Ska göra Sverige till stormakt igen

1 av 3
SPORTBLADET

Umeå. SM i Umeå gav ett tydligt besked.

Det är en helt ny generation som ska göra Sverige till en stormakt i friidrott igen.

Namn som Irene Ekelund, Andreas Almgren och Khaddi Sagnia har potential att bli framtidens vinnare.

Men de som skulle visa EM-form gav bara beska besked.

Förbundskapten Karin Torneklint har ­tagit ut 59 aktiva till EM i Zürich om jag lyckats räkna rätt bland alla namn.

Det är efter principen att alla som räcker upp en hand får åka.

Jag tycker att truppen är alldeles för stor och liknar de sällskapsresor som tidigare mastodonttrupper utvecklats till. Det enda Torneklint egentligen gjort är att pricka av alla som klarat EM-kvalgränsen.

Det kan man tycka vad man vill om, men jag skulle vilja se en betydligt tuffare gallring inför mästerskapen.

Även inför ett EM.

Bortkastad förbundskaptensroll

Just nu känns det som många är nöjda ­bara av att ha tagit sig till Zürich.

Och jag tror inte att en aldrig sinande ström av utslagna svenskar i kval- och försöksomgångar är ett bra sätt att marknadsföra en sport som är nere i brygga rent ekonomiskt. Är det rätt att lägga resurser på att skicka en trupp som är så stor som någonsin är möjligt i det läget?

Mitt svar är definitivt nej.

Det känns som förbundskaptensrollen är lite bortkastad, då det inte sker minsta ansats till gallring.

Det är som om friidrotten måste ta igen för SOK:s tuffa uttagningsprinciper att ­alla som tas ut till ett OS måste ha en chans att åtminstone hamna topp åtta.

Hade samma regler gällt inför EM hade den svenska truppen mer än halverats.

Tror på två medaljer

Karin Torneklint tror på mellan tre och fem svenska medaljer i EM.

Jag tror på två.

Jag tror Charlotta Fougberg tar guld på 3 000 hinder och att Abeba Aregawi fixar ett guld på 1 500 meter.

Fougberg är etta i Europa i år och Aregawi är regerande världsmästare från Moskva förra året, men det är ingen garanti för att båda vinner.

Men de är våra klart största hopp.

Det tredje största medaljhoppet är ­Meraf Bahta på 5 000 meter.

Tvåa i Europa i år och med stor chans att ta en medalj.

Men tre av tre möjliga brukar sällan slå in. Därför stannar jag vid två svenska medaljer.

■ ■ ■

I övrigt gav inga av de etablerade svenska namnen några positiva EM-besked ­under SM i Umeå.

De var så långt ifrån att jag bara ser dem som outsiders.

Michel Tornéus och Erica Jarder i längd, Emma Green i höjd och framförallt Kim Amb i spjut som är i en nedåtgående spiral som inte verkar ha någon botten.

Han fick ”bara” brons i SM efter ett kast på 74,99.

Jag räknar inte bort någon av dem, men de är inte de givna medaljkandidater jag trodde när säsongen startade.

■ ■ ■

Det som gladde mest i Umeå var det ”nya” friidrotts-Sverige.

Att se den sprallige Khaddi Sagnia till­baka och ta en sensationellt SM-brons på 100 häck och sedan se henne hoppa in som fyra i längd, trots att hon hade flera deci­meter till plankan.

Eller junioren Andreas Almgrens solklara guld på 800 meter, där han tog täten och kontrollerade loppet ända in i mål. Helt motsatt mot hur han normalt brukar springa.

Almgren är bara 19 år men har ett ­fantastiskt löphuvud och som verkar skapt för att springa 800 meter i stora mästerskap.

Eller Irene Ekelund som joggade hem en överlägsen seger på 200 meter.

Hon joggade naturligtvis inte, men hon har ett så avslappnat och ­naturligt löpsteg att det nästan ser så ut.

Almgren och Irene åker nu till sitt första stora seniormästerskap, medan Khaddi Sagnia får stanna hemma med ynka tre centimeter till EM-kvalgränsen i längd.

■ ■ ■

Till sist: Tack för ett fantastiskt SM, Umeå.

Det känns nästan som SM borde gå där varje år.

Svenska EM-hoppen

Charlotta Fougberg

Gren: 3 000 m hinder

Kommentar: Enda svensk som åker till ­Zürich som etta i Europa. Skuggas av finländskan Sandra Eriksson på årsbästalistan, men sedan är hoppet långt, långt till tredje tjej i Europa. Känns som en given medalj, men har dålig mästerskapsrutin.

Medaljchans: 90 procent

Abeba Aregawi

Gren: 1500 ­meter

Kommentar: Har haft en oväntat tung säsong och är ”bara” tvåa i Europa inför EM. Holländskan Sifan Hassan är etta och måste knäckas. Men är Aregawi i normal form så är det här en säker svensk medalj i alla fall. Frågan är bara vilken kulör.

Medaljchans: 90 procent

Meraf Bahta

Gren: 5 000 meter

Kommentar: Verkar ha bestämt sig för 5000 meter i EM nu, där hon är tvåa i Europa bakom samma Sifan Hassan som Aregawi ska slåss mot. Men håller nerverna är Meraf en given medaljkandidat med kapacitet att ta guld.

Medaljchans: 50 procent

Daniel Ståhl

Gren: Diskus

Kommentar: Gör sitt första stora seniormästerskap, men är fyra i Europa i år med sitt rekordkast på 66,89. Men motståndet är ­både tufft och betydligt mer ­erfaret än vad Daniel är. Men får han sin drömträff kan allting ­hända.

Medaljchans: 20 procent

Michel Tornéus

Gren: Längdhopp

Kommentar: Har haft en tung och sen ­säsongsstart och är bara elva på papperet i Europa när han åker till Zürich. En rutinerad mästerskaps­hoppare numera, men måste upp ett par nivåer om det ska bli ­medalj.

Medaljchans: 10 procent

Emma Green

Gren: Höjdhopp

Kommentar: Är glad bara över att få tävla igen den här ­säsongen efter sin ryggproblem. Kommer till EM med endast två tävlingar i benen. Nivån i damer höjd har inte varit skrämmande hög den här säsongen, men krävs ett under för att det ska bli medalj.

Medaljchans: 10 procent

Erica Jarder

Gren: Längdhopp

Kommentar: Har så mycket i sig, men får inte ut det på tävling. Har kapacitet att slåss om en medalj, men då måste hon få ut maximalt i EM och höja sitt ­personliga rekord utomhus (6,67) med någon eller några ­decimeter.

Medaljchans: 10 procent

Andreas Almgen

Gren: 800 meter

Kommentar: Årets stjärnskott i svensk friidrott är sexa i Euopa på tid i år, men svårig­heten är att få en andra formtopp ­efter JVM-bronset i Eugene. Men jag räknar inte bort Almgren helt. Han är en typisk mästerskaps­löpare.

Medaljchans: 5 procent

ARTIKELN HANDLAR OM