Wegerup: Saknar en given förstamålvakt

SPORTBLADET

LAGOS. En match med så många byten att resultatet blir oviktigt.

Det viktiga, och illavarslande, för Sverige är däremot målvaktskrisen.

Med tre månader kvar till VM har vi ingen given förstamålvakt.

Det är ett problem som hängt över damlandslaget alldeles för länge men som ännu inte fått någon lösning.

I matchen mot Brasilien blev vi på nytt påminda om att Sverige inte har någon målvakt av högsta VM-klass. Förlust med 2-0, på en frispark och en straff och båda målvakterna släppte in varsitt mål.

Solen sken över Estádio Municipal i Lagos, men inte över Hedvig Lindahl.

Hon fick gå av planen med ett finger ur led och missar resten av Algarve Cup. Men det är inte blågults verkliga problem. Att målvaktspositionen känns minst sagt svajig inför VM är det däremot.

Kändes osmidig och otajmad

Lindahl är tillbaka efter sin skadefrånvaro och fick tuffast tänkbara start mot Tyskland senast. De två mål hon då släppte in kunde dock inte direkt sättas på hennes nota.

I går däremot slog Marta en mycket välplacerad frispark av god brasseklass. Men den var inte otagbar. Hedvig Lindahl kom dock för sent på bollen, hon kändes osmidig och otajmad. Låt gå för att hon inte är fullt matchtränad ännu.

Men det är inte första gången hon gör den typen av missar. Jag har följt hennes landslagskarriär sen EM 2005 i England för tio år sen, över en rad mästerskap.  Lindahl har höjt sig mycket och jobbat med sitt psyke, blivit tuffare, säkrare.

Men fortfarande är riskfaktorn hög kring henne, lägstanivån för låg. Hon fortsätter att värva fina räddningar men alldeles för enkla misstag. I VM kan det bli mycket kostsamt.

En dammålvakt på toppnivå kan ofta vara 20 centimeter kortare än en herrmålvakt och täcker därmed mycket mindre av målet. Då blir det ännu viktigare att vara snabb, smidig, spänstig och att kunna läsa spelet, att kunna bedöma bollbanan i förtid. Där brister Lindahl av och till.

Problemet för Sverige är att alternativen är få och jag förstår Pia Sundhages vilja att spela Lindahl, som har mest mästerskapsrutin.

Det är dock dags på allvar för Sundhage att överväga Carola Söberg. Visst, hon kan vara osäker i positionsspelet. Hon var också stundtals lite för långsam i att få igång Sveriges spel.

Pratar mer än Lindahl

Och på Brasiliens straffmål kunde hon ha räddat straffen om hon varit snabbare ner och agerat mer kraftfullt.

Men Söberg stod också för en riktigt fin reflexräddning och flera andra bra ingripanden. Hon pratar dessutom mer än Lindahl på planen och det behöver Sverige, i avsaknad av stora ledartyper i laget.

I ett större perspektiv måste landslagsledningen högprioritera målvaktsfrågan. Att ha osäkra alternativ på en av lagets viktigaste platser duger inte. Det här är ett problem man borde tagit tag i för länge sen.

Nu får vi se hur snabbt Hedvig Lindahl är tillbaka. Varken hon eller Söberg håller världsklass just nu. Men Sundhage och teamet runt henne måste  omedelbart fronta målvaktsfrågan som en av de viktigaste, om vi ska en chans i VM. I ett mästerskap med de bästa anfallarna i världen kan ett enda misstag bli ödesdigert.

Jag frågade Sundahge efteråt om de båda målvakternas ingripanden vid frisparken och straffen. Den svenska förbundskaptenens ovilja att kritisera målvakterna var tydlig. Hon duckade först för frågan och började istället prata om att Sverige orsakat för många fasta situationer. När jag ställde frågan på nytt svarade Sundhage att Söberg ju var på straffen och att ”Hedvig räddar frisparken i VM”.

Är förstavalet

Det är fint att Sundhage skyddar sina spelare. Det är också, som sagt, tydligt att Lindahl är hennes förstaval.

Men på den här nivån måste kritiken kunna vara hård när det är befogat. Och den blågula ledningen måste vara beredd att se det här problemet i vitögat, fullt ut.

Annars då? Bytena var för många och spelet för sönderhackat för att kunna ge några verkliga besked. Sofia Jakobsson fortsätter att imponera med sin snabbhet och hunger. Hon och Kosovare Asllani hittar också varandra bra, stundtals bättre rentav än duon Schelin-Asllani.

”Kosse”, som gjorde en stark match mot Tyskland, kom dock mot Brasilien offside för mycket och föll också för lätt, utan att kunna lura domaren.

Den stora svenska hejaklacken ropade tappert om ”friskt humör som susen gör”. Men Sverige-Brasilien blev mest av allt en träningsmatch och ett test som åter lämnade fler frågor än svar.

ARTIKELN HANDLAR OM