Laul: Därför är det en drömlottning, MFF

SPORTBLADET

MALMÖ/STOCKHOLM. Allt pekade på grupp Z, det blev grupp Durmaz, det kändes först som grupp zzzzznark utan chans på den där tredjeplatsen som ger en biljett till Europa League-slutspel nästa år.

Men handen på hjärtat: Hur många trodde att Malmö FF skulle slå ut Red Bull Salzburg?

Det kan gå, det här också.

I går, när spelare och tränare kom till mixade zonen efter att ha kört över Red Bull Salzburg, var en av de första frågorna de fick:

Hur ser drömlottningen ut?

Några ville att Zlatan skulle komma himm, Emil Forsberg planerade att skaka hand med Steven Gerrard för att sedan sänka hans Liverpool och unge Pa Konate önskade helst av allt att få springa ut på samma gräsmatta som fjolårsvinnarna Real Madrid.

Åge Hareide?

Han ville helst ha Olympiakos ur tredje seedningsgruppen med motiveringen att grupptrean går in Europa Leagues sextondelsfinal.

Hareide sa till norska tidningen VG:

– Jag vill ha två starka lag, och ett som vi kan slå. Då får vi spela internationellt även efter nyår.

Olympiakos må ha mängder av Champions League-rutin, de har chockat större lag än Juventus och Atlético Madrid och nyligen värvat gamle MFF:aren Jimmy Durmaz, bara en sådan sak.

Men när jag tittar på grupperna, och försöker hitta någon slags kombination av sportsliga chanser, publikdragare, bortaresor för fansen, vilka läropengar och utbyten som finns att hämta och göra, samt hur det påverkar det allmänna fotbollsintresset i Sverige, så landar jag nästan i att det här blev rena rama drömlottningen.

Malmö FF har spelat tre raka Europakvalmatcher på hemmaplan utan att släppa in mål, nu skruvas kvaliteten på motståndet upp ytterligare ett par nivåer men är det verkligen en helt omöjlig tanke att MFF skulle klara ett hemmakryss mot Juventus och/eller Atlético Madrid, besegra Olympiakos hemma och på något mirakulöst sätt som jag inte har täckning för ännu även spela oavgjort i Piraeus?

Kanske.

Kanske inte.

Snudd på Halsti-klass

Själv lämnade jag Champions League-staden Malmö i morse efter ett besök som får räknas till ett av de trevligare. Då tänker jag inte bara på Rosenbergs tvåfotare på mållinjen eller Erikssons volleylobb från 35 meter.

Nä, på vägen hem från Swedbank tipsades vi om kebabhaket Sara och den extra stora shawarman med blandad sås.

Snudd på Halsti-klass, snudd på.

På tåget läste jag om Red Bull Salzburg-coachen Adolf Hütter som skyllde förlusten på att hans spelare "inte reagerat tillräckligt bra på Malmös fysiska och smutsiga spel".

Man undrar vad en så kallad expert som Lars Lagerbäck tänker om det, fotbollstyckaren som satt i Viasat-studion efter första mötet och dömde ut inte bara Malmö FF utan hela den svenska klubblagsfotbollen för att inte kunna ta närkamper eller försvara sig.

Efter 3-0 till MFF kanske Lagerbäck har lärt sig något nytt: Att det är skillnad på att spela hemma och borta när det kommer till energin. För en fotbollsteoretiker kan sådana samband vara svåra att greppa.

För Åge Hareide, 61,är det något att utnyttja i grupp A, slug som han visat sig vara på äldre dagar.

En annan sak att fundera på, apropå debatten om gårdagens bengaleldande och hot om spel inför tomma läktare:

Jag tänker inte påstå att bengalbränning är det samma som hat, våld och huliganism. Inte ens i närheten. Jag menar, Rikspolisstyrelsen har ju själva utrett att införa pyroteknikzoner, och svensk fotboll har ställt sig positiva till att testa detta under hösten.

Men det är i allsvenskan, inte i Uefas tävlingar, och oavsett vad är vi inte där ännu. Därför har jag en fråga till de som eldade i Malmö i går (andra som eldar på annat håll får också gärna hjälpa mig att förstå).

Vilka eldas det egentligen för?

Vilka eldades det då för

Malmös demokratiskt valda styrelse (en person, en röst) vill inte ha böterna.

Tränare Hareide vill inte ens ha personerna på arenan, efter matchen dundrade han om att de som eldar bor portas, att de får sitta ute på gatan.

Spelarna med lagkapten Markus Rosenberg är också kritisk:

– Många gånger var vi inne i ett flow när de inte skapade något och var frustrerade. Då vill du inte att din egen publik ska stoppa upp det flowet. Det är jäkligt frustrerande när du verkligen vill att minuterna ska ticka på, då vill du inte att något ska avbrytas, sa "Mackan".

Övriga publiken var rasande på sina håll. En bit bort från mig stod upprörda supportrar och skrek elaka ord i riktning klacken när det brann som mest. Och det var inga slipsar. En stor del av arenan skanderade "Ut med packet".

Om klubbledningen inte vill ha något eldande, om tränaren inte vill ha något eldande, om spelarna inte vill ha något eldande och om övriga publiken inte vill ha något eldande – vilka eldades det då för?

Kan någon förklara det för mig ska jag dra igen kebabluckan sedan.