröja och skrålande lagkamrater jämförde honom med ex-storspelaren David Trezeguet.

– Men vem fan är Trezeguet? hojtade Möller, 24, tillbaka med ett brett garv.

Ovanlig bedrift av Åtvid

Det var en sådan kväll då spelarna i ”Bruket” bjöd på det mesta.

Ute vid spelarbussen sjöng de 34 tillresta Åtvid-fansen ”VI ÄR TILLBAKA” och den här gången tog det alltså bara en säsong till skillnad från comebacken 2010 då den gamla kopparbruksorten i Östergötland tvingats vänta i 28 långa år.

Det hör inte till vanligheterna att lag som ramlar ner tar sig tillbaka direkt (fråga Hammarby) och mot den bakgrunden har lilla Åtvidaberg hyggliga chanser att lyckas i högsta serien 2012. Under tränaren Andreas Thomsson – ni minns han som tog över tre omgångar in på allsvenskan 2010 då Daniel Wiklund sparkades rekordtidigt – har laget utvecklats steg för steg. Efter den miserabla våren fick Åtvid sitt konstgräs på plats och till slut var det bara målskillnad som skiljde i kampen med Gefle om en kvalplats.

Åtvidabergs främsta konkurrensfördel i årets superetta var att de fick behålla i princip hela fjolårsstommen. Den vässades med 21-årige ex-AIK:aren Magnus Eriksson (15 mål) och ett IFK Göteborgs-lån i Thomas Olsson.

Vi pratar om ett lag som behärskat att vara spelförande mot många motståndare men också, som i går, spela mer tillbakadraget och kompakt, lita på sina löpvilliga forwards och räddas av duktige målvakten Henrik ”Fimpen” Gustavsson (eller hans stolpar och ribba).

Goda chanser för Giffarna

Nu väntar nästa utmaning: att lyckas behålla stommen ytterligare ett år, motivera Bergström och Olsson att köra en säsong till (jodå, de lär behövas) samt förstärka truppen med en etablerad anfallare och gärna en vass central mittfältare. För tränare Thomsson börjar det jobbet redan i dag – men först ska han upp i ottan, skaka av sig segerfesten och hålla en lektion vid Facettens fotbollsgymnasium där han deltidsarbetar som lärare.

– Nja, vi får väl se. De får nog köra individuellt, träna frisparkar eller nåt, sa Andreas Thomsson och tog en klunk öl.

Så ser vardagen ut för en tränare i Åtvidaberg, hans kollega i Gif Sundsvall, Sören Åkeby, har annat att fundera på. Till exempel hur Gif-spelarna ska undvika en mental kollaps och missa allsvenskan igen. Chanserna är fortfarande goda att gå upp, det räcker med en poäng mot Jönköping Södra på lördag. Förlust innebär nytt kvalspel.

– Vi gratulerar Åtvidaberg, de får dricka skumpa i bussen i kväll, vi hoppas göra samma sak om en vecka, sa Åkeby. Det lät tryggt och bra men hans uppenbarelse sa något annat.

Till sist: jag vet inte hur lokaltidningslöpen ser ut i Sundsvall i dag men ett inte alltför vågat tips är: FEL LAG VANN.