Wennerholm: Början på något stort för svensk friidrott - igen

SPORTBLADET

DUBLIN. Irland kallas den gröna ön och det är väl ganska passande att svensk friidrotts framtid tar sin avstamp här.

I prunkande grönska en midsommarhelg i juni.

En ny våg av svensk girl power på väg mot världstoppen.

Egentligen började det med medaljregnet redan i vintras i inne-EM i Göteborg.

Men nu har vi flyttat utomhus finns det plats för 17-årige Sofi Flincks spjutkastning och en 16-årig Irene Ekelund som känner sig beredd för att möta vuxenlivet.

Jag känner att det är början på något stort.

Igen.

Och precis som vanligt är det damerna som dominerar scenen. Det har varit en klar trend de senaste 30 åren och då har vi ändå haft manliga världsstjärnor som Patrik Sjöberg, Stefan Holm och Christian Olsson. Det gör bara damernas insats ännu mer häpnadsväckande.

Sedan JVM startade 1986 har Sverige tagit totalt 17 medaljer, varav sju guld.

Där står det 13–4 till damerna i medaljmatchen. I guld räknat 7–0. I senior-VM är motsvarande siffror 8–4. När vi talar guld står det 5–2.

Det förklaras till stor del av Carolina Klüfts överlägsenhet i sjukamp, men det är ändå talande siffror.

Mycket elände i rask takt

Och ser vi till framtiden är det tjejerna som ligger i framkant och ger förhoppningar. Angelica Bengtsson och Sofi Flinck som båda tog JVM-guld i Barcelona i fjol och så raketen Irene Ekelund.

Det betyder inte att någon av dem kommer att nå den absoluta världstoppen som seniorer. Historien är full av svenska ungdomsstjärnor som slocknat och bara blivit bortglömda namn i statistiken. Men i de här aktuella fallen tror jag inte det.

Det är inte så länge sedan svensk fri­idrott stavades elände, elände, elände.

Carolina Klüft var utbränd som sjukamperska redan som 26-åring, Susanna Kallur skadade sig och både Stefan Holm och Kajsa Bergqvist hoppade av. Lägg till Linus Thörnblad som tvingades sluta mitt i karriären.

Och Christian Olsson, med en skadehistoria i klass med Irlands eländiga 1800-tal, tog sitt sista steg som trestegshoppare.

Där stod vi.

Där stod stackars Stefan Olsson när han tog över som förbundskapten 2008.

Det fanns bara smulor kvar från den rikedom som flödat och gjort hans föregångare Ulf Karlsson och Thomas Engdahl till

några av de mest framgångsrika förbundskaptenerna i svensk friidrottshistoria.

Och det bara genom att flyta med på framgångsvågen.

”Ajrini” Ekelund – det gillar vi

Nu kan Karin Torneklint få uppleva något liknande. Ett nytt svenskt friidrottsunder och med samma draglok som Ludmila Engquist var för det första.

Den här gången är det Abeba Aregawi som med sitt färska svenska pass är nästan en garanti för en svensk VM-medalj i Moskva i augusti. En av VM:s största guldfavoriter.

Dessutom är jag ganska säker på att vi kommer att få se en 16-årig VM-debutant i Irene Ekelund.

Hon som redan lärt oss att förnamnet inte ska uttalas ”Irän” utan ”Ajrini”.

Jag gillar det.

ARTIKELN HANDLAR OM