Tolv lag? Glöm det!

Laul: AIK:s ordförande kan skrota sitt förslag – allsvenskan är redan världens jämnaste liga

SPORTBLADET

En fotbollsliga består av X antal lag som möts hemma och borta, flest poäng när alla matcher är spelade har vunnit.

Tolv eller sexton lag är en smaksak.

Punkt.

Det krångliga förslag som AIK-ordföranden Johan Strömberg för fram bör han stoppa tillbaka i samma papperskorg han hittade det i.

Strömberg vill se tolv lag i allsvenskan där de åtta främsta bildar en egen liga efter att halva serien är spelad. De fyra sämsta spelar vidare mot de fyra bästa från superettan. Det skulle ge intressantare matcher, fler matcher och jämnare matcher, menar Johan Strömberg.

Det låter som det vi i tidningsvärlden kallar ”skrivbordsidé”. En chef sitter vid sitt skrivbord och funderar ut en vinkel på en aktuell händelse som reportern på fältet får i uppdrag att ro hem.

Ibland blir det bra, ibland inte.

Johan Strömbergs idé är ett exempel på det senare.

Den är inte ens särskilt ny.

Under 1980- och -90-talet – när allsvenskan var en serie för de närmast sörjande – experimenterades med SM-finaler och andra påfund. 1991 och 1992 bestod allsvenskan till exempel av tio lag varav de sex främsta gick till ”mästerskapsserien”, de fyra sämsta till ”kvalsvenskan”.

Det blev ett fiasko och sedan 1993 har allsvenskans spelform varit en rak serie som 2008 utökades till 16 lag.

Johan Strömberg vill se ”fler matcher” och ”jämnare matcher”.

Fler matcher är knappast möjligt att pressa in, det är redan

kaotiskt trångt varje mästerskapsår.

Sju år, sju olika mästare

Jämnare matcher finns det heller inget behov av, allsvenskan är redan världens jämnaste och mest oförutsägbara fotbollsliga (även om Helsingborg avgjorde överraskande tidigt just i år). Senaste sju åren har sju olika lag vunnit guld.

Eller som Ängelholms tränare Joakim Persson säger om Strömbergs idé:

– När de stora lagen slår lagen som blir 14-15:e med fem-sex-noll, då kan man börja tänka på det.

En tolvlagsserie vässar säkert kvaliteten men endast marginellt.

Det är inte så att Sverige skulle haft ett lag i Champions Leagues gruppspel varje år bara för det, långt ifrån.

Vad Johan Strömberg och hans kollegor i ”storklubbarna” egentligen vill är att färre lag ska dela på pengarna från centrala avtal. 2010 fick vinnaren Malmö FF 15,1 miljoner, bottenlagen Brommapojkarna och Åtvidaberg strax under tio miljoner och lagen i superettan mellan tre och sex miljoner.

Det förstår jag att de vill och det kan vara läge att se över fördelningsnycklarna.

Publiksnittet ökade i år

Men hur hade Johan Strömbergs åsikt sett ut om AIK varit ett bottenlag eller ännu värre: likt Hammarby bökat runt nere i superettan? Skulle Strömberg kunnat driva samma linje då, skulle det vara att företräda aktieägarnas,  föreningsmedlemmarnas och supportrarnas vilja?

16-lagsserien har bara fyra säsonger på nacken, den har fungerat bra, i år ökade publiksnittet trots att storklubbar som IFK Göteborg, Malmö FF och Djurgården saknades i toppstriden. Att lilla Ängelholm kan ta klivet upp i allsvenskan i dag är förstås tråkigt ur ett publikperspektiv men sanningen är att Syrianskas snitt inte är mycket högre – 2 800 mot 1 600.