Riskerar gå en istid till mötes

Wegerup: Bristen på svenska manliga åkare är både akut och alarmerande

1 av 3
fallande intresse Alexander Majorov är Sveriges enda manlige deltagare i hemma-­EM. Trots ett fall i sista hoppet i det korta programmet tog han sig till morgondagens final. Foto
SPORTBLADET

Sveriges enda hopp på herrsidan, Alexander Majorov, är i EM-final.

Men han är ensam, alltför ensam.

Svensk konståkning riskerar att gå en ­istid till mötes på herrsidan.

Hemmahopp. Hoppfullt. Hopplöst.

Lyckade hopp, misslyckade.

Det handlade, som så ofta inom konståkningen, om hoppen när EM i konståknings-EM ­inleddes på svensk mark.

Arenans läktare fylldes allt mer medan ­dagen framskred och Globen tände sina ljus mot januarikvällen.

Blågula flaggor i luften, kronprinsessan Victoria, elegant klädd i isblått, invigningstalade. Nationalsången följdes av Abba-­musik.

Och sen showen, alltid med samma knockout-känsla, när åkarna intog isen och tog andan ur publik och pressfolk med sin isdans.

Men innan dess hade herrarna hunnit åka, det korta programmet, där Alexander Majorov togs emot med jubel av hemmapubliken. Han inledde imponerande, satte hopp efter hopp, innan han föll i det sista och tappade poäng.

Majorov är nu tia inför dagens final, dit han trots sitt fall tog sig.

Han var nöjd efteråt, mitt i smärtan och besvikelsen efter fallet. Och Majorov är ung, bara 23 år, och fortfarande med allt framför sig.

Mörkare är det för svensk konståkning som helhet, på framför allt herrsidan. ­Något som drabbar även damerna, när det ska par­åkas och isdansas.

I detta EM på hemmaplan finns bara tre svenska deltagare. Systrarna Joshi och Viktoria Helgesson, och så just Alexander Majorov.

Det är hela den svenska truppen. På herrsidan i senaste SM deltog bara tre män i seniorklassen. Och det fanns exakt noll par som deltog i paråkning och isdans.

Bristen på manliga åkare är både akut och alarmerande.

Förklaringarna? Många och komplexa.

Krisen inom isdans och paråkning finns i viss mån även utanför Sverige, det ska man börja med att säga.

Bekräftar inte manlighet

Hur roligt konståkningen än är att se på, och hur imponerande åkarna än är, så är det inte heller en sport med djupa rötter in i det svenska folkhemmet. I min äldsta dotters klass åker en enda flicka konståkning. Hennes mamma är ryska.

Alexander Majorov är född 1991 i dåvarande Leningrad, Sovjetunionen, i juli månad, just då staden åter blev Sankt Petersburg. Han kom 1992 till Luleå där hans föräldrar startade en konståkningsskola. Majorovs far var också konståkare och medlem i det sovjetiska landslaget i en annan tid, ett annat liv.

För ryska pojkar och män är konståkningen ett naturligt val.

I Sverige inte lika självklart alls. Och när pojkarna kommer upp i tonåren blir det ännu svårare att hålla fast vid sin sport. På samma sätt som tjejer som spelar fotboll och hockey genom årtionden fått höra att de är okvinnliga möts manliga konståkare ännu på sina håll av fördomar.

Och en ung kille som vill bli man har lättare att bli bekräftad i sin manlighet genom att spela hockey och fotboll ­eller boxas.

Det är sporter som av forskare kring ”kön ­inom sporten” kallar för ”typiskt manliga” medan balett, gymnastik och just konståkning är ”kvinnliga”. Könsneutrala sporter är bland annat simning, skidåkning, volleyboll och handboll.

Enda fjollorna är de med fördomar

Inom de sporterna risker man inte på samma vis att bli kallad ”flata” eller ”fjolla” för att man valt det andra könets sport.

Det här är ett av huvudproblemen för manlig konståkning. Det är svårare att rekrytera pojkar och det är svårt att få dem att fortsätta med sin sport.

När det gäller paråkning måste de manliga åkarna också vara tillräcklig starka för att orka bära och kasta de kvinnliga.

Alla könsroller är på sitt sätt fängelser, ­snäva ramar som kväver oss i otidsenliga mönster.

Inom damfotbollen har det hänt mycket, kampen har gjort att små flickor i dag börjar spela med nästan lika stor självklarhet som pojkar.

Självklart måste samma sak gälla pojkar som vill välja en så fantastiskt utmanande och krävande sport som konståkning. Det finns inget fjolligt över den.

De enda fjollorna är de som vårdar sina fördomar i sina hjärtans mörkaste vrår.

Själv kan jag inte tänka mig något mycket djärvare än det blixtrande svart- och rödklädda par jag just nu ser flyga fram över isen, i en ursinnig kombination av styrka, smidighet och sexighet.

EM-schemat

EM i Stockholm 28 januari–1 februari

I dag

11.00: Damernas korta program.

18.30: Isdans, fridans.

Fredag 30 januari

14.00: Paråkning, korta programmet.

18.00: Herrarnas fria program.

Lördag 31 januari

12.00: Damernas fria program.

Söndag 1 februari

10.30: Paråkning, fria programmet.

15.00: Galashow.

ARTIKELN HANDLAR OM