Jennifer Wegerup: En väntad men viktig seger

SPORTBLADET

STAROGARD GDANSKI. En väntad men viktig seger.

Sverige gjorde sin plikt mot Polen och vi kan börja rikta blickarna mot VM.

Sportbladets Jennifer Wegerup på plats i Starogard Gdanski.

Vinst med 4-0 och nu har Sverige VM-himlen runt hörnet.

Svenskorna gjorde jobbet och leder gruppen inför toppmötet med Skottland på hemmaplan i september.

Pia Sundhage och hennes spelare har genomfört ett närmast perfekt VM-kval.

Åtminstone sett till resultaten.

När det gäller spelet återstår ännu en hel del att önska.

Läktarna på stadion Miejski im. Kazmierza Deyny fylldes under eftermiddagen med en skön blandning av barnfamiljer och väderbitna farbröder i guppkepsar och rödvita Polen-halsdukar.

Starogard Gdanski tog emot med stunder av bländande sol varvat med hällande regnskurar. Ungefär som Sveriges spel mot Polen.

Ömsom vin, ömsom vatten.

Redan med VM i blick

Det är sant att matcher mot ett sämre lag som inte har något att spela för aldrig är lätta. Lotta Schelins snygga solomål kom efter bara sju minuter. Efter det fick vi en matchbild av ett trots allt kämpande Polen och ett överlägset Sverige som inte fullt ut kunde utnyttja sin suveränitet.

Att svenskorna ändå vinner med 4-0 är ett styrkebevis.  Man lyckades hyfsat hålla uppe tempot och föra spelet hela vägen in i mål. Lotta Schelin påminde än en gång om hur oerhört viktig hon är, trots att formen fortfarande delvis är försäsongsmässig. Olivia Schough fick däremot inte mycket uträttat, trots intensivt slit, och inte heller Kosovare Asllani när hon byttes in in. Målet satt där men annars är PSG-stjärnan tydligt ur form och synk.

Förbundsordförande Karl-Erik Nilsson var på plats och var nöjd när jag träffade honom, redan med VM i blick.

Pia Sundhages arbete och visioner har sakta men säkert börjat ge resultat. Att Sverige skulle ta sig vidare till VM var förväntat, närmast ett krav. Men jobbet ska likväl göras och det har gjorts med ständigt växande kvalitet, samstämmighet och säkerhet.

Med detta sagt: det finns ännu mycket att jobba med.

Sverige gjorde det man kunde begära mot Polen och i slutändan räknas bara de tre poängen mot Kanada.

Men i VM, mot svårare motstånd, krävs mycket mer.

Lyckliga och lättade

Med ett så stort spelövertag som det Sverige måste man klara att skapa mer, spela snabbare och framför allt precisare.

Uppspelen är och förblir, precis som under EM i fjol, ett sorgebarn. Och detta trots att man möter ett svagare lag i en match med relativt lågt tempo. Sara Thunebro slog periodvis inte en enda passning rätt och det håller inte för en modern ytterback. Även Lina Nilsson spelade vid några tillfällen bollen rakt upp till ingen och ingenstans, utan att på något sätt ha varit pressad.

Mot ett lag som Polen kan man kosta på sig att slarva bort bollarna. Men inte i ett VM där varje misstag kan innebära hemfärd.

De svajiga uppspelen går också fortfarande alldeles för ofta rakt över mittfältet. Caroline Seger fick för lite bollar att jobba med och det svenska laget var också för dåligt på att vända spelet. En stor del av första halvlek sprang den svenska högerkanten på tomgång medan spelet pågick i en annan världsdel.

Innan det blågula VM-planet lyfter mot Kanada i juni nästa år måste Pia Sundhage få fram ett mycket effektivare Sverige med betydligt lägre felprocent i passningarna och större samordning mellan lagdelarna.

Varje bortslarvad boll ska återerövras och mot världens bästa lag kan en enda odisciplinerad långpass bli mycket kostsam.

Så visst finns det att arbeta med. Men här och nu är det bara att njuta av synen av de blågula spelarna som aldrig vill lämna planen och, mittibland dem, ledare och förbundsordföranden, stolta, lyckliga och lättade.

Regnandet avtog till sist och över arenan skimrade en stor regnbåge.

Om det finns någon guldkruka vid dess slut ska vara osagt. Men nu i alla fall drömmen om VM-guld.

ARTIKELN HANDLAR OM