Aftonbladet
Dagens namn: Elisabet, Lisbet
STÖRST I SVERIGE - 3,5 MILJONER LÄSARE VARJE DAG

Året då Maradona förvandlades till både frälsare – och fuskare

Detta klipp finns inte längre på aftonbladet.se, men prova gärna Aftonbladet TV.

Tjuvkika på DVD:n om VM 1986

-

Vi åkte i pressbussar genom Nezas, av provisoriska träfasader, nödtorftigt dolda slum.

Händer sträcktes mot våra öppna fönster – som sökte de som inget hade. Någon sorts frälsning genom att röra vid mer lyckligt lottade.

VM 1986 frälste ingen från mänskligt lidande. Det var bara en fotbollens frälsare som visade sig i Mexiko – Diego Armando Maradona.

Pelé var fantastisk 1970 men ingen har någonsin ensam dominerat ett VM-slutspel så som Maradona dominerade i Mexiko. Maradona frälste samtidigt Argentina och världens älskare av den tekniska under­hållande fotbollen.

Visst, han fuskade. Jag såg det själv på plats utan att ha en chans att från läktaren uppfatta vad som egentligen hände vid första målet i kvartsfinalen mellan England och Argentina. Först långt senare på kvällen avslöjade fjärde tv-vinkeln hur ­Maradona stötte in 1–0 med vänsterarmen över utrusande Peter Shilton i mäktiga ­Aztekastadion med 118 000 åskådare på läktaren där La Ola (vågen) rullade. En publik­yttring som fram till dess varit en relativt okänd nordamerikansk företeelse.

Englands förbundskapten Bobby Robson sa på presskonferensen efteråt att han trodde att Maradonas första mål nog var handboll men att han som fotbollsälskare var tvungen att njuta av Maradonas andra mål. Även om, som Robson sa, han helst aldrig hade velat se det andra målet heller.

Aldrig har ett enstaka mål personifierat ett helt VM-slutspel som Maradonas fantastiska uppvisning när han startar med några sul- och snurrfinter på egen planhalva för att sen springa genom hela det engelska försvaret och avsluta med en utsidesflipp förbi Shilton. Aldrig tidigare eller senare har en individuell prestation i ett VM varit så grymt överlägsen.

Jag hade en rätt kraftig och mycket trevlig argentinsk journalist sittande på platsen framför mig och blev tvungen att freda mig genom att hålla fram en kopp varmt kaffe för att undvika en revbensknäckande björnkram när den överlycklige studsade upp från sin stol direkt efter Maradonas fantastiska dribblingsräd.

Världen hade sett den bäste när han var som allra bäst men samma kväll lyckades den ständiga motsatsen Maradona bli både störst och minst.

Å ena sidan kunde ingen göra annat än att beundra honom för briljansen i det otroliga solonumret.

Upphöjde sig själv

Å andra sidan förstärkte han sitt eget medvetna fusk när han gav det epitetet Guds hand. Han som alltid talade om sig själv i tredje person upphöjde sig till en Guds utvalde här på jorden och verkade tycka att hans osportslighet borde mötas med beundran i stället för förakt.

Efter matchen sprang jag mellan maskingevärsbeväpnade militärer och strids­vagnar (faktiskt) för att hinna med en pressbuss. Några hundra meter bort slogs engelska och argentinska supportrar vilt utan att en enda av de tusentals utkommenderade militärerna brydde sig.

– Las Malvinas är deras krig, konstaterade en soldat leende när jag frågade honom.

Mexikanerna tog bekvämt Falklands­kriget, (spanska: Guerra de las Malvinas) 1982 mellan England och Argentina om några ganska intresselösa öar, till ursäkt för att slippa blanda sig i oroligheterna.

Danmark hade kvalificerat sig till sitt första VM-slutspel med ett kreativt offensivt spel som bland annat gav dem uppskattning i form av smeknamnet Nordens brassar. Ett charmlag som fortsatte att charma världen i slutspelet med tre raka segrar i grupp­spelet med 6–1-utklassningen av Uruguay som absolut topp.

Det var ett lekfullt måltörstande Danmark fyllt av spelare som alla var stjärnor i sina proffsklubbar. Danmark hade alltid haft gott om utlandsproffs men ingen före förbundskaptenen Sepp Piontek hade lyckats att få stjärnorna att agera som ett lag. Och aldrig hade detta lag sett så bra ut som när Michael Laudrup och Preben Elkjaer gick till attack med stöd av mäktige mittfältaren ­Sören Lerby, tempohållaren Frank Arnesen och försvarsklippan Morten Olsen.

Danmark var ett komplett lag, ett lag för final och eventuellt för ett guld, men det sprack tidigt. Kanske på grund av prestige.

Tysken Piontek ville så gärna vinna den sista betydelselösa gruppspelsmatchen mot Västtyskland medan flera av hans stjärnor, bland annat Laudrup, såg en fördel i att förlora för att få Marocko i stället för Spanien i åtton­delsfinal. Tyskarna resonerade som Laudrup och förlorade med 0–2 för att sen gå vidare till kvarts­final med en 1–0-seger över ­Marocko.

I Queretaro var det tryckande hett när Jesper Olsen la upp bollen på straffpunkten. Andoni ­Zubizarreta gick åt fel håll och den danska succén såg ut att leva vidare.

Felpassning förändrade allt

En hårresande felpassning framför eget mål av planens så långt bäste spelare – Jesper Olsen – förändrade allt. Emilio Butragueno fick fritt fram att göra sitt första mål av fyra i matchen som slutade 5–1 till Spanien. I Mexico City sköt Negrete 1–0 för Mexiko med en konstspark och bäddade för nationellt kaos när hemmalaget gick vidare på 2–0 mot Bulgarien. Den tolv kilo­meter långa bussfärden till mitt hotell tog tre timmar på motorväg eftersom folk hela tiden stoppade bilar och bussar för att hoppa upp på taken för att dansa och jubla.

Mexiko levde upp igen efter den fruktansvärda jordbävning som kostade 25 000 mänskor livet ­åtta månader före slutspelet.

Medan Maradona med sitt geni och sitt fusk avgjorde mot England avgjordes samtliga andra tre kvartsfinaler på straffsparksläggningar. Ändå var troligen en av dessa tre VM-historiens bästa match: Frankrike–Brasilien midsommarhelgen i Guadalajara.

Tyskarna som vanligt i final

Oavgjort 1–1 vid full tid. Frankrike med den underbara mittfältstrion Giresse, ­Tigana och Platini. Brasilien med tänkaren Socrates, hårdskjutande Branco och vasse Careca. Matchen bjöd på teknik, elegans dramatik. Socrates missade sin straff med ett stegs ansats. Platini brände. Och till sist var det Julio Cesars miss som skickade ut brassarna.

Som så ofta trampade tyskarna fram utan att ha något favoritskap och i finalen pressade Karl Heinz Rummenigge och Rudi Völler med sina mål Argentina hårt.

Men så steg återigen Diego Armando Maradona fram. Han gjorde inte mål men han slog den helt avgörande passningen till Burruchaga att sätta 3–2 på.

Argentina var världsmästare och mest mästare av alla var Maradona.



  Säljs tisdag och onsdag i din butik – endast med Aftonbladet!

2006

   VM i Tyskland kommer inte att kommas ihåg för att det spelades en bländande fotboll. Men det finns en enskild händelse som kommer att leva kvar. I finalen mellan Frankrike och Italien skallade Zinedine Zidane Marco Materazzi i bröstet och blev utvisad. Det blev den franske mittfältsgigantens sista internationella framträdande. Italien vann guld och Sverige åkte ut i åttondelen mot Tyskland efter två tidiga Lukas Podolski-mål.

 FINNS I WEBBSHOPEN SHOP.SPORTBLADET.SE

2002

   VM spelades för första gången i två länder - Japan och Sydkorea. Sverige vann ”dödens grupp” efter att Anders Svensson skruvat in en frispark mot Argentina och laget sen lyckats klara 1–1. I kvartsfinalen mot Senegal förlorade Sverige efter att Henri Camara chockat svenskarna med sitt golden goal-mål. Ronaldo blev hjälte i finalen med sina två mål mot Tyskland.

 FINNS I WEBBSHOPEN SHOP.SPORTBLADET.SE

1994

   Sverige grävde guld i USA i 1994 års VM. Kennet Andersson och Martin Dahlin gjorde flest mål av alla anfallspar i hela mästerskapet, Thomas Ravelli blev straffhjälte och Tomas Brolin blev uttagen i världslaget. Sverige blev utslaget av de blivande världsmästarna Brasilien, men kunde i bronsmatchen slå Bulgarien med 4–0.

 FINNS I WEBBSHOPEN SHOP.SPORTBLADET.SE

1986

   VM i Mexiko 1986 dominerades av en spelare - Diego Armando Maradona. Han styrde Argentinas offensiva spel och avgjorde nästan på egen hand, kvarts- och semifinalen med två mål i båda matcherna. I matchen mot England gjorde han först det omtalade ”Guds hand” då han slog in bollen med handen och sen ett otroligt mål där han dribblade av halva Englands lag.

 FINNS I WEBBSHOPEN SHOP.SPORTBLADET.SE

1978

   För andra VM:et i rad förlorade Holland en final mot en värdnation. Förra gången var det mot Västtyskland. 1978 blev Argentina för svårt. Holland saknade storstjärnan Johan Cruyff som bara medverkade i kvalet till VM. Mario Kempes blev stor hjälte när han gav Argentina ledningen och sen avgjorde finalen med sitt 2–1-mål.

 FINNS I WEBBSHOPEN SHOP.SPORTBLADET.SE

1974

   Värdnationen Västtyskland lyckades ta sig till final mot Holland i sitt hemma-VM. Där ställdes två av världens bästa spelare genom tiderna mot varandra - Johan Cruyff och Franz Beckenbauer. I finalen drog Beckenbauers Västtyskland det längsta strået och kunde vinna med 2–1. Ronnie Hellström blev inröstad i VM-laget trots att Sverige åkte ut i den andra gruppspelsomgången.

 FINNS I WEBBSHOPEN SHOP.SPORTBLADET.SE

1970

   Mexiko-VM blev Pelés sista internationella mästerskap. Det firade han genom att spela hem ett tredje guld till sitt land. Brasilien vann samtliga av sina kval- och VM-matcher. VM:et i Mexiko präglades av gladfotboll och offensivt spel. Semifinalen mellan Västtyskland och Italien som slutade 4–3 till Italien ses av många som en av VM-historiens bästa matcher någonsin.

 FINNS I WEBBSHOPEN SHOP.SPORTBLADET.SE

1958

   Är man svensk är 58-VM något att minnas. Dels spelades mästerskapet i Sverige, dels gjorde det svenska laget sitt bästa resultat någonsin och kom två efter suveränen Brasilien. Men det här VM:et är inte bara stort för svenskar, för Pelé presenterade sig, 17 år gammal, på allvar och förde sitt land till VM-guld. Just Fontaine gjorde otroliga 13 mål men blev ändå inte uttagen i VM-laget.

 FINNS I WEBBSHOPEN SHOP.SPORTBLADET.SE

SENASTE NYTT

Visa fler
SPORTBLOGGAR
Brennings blogg

Patrik Brenning

SILLY SEASON

Rykten & övergångar

Om Aftonbladet