Wegerup: Ett vackert men skört luftslott

Sportbladets PSG-expert: Marken skakar under PSG – och pengar löser inte allt

SPORTBLADET

PSG marknadsför sig som laget som drömmer större.

Men drömmar måste byggas på solid grund.

Och just nu skakar marken under PSG.

Det är svarta rubriker kring Paris stolthet i de franska tidningarna i dag. Och det var väntat.

Det är egentligen mer märkligt att det inte redan skrivits mer om slitningarna inom PSG redan.

För säsongsinledningen har som bekant varit allt annat än lysande.

Jag var på plats i Kina när PSG vann säsongens första titel, mot Guingamp i franska supercupen. Men det var en seger som var lika förutsägbar som smogen över Peking.

Klubben som aspirerar på att vara en av världens främsta har i ligan bara vunnit hemma mot lilla Bastia och mot Saint-Etienne. På bortaplan, mot Reims, Evian och Rennes, har det bara blivit oavgjort i samtliga tre matcher.

Det är ett rejält poängtapp i ligainledningen för PSG.

Zlatans bekännelse

Och framför allt ett tecken på att spelet inte riktigt fungerar.

”Ja, så är det. Vi har inte kommit upp i vårt spel som vi kan spela. Varken rytmen eller kvalitén och nivån som vi har annars, det är små detaljer vi måste jobba på”.

Så sa Zlatan till mig i förrgår natt, när jag mötte honom efter 1–1 mot Ajax.

Det är Ajax-matchen som nu gör att problemen inom laget nu till sist oundvikligen kommer ut i ljuset i l’Equipe, Parisien och andra medier.

För det är en sak att spela dåligt i franska ligan. Ingen tror något annat än att PSG ändå kommer att vinna den i slutändan, för tredje året i rad.

Men det är inte nog, självklart inte. Qatar-bossarna som pumpar in oljepengar i miljarder i PSG vill den här säsongen att klubben på allvar tar plats i världseliten och slåss om Champions League-bucklan.

Frustrationen är stor hos PSG-ledningen och president Nasser Al-Khelaifi.

Sant är att Zlatan var skadad i säsongsinledningen. Men ett lag med sådana ambitioner och en sådan miljardtrupp måste kunna vinna ändå mot inhemska lag.

Blicken sa allt...

Och mot Ajax var Zlatan förvisso tillbaka med på planen, välkomnad hem som ”guds son” men utan att alls kunna frälsa PSG.

Det mest talande när jag satt där på Amsterdam Arena var oskärpan och lojheten hos det franska laget, oförmågan att dra upp tempot, sätta sina chanser och stänga matchen.

Efteråt var besvikelsen märkbar. Javier Pastores blick när jag  frågade om han ville prata och hur han kände sig sa allt. Det finns en stor frustration hos många i laget.

Och innan Zlatan kom pratade jag med Salvatore Sirigu och den italienske målvakten sa till mig, i svart på vitt:

”Det är mycket som inte är som det ska, just nu”.

Så är det och däri ligger PSG:s stora problem.

Att  resultaten uteblir beror inte bara att man är i en svacka spelmässigt utan även på oro internt.

Känslan är lite densamma som under den första säsong jag följde PSG.

Zlatan och Thiago Silva hade kommit, pengar och stjärnor flödade in men inget fungerade riktigt.

Vissa av spelarna rökte utanför omklädningsrummet och Lavezzi kunde komma för sent till träningarna, trött efter en lång Paris-natt. Carlo Ancelotti tog ett bloss han med och såg mellan fingrarna och Zlatan, proffs ut i fingerspetsarna, han såg rött. Ibra berättade senare för mig om hur hans skor inte blivit putsade och hur ”ingenting fungerade”.

I klubbar som Milan, Barcelona, Inter, Juventus och även Ajax var Zlatan van vid något helt annat.

Men förra säsongen kändes det som att PSG började få ordning på saker och ting.

Tränaren har bara elva vänner

Nu känns det på nytt inte riktigt så. Och den främsta anledningen är i mina ögon tränare Laurent Blanc.

Det är naturligt med grupperingar i alla lag. Att en så stark spelare och personlighet som Zlatan Ibrahimovic får en mycket dominerade roll är egentligen inte heller konstigt.

Redan som 23-åring i mäktiga Juventus tog Ibra omedelbart stor plats.

Men avundsjuka och rivalitet är mänskliga inslag i ett omklädningsrum. En tränare har bara elva verkliga vänner. PSG har också vuxit snabbt, köpt från alla håll och fått italienska och franska grupperingar inom laget.

Och spelare som Edinson Cavani, som är i total Zlatan-skugga i Paris, är frustrerade. Det är inget märkligt.

En stark tränare kan hantera det. Frågan är allt mer om Laurent Blanc kan det i längden.

Många tycker att det var ett misstag att förlänga med Blanc, inte minst som han så tydligt drog det kortaste strået mot Chelsea och José Mourinho. Han tillhör inte det absoluta tränar-toppskiktet.

Det ryktas allt mer att president Al-Khelaifi ångrar sig och att Blanc sitter löst om resultaten fortsätter att utebli.

Att PSG skulle behövs förstärka mer och verkligen haft nytta av Di Maria är också tydligt.

Nu hamnar för mycket på Zlatans skuldror och frågan är hur långt han kan bära PSG i Champions League, stark eller ej.

Ett vackert luftslott

PSG är ett skolboks-exempel på att pengar inte löser allt. Och framför allt på att det tar tid att bygga ett storlag.

Man har vuxit fort och åstadkommit mycket. Men växtvärken är ännu tydlig. Klubbar med en lång historia tronar inte bara på gamla minnen utan framför allt på ett enormt kunnande och erfarenhet.

Det har inte PSG.

Om bara elva dagar möter man mäktiga Barcelona på hemmaplan i Paris. En poäng borta mot Ajax var ingen katastrof, även om det var en match PSG borde ha vunnit.

Men till mötet mot Barcelona måste Blanc ha fått lugn i truppen och alla måste lyfta sig flera nivåer.

Annars kommer turbulensen att öka. Och det var inte så spelare som Zlatan och inte heller PSG:s ledning sett framför sig den säsong som skulle bli ”tredje gången gillt” i Champions League.

Då riskerar drömmen att även denna säsong brista som ett vackert, men alltför skört, luftslott.

ARTIKELN HANDLAR OM