Laul: Fotbollsvärlden kliar sig i huvudet

SPORTBLADET

BORÅS. Elfsborg firade bästa säsongsinledningen sedan guldåret 2006, AIK deppade över första förlusten i år, hemmapubliken hurrade och bortaföljet svor.

När solen hade försvunnit bakom Borås Arena – det gjorde den redan i pausvilan, jag återkommer till det – stod resten av fotbollsvärlden och kliade sig i huvudet:

Vad hände egentligen de första 21 minuterna?

Robert Laul.

Fem mål, tre för Elfsborg, två för AIK, sedan knappt en målchans under övriga 80 minuter.

Uttrycket ”allt gick in” har knappast varit mer passande: Elfsborg hade tre avslut på mål, alla i mål. AIK hade två avslut under samma period, båda i mål.

Att lasta målvakterna är inte rättvist. Visst, Patrik Carlgren spelade utan keps men det är det många målvakter som gör, och som han själv uttryckte det: ”Keps hjälper ändå inte”.

Flera andra AIK-spelare skyllde just på solen.

Om jag köper det?

Nja, men som gammal anfallare vet jag att det kan vara ganska störande för det försvarande laget. Det går att utnyttja vid längre uppspel, och det gjorde Elfsborgs forward Per Frick med den äran. Men det handlade mer om att Frick stod för en enorm insats, det bästa jag sett av honom i allsvenskan.

Att AIK:s mittbackar Per Karlsson och Noah Sonko Sundberg var betydligt säkrare i andra halvlek vittnar dock om att lite grand påverkade nog solen ändå.

Men att dra det så långt som att slantsinglingen avgjorde?

Nej för fan.

Förklaringen: Alms taktik

Däremot bjöd lagkaptenen Nils-Eric Johansson på inside hur en slantsingling går till nuförtiden:

– Det är något slags mynt med en blå och en gul sida, sa "Nisse".

Vilken sida han valde förtäljer inte den här historien, fel blev det i alla fall för AIK.

Förklaringen bakom den märkliga matchinledningen var snarare Andreas Alms taktik. Det kompakta AIK vi såg mot Malmö FF var utbytt mot ett utspritt lag som stod högt för att styra bort Anders Svenssons uppspelsfot.

Det resulterade visserligen i ett par fördelaktiga anfallsstarter - och två bra Nabil Bahoui-fotbollsmål mot en sovande Andreas Klarström (inte bara han) – men också att AIK blev ”långa”, och Marcus Rohdén, Victor Claesson och Arber Zeneli (vilken match talangen gjorde) hade stora ytor att uppträda på.

Då går det undan.

– Vi har gjort tio mål nu och alla mål har gått till på liknande vis, det går fort, sa tränaren Magnus Haglund och det är bara att skriva under på det.

Så frågan är, Andreas Alm: Var detta rätt taktik mot Elfsborg borta?

– Ja. Det är en fast situation som skiljer oss åt. 2-2 i spelet, sedan en fast situation för dem, sa Alm.

Jag köper det bara delvis.

”AIK brast i detaljerna”

Den fasta situation Alm hänvisar till – 2-1-målet – var nämligen frukten av att Mohamed Bangura inte alls förstod (var tillräckligt noga instruerad?) hur han skulle agera i styrspelet. Elfsborg kunde spela loss just Svensson som satte upp bollen, och Panos Diamitriadis orsakade frispark på Elfsborgs vänsterkant.

Det är modigt att möta Elfsborg som AIK gjorde men då kan det inte brista i detaljerna.

Matchen hann svänga ett par gånger till innan Elfsborg bestämde att nu fick det vara nog. Enligt Magnus Haglund ”ökades balansen”, ytterbackarna fick order om att hålla sig mer på egen planhalva, 3-2-ledningen bevakades klokt och AIK kändes egentligen aldrig riktigt nära i andra halvlek.

De få gånger AIK vann boll högt, och fick Elfsborg ur position, tog först Mohamed Bangura ett felbeslut, sedan gjorde Henok Goitom samma sak i numerärt överläge utanför straffområdet.

Sådant hade Gnaget inte råd med denna kväll, och till slut kunde nog de flesta hålla med om att Elfsborgs seger varit ganska tydlig.

Kanske nynnade någon nöjd hemmasupporter rentav på strofen "Jag ser hur solen stiger över Borås Arena…".