Jenny Rissveds växer med svårigheterna

Som en urkraft från de djupaste Dalaskogarna

Foto: Pontus Orre.
SPORTBLADET

RIO DE JANEIRO. Ni vet det där talesättet.

Om att när leken blir tuff då börjar de tuffa leka.

Jenny Rissveds ger de orden en ny och djupare innebörd.

Obeveklig, okuvlig, ohejdbar, hela den hissnande vägen mot OS-guld.

Jenny Rissveds leende på väg in i mål. Ett leende som blir en av de ögonblicksbilder jag tar med mig hem från detta OS i Rio de Janeiro. Ett guld-leende. Av triumf och av lycka i sin renaste form. Så överlägsen var Jenny Rissveds på slutet att hon log sig in i mål.

Det säger allt om hennes prestation, 22-åringen från Falun som gav Sverige vackrast tänkbara avslutning på OS.

Efter Sarah Sjöströms guld har vi skördat en fin uppsättning silver och brons. Men ett guld är ett guld, en vinnare en vinnare. Jenny Rissveds guldlopp i mountainbike ger oss det första guldet i cykel sen Bernt Johansson cyklade hem segern i Montreal 1976.

■ ■ ■

Orädd och otrolig kämpade Jenny Rissveds i Deodoros backar. Molnen drog in över Rios gröna berg och ett tag tycktes  också Jennys gulddröm gå i moln. Kedjan hoppade av och en kall vind av oro drog igenom oss alla som följde loppet. Men Jenny Rissveds satte kedjan på plats och cyklade i kapp. Deodoros bana är svår, tekniskt krävande. Några föll ifrån direkt medan en trio blev kvar på topp. Jenny Rissveds, schweiziskan Jolanda Neff och polskan Maja Sloszczowska. De tre kämpade i täten men när favoriten Neff fick tekniska problem blev trion en duo och då var Sloszczowska chanslös. Hon hade inget att sätta emot när Jenny Rissveds lade in sin guldväxel.

Avståndet ökade, ökade, ökade och när Rissveds gick i mål var hon 37 sekunder före. Hon kunde kosta på sig att le, skaka på huvudet och sträcka armarna mot Rios olympiska himmel.

■ ■ ■

Guld-Jennys förkrossande överlägsenhet blir ännu vackrare i skenet av den allt annat än optimala uppladdning hon haft. Blott fyra dagar före OS-invigningen tvingades hon bryta genrepet i London och kom till Rio med en lårskada. I onsdags på träningen föll hon och tvingades sy både armbåge och knä.

Men Jenny Rissveds växer med svårigheterna, tar dem som en utmaning. Falutjejen som lärde sig cykla på en grusgång hemma i Stenslund. Hon började tävla redan som sjuåring och tog hem världscupsegrar i mountainbike som 17-åring.

Med föräldrarna som ständigt hämtande, skjutsande och hejande stöd. Och med den mentale rådgivaren Rune Gustafsson som ovärderlig trygghet. Han har hjälpt henne i motgång och inte minst att komma över de smärtsamma minnena av den holländska konkurrenten Annefleur Kalvenhaars dödskrasch i sprint 2014.

Jenny Rissveds har klarat att jaga undan de svåra bilderna och rädslan, minnas det bästa hos Kalvenhaar och se framåt, mot OS-guld.

I regn, snö, isvind, gråväder, hetta, dag efter dag, har hon cyklat med Rio i blick. Minst 600 träningstimmar om året redan som 20-åring. En träningsdos som givet henne den bästa syreupptagningsförmågan bland svenska elitidrottskvinnor.

■ ■ ■

Vid sidan om det har Jenny Rissveds studerat industridesign, vårdat sin vardag, aldrig glömt vem hon är.

Så har en vinnare formats, en talang förädlats, en vilja härdats. Jenny Rissveds gjorde ett perfekt lopp; gick inte ut för hårt i början, motstod taktiska finter, klarade tekniska svårigheter.

När allt avgjordes kom hon så som en urkraft från de djupaste Dalaskogarna, förkrossande överlägsen.

Pappa Thomas Rissveds berättar om hur han och familjen följt loppet i soffan hemma i Falun och om sina glädjetårar.

Jenny Rissveds, hon bara log, också efter loppet.

Ett guldleende vi aldrig glömmer.

ARTIKELN HANDLAR OM