Laul: Bara en total genomklappning kan stoppa MFF från guld

SPORTBLADET

Malmö hade inte vunnit på Hisingen på fem år, ett bättre läge att bryta trenden kunde de inte få.

Oavsett vad som händer på Friends går MFF till landslagsuppehåll som serieledare.

Guldstriden kan i praktiken vara avgjord redan i 26:e omgången, om Malmö vinner mot IFK Norrköping.

Därför måste de tre poängen mot Häcken beskrivas som blytunga, och prestationen som en styrkedemonstration.

Sportbladets Robert Laul.

Den tillresta MFF-klacken hissade banderollen redan före avspark:

”Malmö Mot Guldet”.

Sedan sjöng de fram sina pågar hela vägen till seger.

Det var två skadedrabbade lag som möttes på Bravida Arena, och att MFF till slut vann med 4-2 berodde på följande:

I grund och botten på att Malmö FF är allsvenskans rikaste förening, och har den bredaste truppen.

Senaste omgångarnas knappa segrar och skademotgångar har omvandlats till mental styrka snarare än osäkerhet och negativ energi.

Ett nykomponerat anfallspar som fungerade väldigt bra tillsammans.

Utvisningen på Häckens Rasmus Schüller efter 55 minuter.

– Man ser en bestämdhet i killarnas ögon att vi blir jävligt svåra att tas med hela vägen i höst, sa Malmö FF:s assisterande tränare Olof Persson på presskonferensen efteråt.

Kuhn sjuk

Huvudtränaren Allan Kuhn låg hemma sjuk, och Persson coachade ihop med Jens Fjellström.

– Det visar hur överskattade vi tränare är, sa Häckens Peter Gerhardsson med ett snett leende.

Men det är just i stunder när många spelare saknas som tränarteamets roll blir extra viktig. Återigen ställde MFF rätt elva på benen (Kuhn var förstås delaktig i matchplanen trots sjukdom).

Just den här gången fanns kanske inte så många alternativ men Jo Inge Berget och Alexander Jeremejeff fungerade klockrent ihop längst fram, båda gjorde både mål och assist. Att ligga kvar med Yoshimar Yotun till höger och spela Erdal Rakip till vänster föll väl ut: MFF hotade på båda kanterna.

Snacket kommer förstås att gå nu, att domarna hjälper Malmö men jag vet inte om jag kan klaga så mycket på något av de två gula kort som domaren Glenn Nyberg delade ut till Häckens Rasmus Schüller.

Däremot bidrog utvisningen i hög grad till slutresultatet.

Visst, Malmö FF gjorde 3-2-målet av egen, offensiv kraft, det handlade inte om att de var en man mer, det handlade om att Jeremejeff och Anton Tinnerholm gjorde det för svårt för Häckens försvar i straffområdet.

Men sedan: Häcken med bara tio man och en halvtimme kvar var inte nära ett kvitteringsmål när MFF bekvämt sjönk ner i bevakande försvarsställning.

– Försvara kan man alltid göra med en man mindre, det är värre att anfalla, som Peter Gerhardsson uttryckte det.

Hur tänkte ni, IFK?

I stället punkterade Tobias Sana matchen, och blev så överlycklig att han slet av sig inte bara en tröja utan två innan han hoppade upp i klacken. Sanna klarade sig undan med ett gult kort, och fansen sjöng sin spjutkastarsång som förstås är på gränsen men på rätt sida av den.

Första halvlek bestod annars av vindrutetorkarfotboll där bollen bytte lag, lagen bytte anfall, anfallen ledde till mål, ja det var som en åktur med Ormen Långe på Liseberg som inte stannade till förrän domare Nyberg blåste för halvtidsvila.

Då hade Enoch Kofi Adu vridit in 1-0 in bortre krysset, John Owoeri nickat in kvitteringen på hörna, Babah Mensah serverat Alexander Farnerud en fantastisk långboll vilket betydde 2-1 och Jo Inge Berget tryckt in 2-2 efter att Behrang Safari slagit ett fint inlägg som Alexander Jeremejeff nickade vidare.

Medan Häckens defensiva problem var kollektiva (blev för låga mot tung anfallsduo) var MFF:s individuella: Enkla bolltapp (Adu) och lojt försvarsagerande (Kári Árnason).

Tio minuter in i andra halvlek förändrades så förutsättningarna helt, Schüller utvisad och resten är historia.

Guldhistoria?

Tja, tittar man på statistiken har Malmö redan vunnit allsvenskan. Sedan 16-lagsserien infördes har de vunnit guld tre gånger och aldrig tidigare haft så många poäng (54) efter 24 omgångar.

Nu har de tre till, och leder allsvenskan fyra poäng före IFK Norrköping och tio poäng före AIK som möts på Friends i morgon.

Där har ett skade- och avstängsplågat ”Peking” dessutom lämnat lånet från Gnaget, Niclas Eliason, hemma. Jag tror inte Malmö har något emot det men jag undrar verkligen hur Norrköping tänker? Hade AIK resonerat på samma sätt om de lånat en spelare?

Den stora vinnaren kan hur som helst bli Malmö FF, och känslan här och nu är att endast en total genomklappning kan stoppa MFF från att vinna allsvenskan 2016.