Den som såg Gundes tårar förstår vad de här segrarna betyder

SPORTBLADET

GÄLLIVARE. Charlotte Kalla körde med vingar på skidorna.

Stark, glad, oövervinnelig.

Marcus Hellner körde med varje uns av sina krafter.

Stark, beslutsam, okuvlig.

Så fick Sverige två vinnare, två guld och en klassisk svensk skiddag.

Foto: FOTO: SCANPIX
En överlycklig Gunde kunde inte hålla tårarna tillbaka.

”Kalla, Kalla, Kalla”. ”Marcus, Marcus, Marcus”. Kväll i Gällivare och mot himlen skimrar fyrverkerier, stiger hyllningsropen till de två på scenen. Charlotte Kalla och Marcus Hellner.

Folk hade gått man ur huse, ut i det kalla vintermörkret för att se de två guldhjältarna lysa, dela deras lycka, vara på plats denna stora stund – och, inte minst, för att känna stolthet. Gällivare har dväljts i mörker denna höst, tyngts av det onda dåd som fläckat stadens namn.

I går kväll kunde alla äntligen räta på ryggarna igen, sträcka armarna mot skyn, känna glädje, ta åt sig sin del av äran för de dubbla gulden. Marcus Hellner, boende sen sju år i Gällivare där han i går visade att han kan vinna över vem som helst. Charlotte Kalla, fostrad och förädlad i fyra år på skidgymnasiet ­i Gällivare, nu överlägsen segrarinna.

”Det är som en dröm. Man är mållös. Det här har jag drömt om hur länge som helst”.

Marcus Hellners ord från scenen när han mottagit sitt guld, äntligen fått stå överst på pallen. Både han och Charlotte­ Kalla tackade publiken och Hellner menade att han aldrig skulle klarat att åka den där 1,4 sekunden snabbare än ­Pietro Piller Cotterer om det inte varit för publiken.

Hellner inspirerad av Kalla

”Jag såg bara som en tunnel och så hörde jag folket som skrek”.

Hellner tog sig igenom tunneln och kom ut på andra sidan som vinnare i sin första världscup, på hemmaplan. Den som var på torget i Gällivare i går kväll, den som såg en tårögd Gunde Svan då båda gulden var klara, den kan förstå vad det här betyder. För Gällivare som stad och för tävlingarna, men framför allt för svensk skidåkning i stort. Bara så här kan man locka fler unga att börja åka, enbart så här kan man dra fler åskådare, större tv-­publik och attrahera fler sponsorer.

Viktigast är ändå den inspiration det svenska laget får här och nu, inför säsongen­ som väntar. Gunde Svan ­tvekade inte när han med kraft sa:

”Jag minns själv hur skönt det vara att vinna första tävlingen för säsongen, att sätta motståndarna på plats direkt. Det har vi gjort nu. Nu är det de andra som får jaga”.

Vinnarmentalitet smittar dessutom av sig, det vittnade Marcus Hellner om efter sitt guldlopp.

”Jag såg Kalla lite när jag åkte och värmde upp och bara att se hur starkt hon åkte och höra publiken som lyfte fram henne fick mig inspirerad”.

Medan Hellner först i går kväll verkade ha tagit in att han vunnit var Kalla jublande glad redan från början. Inför starten hade både Björgen och Kuitunen ifrågasatt hennes kapacitet. Kalla tystade alla på bästa sätt och efteråt var tvåan Björgen den första att gratulera.

Det blir en vacker vinter

Sant är att ingen vet när konkurrenterna toppar formen, alla har siktet ­inställt på Tour de Ski och VM. Inte heller Kalla har dock toppat formen, även hon har mer att ge. Som hon själv uttryckte det:

”Det gick så lätt att jag nästan blev orolig, jag undrade om jag gick för sakta”.

Jag tänkte själv samma tanke när jag stod och frös tårna av mig, ”oj, vad hon ser avslappnad ut, undra hur fort det går”. När loppet var slut visste vi alla. Mycket fort. Kalla hade vunnit, 24,4 sekunder före Björgen och 32 sekunder ­före trean Saarinen. Förkrossande över­lägset.

Nu väntar en lång vinter som säkert kommer att innehålla både toppar och dalar. Den kommer att bli spännande och den kommer att bli vacker.

Vacker som kvällen i går på torget, bland folket, då en lätt pudersnö sakta föll över den svenska flaggvimpeln.