Titta, en ny ”Foppa”

Mats Wennerholm: Han kan bryta Leksands förbannelse

SPORTBLADET

Jag trodde aldrig att jag skulle få se en ny ”Foppa”.

Men jag såg en i går.

Filip ”Foppa” Forsberg, 18 år.

Han är spelaren som kan bryta för- bannelsen och ta Leksand tillbaka till elitserien.

jagar sin dröm Filip Forsberg gjorde två mål på matchens fem första minuter mot Södertälje. Nu jagar han sin dröm: att spela upp Leksand i elitserien. ”Det vore hur stort som helst”, säger han.

Det var lite déjà vu-känsla när jag satt där på läktaren i Tegera Arena.

Jag följde ju en ung Peter ”Foppa” Forsberg när han slog igenom och började dominera i Modo. Och de har mer än smeknamnet gemensamt.

Jag har en känsla av att Filip Forsberg kan betyda lika mycket för Leksand 2013 som Peter Forsberg gjorde för Modo i SM-slutspelet 2004.

Men det mest utmärkande är inte att båda är – eller var – supertalanger.

Det är hur de brinner för sina klubbar.

För Peter Forsberg har det aldrig funnits någon annan svensk klubb än Modo. Han var en egen produkt, han spelade där från barnsben och de känslorna har aldrig försvunnit. Jag satt bredvid honom på pressläktaren i Karlstad när Modo förlorade första kvartsfinalen mot Färjestad och han var nog den mest besvikna modoiten i hela arenan. Trots att han pensionerat sig som spelare och numera är assisterande general manager i Modo.

Förra gången var han åtta år

Filip Forsberg stod på läktaren i gamla Leksands ishall när Leksand gick upp i elitserien senast.

Det var 2005 och Foppa II var åtta år.

Men han har inte glömt det än.

Känslan av total eufori.

Nu kan han själv bli vad den NHL-lockoutade kanadensaren Mike Ryder var för Leksand 2005.

Den stora hjälten.

– Det skulle vara en dröm, säger Filip när jag frågar honom efter matchen.

– Det skulle vara hur stort som helst. Jag har spelat i föreningen sedan barnsben och stått på läktaren i varje match då jag växte upp. Det skulle vara bland det största jag varit med om.

Kan det vara nyckeln till att Leksand går upp den här gången? Jag tror det.

Det där riktiga hjärtat för klubben går inte att köpa för pengar. Det är något unikt och tyvärr något utdöende.

I Foppas fall, ja, i båda Foppornas fall, så har de dessutom förmågan, talangen och skickligheten att avgöra allt på egen hand.

Filip Forsberg gjorde mål i sina två första byten mot Södertälje i går och matchen var avgjord.

Södertälje hade inte kraften eller skickligheten att rubba ett Leksand, där resten av laget gjorde sitt jobb till hundra procent och stängde matchen.

Jag var imponerad. Leksand har något de inte haft tidigare. Klubbkänsla och stolthet och så en joker som kan avgöra vilken match som helst.

Det känns som pengarna inte längre kastas i Siljan.

Västerås. Oj, oj, oj.

Jag hade aldrig satsat pengarna på en tvåa mot Rögle i Ängelholm.

Det var faktiskt den mest imponerande segern i den här kvalseriepremiären.

Men det visar hur öppen årets kvalserie är.

Hatten av för sportchefen

Västerås sportchef Niklas Johansson har en extrem förmåga att hitta okända talanger i Nordamerika och de spelade en avgörande roll för Västerås när de vann med 3–2 i Ängelholm.

Och målvakten Lasse Johansson förstås. I går slog han Martin Gerber i målvaktskampen.

Västerås? Ja, varför inte.

Även Örebro lyckades sno en poäng borta mot Timrå. De föll på straffar till slut, men närkingarna har en bragdstämpel över sig redan nu.

Laget som gjort det omöjliga.

I fjol vann de hockeyallsvenskan och misslyckades totalt i kvalet.

I år blev de sexa, spelade en stentuff playoffserie och skrällde direkt, även om det ”bara” blev en poäng borta mot Timrå.

Örebro? Ja, varför inte.

Som ni märker har jag fortfarande problem att peka ut någon given favorit. När jag rankade kvalserien i går, så upptäckte jag hur svårt det var att helt såga något av de sex lagen. I dag känns det ännu svårare.

Det är mer öppet än på många, många år. Men skulle jag satsa några pengar i dag, skulle det bli på Leksand.

Inget annat lag har en motsvarighet till Filip Forsberg.

Ja, varför inte...

ARTIKELN HANDLAR OM