Wegerup: Visade att de är underskattade

1 av 2
SPORTBLADET

LYON. Ett lag som tycks överskattat.

Ett lag som visade att det är underskattat.

Jag har sagt det länge och säger det igen:

Detta Italien kommer att bli mycket svårstoppat.

Sportbladets Jennifer Wegerup.

Det regnade som om himlen skulle falla ner över Stade de Lyon, men just i tid för match lugnade sig ovädersmolnen, sommaren kom tillbaka. Och det är en sommar som kan komma att gå i Italiens färger.

Om Sveriges fåfänga EM-dröm dog lite mot Irland fick Italiens luft under vingarna. Detta italienska landslag är precis så underskattat som vi haft på känn, vi som följt det under vårens samlingar och träningsmatcher.

Jag skrev i går om Antonio Contes krigare. Och visst fick vi se ett Italien som kämpade och slet och sprang. Men vi fick också se ett lag som kan spela fotboll, om nu någon trott något annat.

2-0 mot favoriten Belgien och när jag skriver det här är det Antonio Contes blick och ord efteråt som fångar kvällen:

”Den här segern var ovärderlig för oss, så vacker, så stor”.

Styrde varje steg

Conte, som blödde näsblod vid sidlinjen, som dirigerade, ropade, styrde varje steg. Och han spelare svarade upp, som soldater för gamla tiders stora kungar.

Man mötte Belgien oväntat högt och den väntade storoffensiven från De Bruyne, Hazard och de andra som skulle ta kommandot uteblev till att börja med. Respekten för Italien var tydlig, Belgien fruktade kontringar, spelade trevande.  Först efter tio minuter fick Gianluigi Buffon visa vad han går för, på Nainggolans skott. Inledningen var lite av en dans mellan orrtuppar, lagen kände på varandra, spände musklerna utan att våga släppa loss fullt ut.

Men där Italien sedan växte spelade Belgien mest runt i första halvlek. Inte så plågsamt långsamt som Sverige i matchen före, men alldeles för sakta för att ställa till allvarliga problem för italienarna. Italiens defensiv gör laget till ett av EM:s mest svårslagna, med Juve-kvartetten: Buffon, Barzagli, Bonucci och Chiellini. Så mycket kvalitet, så samspelta. Inga missade markeringar där inte, inga slarviga uppspel eller luftpastejer utan adress.

Assist av högsta klass

Bonuccis passning till Giaccherini på målet var en räkmacka av högsta klass, en panino med guldkant. Giaccherini hade spelat långt ifrån felfritt fram till dess men det var glömt och förlåtet efter en perfekt nedtagning och lika säkert skott. Kvalitet, åter igen. Den vi saknade i mötet mellan Sverige och Irland. 1-0 till ”gli azzurri” och den italienska klacken gick loss i ett ändlöst ”Italia, Italia, Italia”.

Först en bit in i andra halvlek började Belgien spela snabbare, pressa Italien allt mer. Lagen blev längre, lämnade mer luckor och så kom Lukakus friläge. Där Gigi Buffon visade sin världsklass när han rusade ut, täckte så mycket han kunde och stressade belgaren som missade -  och inte för sista gången. De Bruyne hade inte heller en av sina bästa kvällar i livet. Belgarna pressade allt mer getingettrigt men, jag upprepar, italienarna kan försvara sig. Alltid, alltid och nu mer än någonsin. De Rossi stred på mitten och Éder växte likt en schlagerlåt, minut för minut.

På det stora hela var det dock en lagets seger där italienarna levde upp till sina ord om att de är ett lag, en grupp, kanske mer än någonsin.

Antonio Conte dirigerade sina styrkor hela vägen in i hamn och Pellè fick slå spiken i den belgiska kistan med 2-0 på stopptid.

Blir svårt för Sverige

Italien leder gruppen och kommer att vinna den om inte både Sverige och Irland lyfter flera nivåer. Klasskillnaden i spelet i de två matcherna var nästan genant, åtminstone för den här svenska donnan på pressläktaren.

”Oavgjort mellan er och Irland är ett bra resultat för oss”, konstaterade de italienska spelarna och kollegorna i natt. Någon skojade om det irländska självmålet: ”Har ni fixat en ny uppgjord match nu?”.

Det var en sådan kväll, när italienarna hade nära till skämt och leenden.

Segern mot Belgien kom med stora uppoffringar mot matchens slutskede och flera gula italiensk kort.  Men den kom.

Och Sverige måste nu ett Italien som intagit pole position.

Det kommer att krävas mirakel större än Zlatans klackspark i EM 2004 om vi ens ska kunna rubba dem.