Wegerup: De vägrade acceptera att kvinnor blev utestängda

De banade väg för ett vasalopp för alla

SPORTBLADET

I männens spår, för kvinnors skull.

Med lösmustaschen på.

Så banade Birgitta Westhed och andramodiga kvinnor vägen för ett Vasalopp för alla.

”Hur ska det gå när kvinnorna ska kissa?”.

Det var en av frågorna när det år 1981 åter blev tillåtet för kvinnor att delta i Vasa- loppet.

Den som uttryckte farhågor kring ”det sanitära” var ingen mindre än legendaren Mora-Nisse. När han vann Vasaloppet första gången var hans syster kranskulla. En lämplig rollfördelning, tyckte skidkungen och många män med honom.

Mora-Nisse uttryckte inför 1981 års Vasalopp oro för ”det sanitära”. Usch och fy för kissande åkare på huk.

Så hemskt om fädrens spår skulle smutsats ner av orena kvinnor. Männens kissande kom aldrig upp till diskussion.

I dag på internationella kvinnodagen, år 2015, är kvinnor i Vasaloppet en självklarhet. Men det dröjde alltså ända till år 1981 innan förbudet hävdes.

Då var jag nio år och det känns smått overkligt att Sverige, ett land som ofta framhävs som världens mest jämställda, långt in i modern tid inte tillät kvinnor att åka i vårt lands mest populära och anrika skidtävling.

Jag vill le, men kommer av mig

SVT-kollegan Jenny Modin tipsar på nätet om ett fint Stopptid-klipp. Där ses en kvinnlig åkare som år 1981 på fullt allvar får frågor om kissandet, från en utsänd reporter. Åkerskan ler, tålmodigt och överseende:

”Vet du, man svettas ut det. Det kan du hälsa Mora-Nisse”.

Jag vill le men kommer av mig när jag tänker på alla de kvinnor som under 56 år av förbud ville åka Vasaloppet men inte fick. Varenda en är en för mycket.

Redan år 1923 deltog en kvinna, Margit Nordin. Hon var vältränad och en van skidåkerska. Men det blev ändå högljudda protester.

Nästa år var reglerna omgjorda, kvinnor förbjöds att delta.

Orsaken uppgavs vara omtanke, det ansågs för krävande för kvinnor att åka så långt.

Samma typ av invändningar har ofta hörts genom kvinnoidrottens historia. Maratonlöpning påstods länge vara skadligt för kvinnor och i damfotbollens begynnelse oroade sig förbunden för om brösten kunde skadas av hårda skott. Inom politiken hördes samma slags protester när kvinnor krävde rösträtt; de ansågs inte gjorda för det hårda politiska livet.

Bättre då att de stannade hemma och skötte hem och man och barn. Vem skulle annars göra det om de åkte i väg och körde skidor? Bara för sitt eget höga nöjes skull! Och den manliga gemenskapen, den blev ju förstörd om det började vimla av kvinnor i de anrika skidspåren!

Intervjun vevades om och om igen

Med tiden började ändå allt fler damåkare smyga sig in bland herrarna. Många av dem fick stöd av män som även de tyckte att förbudet var totalt förlegat.

År 1978 intervjuade SVT en kortvuxen åkare med yvig mustasch och namnet Rolf Lejestrand. Den klassiska intervjun med Birgitta Westhed, bakom lösmustaschen, vevades om och om igen. Vasaloppsledningen varnade efteråt skriftligt flera kvinnor, men framstod i allt mer löjlig dager.

Birgitta Westhed fick senare frågan om inte kvinnorna kunde köra sitt eget, lite kortare lopp. Hon svarade att nej, de ville också få delta i den stora folkfesten som Vasaloppet är. Framför allt ville vuxna kvinnor inte bli behandlade som mindre vetande utan ansvar för sig själva;

”Vi har väl samma rätt som karlar att åka oss trötta”.

Bannlysta under hela hennes liv

Så banade Westhed och de andra utklädda kvinnorna väg för förändring, genom att vägra acceptera att vara utestängda.

Gymnastikdirektör Margit Nordin, den första att utmana männen, hon fick bara köra det där enda loppet, år 1923.

Under hela hennes livstid var kvinnor sen bannlysta från spåren.

Margit dog år 1982, 85 år gammal. Ett år efter att kvinnor fått samma självklara rätt som män att delta i vår finaste skidtävling.

ARTIKELN HANDLAR OM