Det här var kvällen då inget hjälpte

SPORTBLADET

Att dra över 30 000 på en seriefinal i superettan lyckades Hammarby med utan större problem.

Att göra mål mot tio Ljungskilespelare klarade Bajen inte alls trots mängder av chanser och total dominans hela andra halvlek.

Hammarby-Ljungskile i superettan krockade med AIK-Häcken i allsvenskan. Chefen gjorde bedömningen att jag skulle vara på plats på Tele 2 Arena. Jag var inte inte ensam.

Det var så mycket folk att det till och med blev problem för domarkontrollanten och matchdelegaten från Svenska Fotbollförbundet, som dök upp utan att ha ackrediterat sig med motiveringen att "det brukar alltid gå att hitta någonstans att sitta".

– Inte i dag, löd svaret.

”En enorm siffra”

Läser de inte tidningen på SvFF-kansliet? I så fall hade de vetat att matchen är slutsåld sedan flera dagar. Nåja, det löste sig till slut. Tror jag.

Publiksiffran skrevs till 31 074, en bit från de 50 690 åskådarna som såg IFK Göteborg besegra Gais med 3-1 i division II på Ullevi 1976 men förstås en enorm siffra på alla sätt. LSK Fans bidrog med ett cirka 100 man stort bortafölje, gamle guldtränaren Sören Cratz med sig själv.

Jag tog plats en timme före avspark för att se arenan fyllas, sakta men bestämt.

20 minuter före avspark var nästan alla på plats och klackens sånger började rulla. Tio minuter hade de fått med sig övriga publiken.

Ljusrosa kavajen åkte fram

En av förklaringarna bakom succén förklaras inom Hammarby med kampanjen #fullsatt och ett stort arbete i de sociala medierna.

Tränaren Nanne Bergstrand hade dagen till ära spolat pikétröjan och valt den ljusrosa kavajen som han bar under allsvenska upptaktsträffarna med Kalmar FF. En vink om var Hammarby-säsongen slutar, månne? Eller kanske Ljungskiles som toppade tabellen inför avspark, en poäng mer och två placeringar framför Bajen på kvalplats.

Nanne Bergstrand hade gjort en rad ändringar i startelvan jämfört med förlustmatchen mot Ängelholm, bland annat flyttat ut Kennedy Bakircioglü i en friare roll till vänster. Något som säkert hängde ihop den skottvillighet lagkaptenen visade upp mot Ängelholm med inte mindre än sex avslut på mål.

Från vänster kan det öppnas bra avslutslägen för en högfotad spelare som kliver inåt i planen vilket Kennedy gjorde direkt. Efter tio minuter hade han fått iväg tre skott varav två gick på mål.

Ändå var det bortalaget som började bäst.

Det hade spekulerats hur rekordpubliken skulle påverka lagen men ganska snabbt stod det klart att Ljungskile var tämligen oberörda medan Hammarby inte kom ut lika övertända som mot Sundsvall häromveckan.

Spelare föll ihop med smärtor

Ljungskile, med skickliga innermittfältet Marcus Gustafsson/Aleksandar Kitic och rörlige forwarden Jonas Lindberg, sågade sig framåt utan att komma till klara lägen och Hammarby kunde kontra. Omställningsytorna uppstod oftast till höger där Amadayia Rennie är snabb i benen men långsam i tanken och därmed rann tillfällena ut i sanden.

Skulle Hammarby göra mål var det på distansskott från Kennedy eller den som var mest sugen på att bli hjälte inför rekordpubliken, var känslan.

Under tiden såg vi en ganska tuff halvlek där spelare efter spelare föll ihop med smärtor. This is the fuckin' superettan, not allsvenskan? Hårdast fram gick Ljungskiles mittback Steven Old som drog på sig två varningar inom loppet av mindre än tio minuter och Hammarby, som redan då tagit över spelet mer och mer, kunde gå till halvtidsvila med en positiv känsla medan Ljungskile fått problem när Bajen spelade sig förbi förstapressen.

LSK:s tränare Tor Arne Fredheim valde att hantera utvisningen med ett lägre stående 4-4-1, och satte in Dominic Furness som mittback.

– Det blev stökigt för oss, där med utvisning och skador, säger tränaren Tor-Arne Fredheim och syftade på att James Sinclair spelade 25 minuter med en bruten alternativt stukad tå innan han byttes i paus.

Intensiteten avtog och tempot sjönk, ja till och med publiken tycktes mer dämpad. Att möta låga försvar är inte Bajens melodi. Ensamme forwarden Pablo Pinones-Arce försvann ännu mer ur matchbilden.

0-0 en seger

Och så var det där med distansskotten…

Jag vet inte vad statistiken säger men det kändes som att Hammarby hade hundra avslut runt straffområdeslinjen. Det allra öppnaste läget fick Michael Timisela men hans skott gick högt över, precis som många andra.

– Det brukar pratas om att man skjuter för lite, i dag sköt vi inte för lite, vi sköt för tidigt, menade tränaren Nanne Bergstrand och syftade på att hans spelare borde ha sökt fler instick och väggspel i stället.

Ju närmre matchklockan tickade mot 90 minuter, desto närmre Alex Horwath i LSK-målet kunde Bajen faktiskt avsluta.

Men det här var kvällen då inget hjälpte för hemmalaget. Inte ett trippelbyte från Nanne Bergstrand, inte när 30 000 hemmafans klämde i med "Forza Bajen in med bollen hej hej".

Säg så här:

Hammarby vann publikfajten.

För Ljungskile var 0-0-resultatet en seger, den femtonde raka matchen utan förlust för superettans serieledare.