Wennerholm: VM-truppen sväller – medaljhoppen minskar

SPORTBLADET

Den svenska VM-truppen till Moskva bara sväller.

Men antalet medaljhopp minskar i samma takt.

Ebba Jungmark och Michel Tornéus slåss mot klockan efter två nya miss­lyckanden i går.

När solen gick i moln över Karlstad var det Irene Ekelund som sken.

Och hon vill inte åka till VM.

Det ville inte Ebba Jungmark heller efter att ha stannat på 1,79 i Karlstad i går.

En tjej som tagit medalj i tre raka inomhusmästerkap med brons-silver-silver i EM, VM och så EM igen hemma i Göteborg i mars. Nu hoppar hon helt utan självförtroende och kraft och det är en mental spärr som måste bort.

Michel Tornéus stannade på 7,77 i herrarnas längd och får det inte heller att lossna. Han är inte i närheten av den form som nästan gav ett OS-brons i London i fjol, så han missade prispallen med en ynka centimeter.

Ekelund och Wedlund fenomen

Tvärstopp, medan övriga längdvärlden hoppat vidare och längre utan honom.

Det är sånt som händer i friidrotten, där skador och småskavanker kan förstöra en hel säsong. Men jag hade inte räknat med att någon av de två skulle ta någon medalj i VM.

Det vore en jättesensation i så fall.

Men de var ändå hopp i en svensk VM-trupp, där man greppar varje halmstrå till optimism och möjlighet att skrälla.

Irene Ekelund avstår och jag har framfört min åsikt i det ämnet flera gånger.

Jag trycker hon ska åka för att se och lära. Det är vad man bör göra som 16-årigt framtidshopp som kvalificerat sig både på 100 och 200 meter.

Nu sprang hon ifrån dubbelt VM-klara Moa Hjelmer (200 och 400 meter) med samma leende på läpparna som hon hade då hon tog guld i ungdoms-VM.

Jag trodde jag hade sett allt, men ett fenomen som Irene Ekelund har aldrig funnits tidigare i svensk friidrott.

Jo, det skulle vara Sara Wedlund i så fall.

Hemligheten i båda fallen är de utmanar världen i grenar svenskar normalt inte utmanar världen i.

Det skapar ett helt annat intresse.

Det kittlar.

Sara Wedlund sprang i mästerskapsfinaler och även om hon aldrig tog några medaljer så vågade hon utmana och därför vann hon allas hjärtan. Sara-hysterin vid VM i Göteborg och OS i Atlanta nådde gigantiska proportioner. När hon sprang på DN-galan skapade hon en magisk stämning.

Tornklint tar ut alla som vill åka

Där är inte Irene Ekelund. Inte än.

Men hon är en betydligt större talang och fortsätter utvecklingen tror jag hon kan nå de höjderna.

Jag såg fröet till det i Karlstad i går.

Jag vet inte vad jag gillar nye förbundskaptenen Karin Torneklints uttagningsprinciper till VM.

Alla som vill får åka.

Så fort B-kvalgränsen är avklarad, så trycker hon en VM-biljett i handen på vederbörande. Det verkar inte heller spela någon roll i vilket sammanhang resultaten kommer.

Till och med en liten klubbtävling duger, som i exempelvis spjutkastaren Gabriel Wallins fall.

Själv anser jag att alla VM-kvalificerande resultat ska komma i tävlingar med internationellt motstånd.

Inte för att vara elak.

Utan för att det kan kosta mer än det smakar i ett VM. Det är aldrig bra reklam med svenskar som åker ut innan tv-publiken ens vaknat till förmiddagspassen borta i Moskva.

Karin Torneklint plockade ut fyra nya svenska VM-namn efter galan i går, men ingen kvalificerade sig på resultat gjorda i Karlstad.

Det var givna namn som juniorerna Sofia Linde (sjukamp) och Sofi Flinck i spjut. Plus mindre givna Jessica Samuelsson och Marcus Nilsson, båda mångkampare även de.

Alla med dator kan ta ut truppen

Det är väl okej, men frågan är vad en förbundskapten i så fall ska vara till för. Om alla som klarar b-gränsen får åka kan vem som helst med en dator i knät plocka ut en VM-trupp.

Utom de som tackar nej förstår. Tyvärr tillhör Irene Ekelund den kategorin.

Hon som är svensk friidrotts kanske viktigaste tillgång just nu.

ARTIKELN HANDLAR OM