Kan växa till den största skandalen någonsin

Foto: Reuters
Även om Usain Bolt inte är inblandad, kommer hans namn oundvikligen att dras in i en jamaicansk dopningskandal, skriver Mats Wennerholm
SPORTBLADET

Erfarenheten har lärt mig att dopningskandaler alltid börjar med ett rykte som sedan växer.

Det som nu händer på Jamaica kan växa till den största någonsin.

Samtidigt säger flera uppgifter att det handlar om "mildare" preparat, som bara leder till en varning.

Allt annat vore förödande för friidrotten.

Även om Usain Bolt inte är inblandad, kommer hans namn oundvikligen att dras in i den jamaicanska dopningskandalen nu när hans träningskompis Yohan Blake tillhör de misstänkta.

Bolt är den absolut största friidrottsstjärnan i dag, en räddare i nöden för en sport där galaarrangörerna gått på knäna och precis ska sjösätta sitt nya jätteprojekt "Diamond Leaugue".

Nu kan allt raseras och bli en mardröm för marknadsförarna av den nya galacirkusen.

Nu ska det inte handla om några anabola steroider eller testosteron - muskeluppbyggande preparat som ger två års avstängning.

Men vad det än är kommer det att solka det jamaicanska sprintundret.

Jag var själv på plats Peking och såg Jamaicas sprinters rensa rent på prisborden.

De vann allt.

Det var en uppvisning i världsklass och de tidigare dominanta amerikanarna kunde bara stå och se på.

Naturligtvis drog dopningryktena igång redan i Peking, men ingen åkte fast under själva spelen.

Men i jamaicanska mästerskapen i juni ska alltså fem sprinters ha åkt fast.

Att fem sprintstjärnor åker fast på samma gång är ingen tillfällighet.

Då handlar det inte om några enstaka fall eller en isolerad företeelse.

Jag träffade Yohan Blake så sent som i Paris för en vecka sedan. En kaxig nittonåring som just fått sitt stora internationella genombrott.

En kille så talangfull att han kallades den "nye" Bolt.

Det som gör saken extra explosiv är att Blake har samma coach som Usain Bolt - den rundlagde Glen Mills som även är jamaicansk förbundskapten.

Nu exploderar den här skandalen veckorna innan VM i Berlin.

Det var vad friidrottsvärlden behövde minst av allt.

Samtidigt går det inte att komma i från att de jamaicanska sprinterlöparna - både på herr- och damsidan - gjort exceptionella resultatförbättringar de senaste två åren.

Tider som fått varningsklockorna att ringa i alla fall hos mig.

Samtidigt har Jamaicas framgångar haft en friskhet över sig och ingen kan komma ifrån att den karibiska ön har extremt många sprinttalanger och skolbarnen växer upp med en stafettpinne i handen, på en ö där friidrotten är större per capita än någon annanstans i världen.

Det kändes äkta på något vis, men man är förmodligen lurad.

Igen.

ARTIKELN HANDLAR OM