I dag är de svartblå kungar i Milano

SPORTBLADET

MILANO. En mycket viktig vinst för Inter.

En tämligen lättsmält förlust för Milan.

Det var känslan i natt efter derbyt.

”En oerhört viktig seger”.

Claudio Ranieris ord i natt.

Inters tränare var med rätta en stolt man, en lycklig man.

Ranieri har stor del i segern, det är han som fångat upp Inter, som börjat återge de svartblå spelarna självkänslan och spelglädjen och tålmodigt börjar lyfta laget uppåt i tabellen igen.

I natt utstrålade Ranieri mer än något annat lättnad, i dess allra innerligaste form. Inter är med i leken igen, fortfarande fem poäng efter Milan i toppen och sex efter Juve, men ändå där, med.

”Vi tänker inte på scudetton, det viktigaste för oss är att vara med i racet om Champions League-platserna”, sade Ranieri i natt.

Inters spelare gick självlysande genom intervjuzonen, lagkapten Javier Zanetti var den levande motsvarigheten till klichén ”ett enda stort leende”.

Pato-affären kan bli kostsam

Jag skrev inför matchen om hur Inters bristande favoritskap skulle kunna bli en fördel. Just så blev det också. Inter var hungrigast, för att inte säga utsvultet.

På poäng, men också på revansch, på att återerövra en del av prestigen som man förlorat sedan den magiska trippelvåren 2010.

Milan förblir i ligatoppen, en poäng bakom Juventus. Men i dag, en skälvande njutbar dag, är de svartblå kungar i Milano.

Fansen sjöng jublande hest och falskt, förlösta och glädjerusiga, i den råkalla natten, långt efter att matchen slutat.

Eller så hade de frusit fast – risken var överhängande.

Ändå är kyliga, fuktiga San Siro aldrig varmare och vackrare än vid ett derby och i går kväll var inget undantag.

Den tysta minuten för kryssningsolyckans offer påminde alla för en stund om att fotboll bara är fotboll, ett derby eller ej.

Men sedan återinfann sig ruset och de stora känslorna, de känslor som bär dessa matcher, som fyllde läktarna med 80 000 åskådare och fick skyltarna utanför att lysa i neon med orden ”tutto esaurito”, allt utsålt.

Då spelar det ingen roll att inget av lagen gjorde någon extremt stor match, derbyt handlar om så mycket annat.

Inter vann rättvist efter att Milan misslyckats i första halvlek med att vårda sina chanser.

För alla som följt den senaste tidens konflikt kring Pato var det också smärtsamt tydligt att Berlusconis påtryckningar kring ”svärsonen” kan bli kostsamma.

Zlatan och Pato förmår inte saliggöra varandra på topp och det blir allt mer kännbart för Milan exakt hur mycket Antonio Cassano saknas.

Även Aquilanis frånvaro var som ett litet svart hål i Milan-universum i går.

När även ”Ibra” gick vilse i sig själv och förväntningarna och hamnade i ett bollöst ingenmansland, då blev hemmalaget för ofarligt. När sedan Abate bjöd Milito på en gratis målchans, då var det tack och ”buona notte” för de rödsvarta.

Glädjen var överlägset störst

Ändå var i natt inte Milan-spelarnas besvikelse på något vis i paritet med Inter-klanens glädje.

Som Zlatan sade, utan att låta särskilt knäckt:

”Vi förlorar. Men vi är fortfarande fem poäng före Inter”.

Självklart fanns ändå besvikelsen hos honom, och hela Milan-lägret. Men grundtryggheten, den finns kvar.

Milan fick också hjälp av att Juventus bara spelade oavgjort mot Cagliari medan Udinese förlorade mot Genoa.

Ligatoppen är öppen, som ett vackert fönster mot våren.

Inters president Moratti log i natt sitt skeva leende och sade: ”Ranieri är en vis man”.

Men även Zlatan kostade på sig att le, också åt de Inter-fans som hånat honom under matchen.

”Roligt för dem att de vann”, sade Zlatan.

Uppriktigt, men samtidigt med den som bär ledartröjans överlägsna lugn.

Så försvann även han ut i den dimmiga natten allt medan sopbilarna utanför stadion samlade ihop resterna efter den så hett efterlängtade derbyfesten.

ARTIKELN HANDLAR OM