Krönika

Alfelt: Skickligheten i MFF:s anfallsspel kan räcka till guld

SPORTBLADET

KALMAR. Guldläge – men har MFF ett guldspel?

I en timme mot Kalmar, svar ja.

Sista halvtimmen däremot, mer tveksamt.

Foto: Scanpix
efterlängtat Malmös Daniel Larsson hittade äntligen rätt efter elva mållösa matcher. ””Fantastiskt skönt”, säger Rikard Norling.

Malmö dominerade kraftigt i första halvlek på Guldfågeln arena. Jiloan Hamad, Erik Friberg och Miiko Albornoz triangelspelade snyggt på högerkanten. Daniel Larsson och Tokelo Rantie växellöpte och kombinerade bra i djupled. Försvaret var aldrig hotat.

Det var en överkörning som visade Malmös överlägsna passningsspel när man får styra en match som man vill.

Men Kalmars tränare Nanne Bergstrand hjälpte till med att beordra en taktik ingen av hans spelare förstod.

Efter 1–2-förlusten hävdade Nanne att det inte var 3–4–3-taktiken det var fel på utan kunnandet och tekniken hos hans spelare. Kalmarspelarna reagerade på Malmös snabba offensiva spel med att backa hem till en fembackslinje och i mitten sprang Henrik Rydström och Tobias Eriksson förgäves kvar för att täcka ytor de inte hade en möjlighet att hinna täppa till.

Samtidigt var det ingen homogen lagenhet som körde över Kalmar. Malmö visade egentligen upp tre vitt skilda spelsätt på en gång. Det ofta avvaktande smårullandet mellan tre spelare på högerkanten fram till att Hamad satte fart i djupled och Daniel Larsson smög in och blev delaktig.

På vänsterkanten visade Malmö ett helt annat spel. Simon Thern drev boll 40–50 meter och Ricardinho föll upp bakom honom. Ett mycket mer löpande och bolldrivande anfallsspel byggt på snabb spelarförflyttning.

I mitten hade Daniel Larsson och Tokelo Rantie sina egna kombinationer när de fångat upp passningar längs gräset. Långa höjdbollar var inget för anfallsduon att jobba med.

Gemensamt för Malmös olika typer av anfallsspel var ändå den individuella boll- och passningsskickligheten som definitivt kan räcka till allsvenskt guld i år.

Taktikmiss av Bergstrand

Men, det går inte att blunda för Nanne Bergstrands taktikmiss. När han väl gav upp sin idé gav han en lapp till kaptenen Henrik Rydström som läste, läste och läste. Om igen och om igen, men det var inte en filosofisk utläggning Rydström fått i sin hand utan enbart en 4–4–2-uppställning med initialerna på vem som skulle spela var.

Problemet för Rydström var att försöka omvandla initialerna till vem som skulle vara var samtidigt som han skulle försvara sitt lag mot övermakten och försöka få ut informationen till sina medspelare. ­Efter ett tag hittade han och Kalmar rätt och då blev det match igen.

Erik Israelsson orädda satsning när han nickade in 1–2 tände Kalmar som flyttade upp och öste på med inlägg som satte Malmö under press. Papa Alloune Diouf var nära en kvittering. Tobias Eriksson fick på ett bra skott men Johan Dahlin räddade ­segern för Malmö.

Guldparet återförenas

Kalmars tryck visade tydligt hur lätt ett lag på vägen mot guldet kan bli skärrat och osäkert. Stressen blir det svåraste för alla de fyra i toppen att behärska i de återstående matcherna.

Malmös mittfältare Erik Friberg är avstängd mot Djurgården och då är det naturligaste för Rikard Norling att ersätta med Wilton Figueiredo i den mer offensiva innermittfältsrollen men eftersom Ivo Pekalski också är spelbar kan man tänka sig att guldårets succépar Figueiredo och Pekalski återförenas från start.

Vilket då skulle drabba Markus Halsti som i år visat klass som defensiv innermittfältare. Men bredd är ju en viktig detalj för lag som vill vinna titlar.

ARTIKELN HANDLAR OM