Laul: Tacković är vårt svar

Hans beslut är en gåva till svensk fotboll

1 av 2
SPORTBLADET

Muamer Tanković hade ett val att göra – Sverige eller Bosnien-Hercegovina?

Nu har vi ett svar att ge honom:

Tacković.

Fullham-talangen har satt fingret på en frågeställning vi kommer att se fler exempel på den närmaste framtiden.

Vilken fotbollsnation ska spelarna i Sveriges ungdomslandslag representera i vuxen ålder?

Sportbladets Simon Bank räknade i höstas ut att 31 av de killar som var kallade till landslagssamlingar från P16 och uppåt under 2013 har rötterna på Balkan.

Ex-jugoslavien berikar Sverige på fotbollstalang, det ser ut på liknande sätt i övriga Europa men vi är ett relativt litet fotbollsland så här går att vara extra tacksam.

Helsingborgs Loret Sadiku berättade i höstas att han valt att spela för Albanien och det är förstås en fråga som individen själv måste få avgöra utan nationalistiska pekpinnar.

Men det går självklart att ställa frågan till Svenska Fotbollförbundet: Hur arbetar ni med det här?

Då, i höstas, saknades svaren.

I fallet med Fulham-talangen Muamer Tanković, född i miljonprogrammet Hageby i utkanten av Norrköping men med rötter i Bosnien-Hercegovina, har det åtminstone gjorts något.

En gåva till svensk fotboll

Tanković har endast gjort en handfull matcher för Fulham i Premier League och FA-cupen men förbundskapten Erik Hamrén har redan varit på plats.

Eller redan och redan, det är förstås sådant han har betalt för att göra.

Exakt vad som varit avgörande mot bakgrund av de spekulationer som förekommit att Tanković skulle ha valt bort Sverige finns anledning att fördjupa sig i – hur går en sådan dragkamp till med agenter och familj och förbund inblandade? – men som Muamer själv har uttryckt det:

– Det vore svårt för mig att välja bort Sverige, det land jag är född i och som jag spelat för sedan jag var 15.

Det är så klart glädjande att en spelare som redan som 18-åring har spelat Premier League-fotboll väljer Sverige, han fyller 19 på lördag och lika mycket som landslagsplatsen är en gåva till honom är hans val en gåva till svensk fotboll.

Om man jämför så var Alexander Kacaniklic ett år senare med att göra sina första fyra Premier League-matcher. John Guidetti var 19 fyllda sedan länge när han lånades ut till Feyenoord och gjorde succé. När jag träffade John i London i januari berättade han att snittåldern för Premier League-debuten är 22 år.

Muamer Tanković är alltså ur det perspektivet en ovanligt intressant talang.

Det är han också om man tittar på honom som spelartyp.

På Fulhams hemsida beskrivs han som en "extremt kreativ nummer tio-rollspelare", alltså en tillbakdragen forward, en länk mellan mittfält och anfall, med ett "begåvat rörelsemönster och en förmåga att undgå markering som gör skillnad".

Nummer 10-positionen är extra intressant

Det är också den bild IFK Norrköpings tränare Janne Andersson har av U-lagsspelaren Muamer Tanković från 2011 då han vid ett tillfälle fanns med i truppen mot AIK i fotbollsallsvenskan.

– Han var bara 16 år då och inte riktigt redo utan med på bänken för att vi hade stora problem med skador i truppen. Jag hann aldrig jobba så mycket med honom och att säga att han var talangfull då blir i dag att slå in en öppen dörr.

Janne fortsätter:

– Men efter att han flyttade till Fulham, vi förstod varför de ville ha honom så tidigt och att han valde deras akademi, har han tränat med oss på somrarna och då har vi kunnat se en oerhörd utveckling. Från det att jag såg i somras är jag inte alls överraskad att det har gått så snabbt nu på slutet, säger Janne Andersson.

Nummer tio-positionen är extra intressant för ett svenskt landslag, dels för att Erik Hamrén i grunden vill spela med en "tia" men egentligen bara lyckats få Zlatan Ibrahimovic att fungera där och han behövs som bekant bättre nära mål.

En renodlad och fungerande "nummer tio", som levererat i landslaget under längre tid, har Sverige egentligen inte haft sedan Tomas Brolins dagar och han skolades om till högermittfältare i landslaget.

Det finns därför många olika anledningar i dag att säga:

Tacković, Muamer.

●●

I övrigt vad gäller truppen: Det är tydligt att Erik Hamrén fortfarande är osäker på hur EM-kvaltruppen ska se ut defensivt. Därför finns nygamla namn som Rasmus Bengtsson och Joel Ekstrand med men inte Andreas Granqvist och Jonas Olsson. Men det är klart att det inte är någon förtroendeförklaring mot ett mittbackspar som var Sveriges ordinarie för mindre än ett år sedan men knuffas allt längre ut i kylan.

●●●

Helsingborgs högerback Emil Krafth är väl det enskilt mest överraskande namnet för gemene man. Men inte lika förvånande om man har följt 19-åringens utveckling i allsvenskan. Dessutom är högerbackspositionen historiskt svag i Blågult och Mikael Lustig rehabiliterar sig från skada.

●●●

Marcus Berg får ytterligare en landslagschans – han tycks ha fler liv än katten, frågan är bara om det någonsin kommer räcka till på högsta nivå. Tveksamt.

●●●

Förre Elfsborgsspelaren Oscar Hiljemark, central mittfältare, får speltid i PSV, åldern talar för honom även om landslagets innermittfält den närmaste framtiden lär byggas kring Rasmus Elm och Albin Ekdal som är ett par steg före. Men Hiljemark är en personlig favorit jag gärna ser mer av.

●●●

På målvaktssidan vet jag inte riktigt hur Erik Hamrén resonerar men frågan känns ointressant: Jag skulle bli förvånad om Andreas Isaksson inte är förstemålvakt i det kommande EM-kvalet.

●●●

Rätt att ge John Guidetti speltid i U21-landslaget. Alla vet vilken potential som ligger och lurar där, och den dagen han är tillbaka i full matchform är han given i en svensk landslagstrupp. Men John är av allt att döma inte där ännu.

ARTIKELN HANDLAR OM