Även om de tar sig till VM räcker inte resultaten

SPORTBLADET

OSLO. Först drog de tunga skyarna in över Bislett här i Oslo.

Sedan föll svenskarna lika hårt som regnet.

Carolina Klüft, Emma Green och Johan Wissman skrev alla upp sig på den redan långa skadelistan.

Och läget inför VM i Berlin i augusti stavas på samma sätt som himlen över Bislett:

MÖRKER.

Det är inte ofta man ser Carolina Klüft med tårar i ögonen, men det var precis vad hon hade efter att ha fått bryta längdtävlingen i Oslo.

Hon ville så gärna tävla, hon ville så gärna visa vad hon går för.

Och så tvingas hon bryta efter bara två försök och inte ens ett resultat att ta med sig hem.

Hon har pratat hur mycket hon behöver tävlingshoppa i två dagar i rad nu.

Att det krävs massor av hopp för att få tillbaka tävlingskänslan inför VM.

Nu kan tiden snart vara på väg att rinna ut.

Jag vill inte låta alltför negativ när det gäller Carro.

Hon är en fantastisk tävlingsmänniska. Hon är utan tvekan den största talang som funnits på damsidan i svensk friidrott.

Men när stressfrakturen äntligen slutat göra ont, dök en nygammal skada upp i vänster skinka.

Samma bakdel jag såg henne kyla under hela sommaren 2006.

En sommar fylld av smärta som till stor del bidrog till att hon gjorde sin sista sjukamp året efter.

Helt klart säger kroppen ifrån oftare nu än då hon var yngre.

Omänsklig träning

Även om Carro bara är 26 år, så har hon nio sjukampssäsonger bakom sig.

De flesta av dem med nästan omänskliga träningsmängder.

Nu är hon längdhopperska och ingenting annat, men där krävs också också en fulltrimmad kropp för att kunna slåss om medaljer i ett VM.

Nu säger den kroppen ifrån oftare än någonsin tidigare.

Faktum är att av de femton aktiva som förbundskapten Stefan Olsson redan plockat ut till VM i Berlin, är Carro den enda som inte ens klarat den officiella B-gränsen i år.

Och då är huvuddelen av truppen långt ifrån några stjärnor, utan med för att se och lära, som det så populärt heter.

De ska på studieresa till Berlin.

Carro ska dit för att ta medalj.

Carros rad hittills i år är 6,31–6,53-6,07–X och B-gränsen till VM är 6,62.

I fjol hoppade hon 6,50–6,77–6,61–6,87 på de fyra första tävlingarna.

Det är skillnad det.

Räcker ingenstans

Trots det slutade den säsongen med en niondeplats i OS-finalen i Peking efter ett hopp på 6,49.

För att ta medalj i VM tror jag det krävs minst 6,90 under normala väderförhållanden.

För att ta guld en bit över sju meter.

Hinner hon dit?

Jag tvivlar, även om hoppet sägs vara det sista som överlämnar människan.

Men Carros hopp räcker ingenstans just nu.

Emma Green fick också kliva av igår och Johan Wissman tvingades slå av på takten på upploppet på 400 meter.

Årssämsta

Emma stannade på årssämsta i höjd med 1,80 och Wissman på årssämsta 46,28. Då talar vi utomhusresultat.

Men de är inte heller oroliga inför VM.

I friidrottens ordbok handlar det inte om skador, utan bara om ”känningar”.

Men jag har på känn att det kan vara värre än så.

Och framförallt:

Även om de tar sig till VM, så räcker inte resultaten speciellt långt i dagsläget.

Jag kan inte annat än tycka synd om arrangörerna här i Oslo.

Här hade det varit sol och 30 grader i två veckor i rad.

Inte en droppe regn.

Men precis när orkestern började spela under invigningen öppnade sig himlen.

Allt kom på en gång.

Regnet vräkte ner och publiken flydde från läktarna för att ta sig under tak.

Sedan blev hela tävlingen ett fiasko.

Det ska fan vara galaarrangör ...

ARTIKELN HANDLAR OM