Wennerholm: Aregawi springer in flera miljoner

SPORTBLADET

Det har varit mycket snack om Abeba Aregawis flytt hem till Etiopien.

Men sanningen är att Sverige behöver Aregawi mer än Aregawi behöver Sverige numera.

När hon kom hit hösten 2009 var hon en medelmåtta internationellt. Nu har hon redan sprungit in sina första miljoner.

Jag har svårt att bli upprörd över att Abeba Aregawi valt att skriva sig i Etiopien trots att hon har svenskt pass och är svensk medborgare. Det är där hon alltid har bott och egentligen har ingenting hänt.

Hennes tid i Sverige har varit minimal, förutom då hon kom hit hösten 2009 efter ha gift sig med sin tränare Henok Weldegebriel. Sedan dess har hon tillbringat vintrarna hemma i Etiopien, där hon tränat och levt med vänner och familj. Och somrarna har hon legat ute i Europa och tävlat.

Vad alla glömt är att den Aregawi som kom till Sverige för fyra år sedan var långt ifrån den världsstjärna hon är i dag.

Plötsligt en världsstjärna

Då hon kom hit hösten 2009 var hon en 800-meterlöperska som höll toppklass med svenska mått mätt, men internationellt var hon inte i närheten av att bli inbjuden till några galor.

Hennes bästa tid 2009 var 2.01,98 och det räckte till en 89:e plats på det årets världsbästalista. Året efter valde hon 1500 meter i stället och säsongsdebuterade på distansen i förortskommunen Sollentuna och sprang på 4.06,52 den 1 juli.

Inte heller det mycket att skryta om internationellt och det var inte många som var där som reagerade nämnvärt.

Men nio dagar senare sprang hon på 4.01,96 i holländska Heusden och då kunde alla ana att det här var en 20-åring som kunde utvecklas till en världsstjärna.

Så blev det också.

Hon fortsatte att växa till vad som i dag är världens bästa 1500-meterslöperska.

Och när det stod klart för hennes klubb Hammarby, Svenska Friidrottsförbundet och Sveriges Olympiska Kommitté (SOK) startade en febril verksamhet för att göra henne till svensk medborgare. Det var de instanserna som tryckte på, skrev inlagor till Invandrarverket och ville skapa ett svenskt guldhopp till OS i London förra året.

Inte Abeba Aregawi själv. Det gick så snabbt att Aregawi kunde har sprungit i OS i svensk landslagsdräkt. Men hon valde själv att tävla för Etiopien.

Bara början av karriären

Nu är den snart 23-åriga etiopiskan i ett läge där hon inte är beroende av varken stöd från SOK eller Sverige.

Jag har gått igenom vad hon tjänat och vad hon kommer att tjäna under resten av säsongen om formen håller i sig. Den kalkylen pekar just nu på en årsinkomst över motsvarande två miljoner kronor, vilket är en absolut topplön med fri­idrottsmått mätt.

Och en hel förmögenhet i ett land som Etiopien.

Hon får redan så kallade appearance fees bara för att ställa upp i en tävling, vilket motsvarar 70 000 till 100 000 kronor per tävling. Dessutom får hon de vanliga prispengarna som är nästan 70 000 kronor per seger i Diamond League. Och hon har redan vunnit tre.

Och då är hon bara i början av karriären.

Ska jag bli upprörd över att Aregawi får mellan 250 000 och 300 000 i årligt stöd från SOK?

Absolut inte.

För SOK är det billigt för ett OS-guld med tanke på de enorma summor de lägger på talangstöd. Där är Aregawis andel bara en droppe i havet.

Annars har det varit en lugn dag i Birmingham, där jag tog en lång pratstund med den alltid så sympatiska Michel Tornéus.

Jag hoppas han verkligen får det att lossna i dag.

Han är en av tre svenskar på plats. Förutom Tornéus och Aregawi är det spjutkastaren Kim Amb som finns här.

Och ska vi prata krympande marknad så är det svenska journalister på plats på internationell friidrott.

Jag har sällan känt mig så ensam.

ARTIKELN HANDLAR OM