Laul: Byt landslag om det känns rätt i hjärtat – men...

... de här hoten är bara poänglösa och uttjatade

SPORTBLADET

DOHA. Inget fel med frispråkiga och kaxiga fotbollsspelare som tror på sig själva.

Tvärtom, deras utspel betalar min lön bland annat.

Men kom då med något bättre än det trötta, gamla ”byta landslag”-hotet.

Lördag var en händelserik dag i Qatar. Emiren Hamad bin Khalifa, den lilla gulfstatens mäktigaste man, blev första arabledare att kräva en militär intervention i Syrien för att stoppa dödandet av civila. Enligt FN har över 5 000 syriska liv spillts sedan protesterna mot president Bashar al-Assad startade i mars. Utspelet gjordes i CBS 60 Minutes och toppade världsnyheterna.

Ungefär samtidigt tränade svenska landslaget för första gången på qatarisk mark. På en nybyggd anläggning i en obebyggd utkant av huvudstaden Doha kämpade spelarna mot varandra och mot en obeveklig vind från Persiska viken. Elfsborgs Oscar Hiljemark såg ut att trivas bäst i blåsten.

Det var ändå inget mot vad som komma skulle.

Lätt att förstå frustrationen

Efter träningen svepte stormen Astrit in över förbundskapten Erik Hamrén.

IFK Norrköpings 21-årige mittfältare köper inte att han lämnats utanför truppen medan spelare som Simon Thern, 19, fått åka med.

I går orkade han inte hålla tyst längre:

– Varje tränare och ledare har sina spelare de gillar. Just nu är jag ingen i hans (Hamréns) ögon, säger Astrit Ajdarevic.

Frustrationen är lätt att förstå: under 2011 gjorde han sju U21-landskamper mot Therns enda. Astrit har dominerat allsvenska matcher medan Simon blixtrat till mer sporadiskt. Men frågan varför Thern går före står obesvarad:

– Astrit var en av dem vi diskuterade men det blev Simon. Jag vill inte gå in närmre på varför och skillnader och så vidare. Det kändes rätt med Simon, säger förbundskaptenen i ett icke-svar som hör den här typen av frågeställningar till.

Så långt en ganska uppiggande start på en januariturné som knappt hunnit börja.

Men att hota med att byta landslag?

Självklart är den spelare som står inför ett val mellan olika nationer i sin fulla rätt att välja exakt vad han eller hon vill. Astrit Ajdarevic är svensk medborgare men född i Pristina i dåvarande Jugoslavien, i dag huvudstad i Kosovo, vilket innebär att han kan spela för antingen Albanien, Sverige eller Kosovo (som inte är Fifa-medlem och därmed inte får delta i EM- och VM-kval). Om Ajdarevic känner i sitt hjärta att han vill spela för Albanien eller Kosovo ska han förstås gå på den känslan.

Men i detta fall verkar det mer handla om karriärstrategi än något annat då Astrit hittills lagt allt krut på Sveriges U21-landslag. Och det har vi hört så många gånger tidigare, från Bojan Djordjic till John Guidetti.

Gör som Chanko

I så fall är exemplet Louay Chanko att föredra. 28 år gammal togs han ut till januariturnén 2008 men var sedan inte ens reserv under EM i Schweiz/Österrike samma år. Chanko tog en diskussion med dåvarande förbundskaptenen Lars Lagerbäck, fick ett ärligt svar och spelar nu landslagsfotboll för Syrien.

Till skillnad från att hota via medierna som är både uttjatat och poänglöst.

Även om sådana utspel alltid skapar ett visst intresse och kanske säljer en extra tidning eller två.

ARTIKELN HANDLAR OM