Wennerholm: Nattsvart – men det bästa är kvar

SPORTBLADET

Emma Green har landat i Zürich för sitt 19:e seniormästerskap.

Och hon har bara missat final fyra gånger.

Nu känns hon som ansiktet utåt i en EM-trupp där det är tjejerna som dominerar totalt.

Och även om gårdagen var nattsvart har Sverige sparat det bästa till sist.

Mats Wennerholm.

Kall och frusen lämnar jag Letzigrund efter EM:s andra dag.

En kväll då det satt en liten djävul på ena axeln och tjatade om hur usla svenskarna är i detta EM, att truppen är för stor och att det verkligen är en sällskapsresa för de flesta som är här.

Betald semester med några trevliga utflykter till de presskonferenser som förbundet envisas med att lägga på avlägsna bergstoppar dit det är ett elände att ta sig.

Så är det ju också.

Men det satt en ängel på den andra och sa att lugna dig nu. Det bästa är kvar. De största paketen ligger kvar under granen.

Och så mötte jag Emma Green som tagit sig hit efter sin första riktigt skadefyllda sommar.

Jag minns hennes stora genombrott när hon kom som 20-åring till VM i Helsingfors och tog ett sensationellt VM-brons, samtidigt som Kajsa Bergqvist tog VM-guldet.

Det var en magisk, regnig kväll.

Men det märkliga är att det snart 19 mästerskap senare fortfarande är den tyngsta medalj som Emma tagit.

Högre än 1,98 i en enda tävling

Hennes EM-silver i Barcelona 2010 kom efter hennes bästa mästerskapsfinal någonsin. Enda gången hon hoppat över två meter och en tävling där hon gjorde sin karriärs hittills högsta hopp. Ja, två högsta. Först 1,99 och sedan 2,01.

Hon har aldrig hoppat högre än 1,98 i någon annan tävling.

Det känns som hon aldrig fått det där riktiga lyftet, trots att hon är en extrem supertalang.

Det är få som förstått hennes enorma potential i andra grenar, men jag såg henne vinna SM-guld i längdhopp i Helsingborg 2005 med ett hopp på 6,41. Jag såg henne vinna 200 meter i Europacupen i Malaga 2006, då hon sprang på 23,02. Det är fortfarande den fjärde snabbaste tiden i Sverige genom tiderna.

En symbol och världsnyhet

Men hennes största genombrott kom i VM i Moskva, då hon målade sina naglar i regnbågens färger inför höjdkvalet. En tyst protest mot de nya lagar mot homosexuellas rättigheter som svärtat Vladimir Putins Ryssland just innan VM-starten.

Det blev en världsnyhet.

Hon blev själva symbolen för det mästerskapets hetaste idrottspolitiska fråga.

Sedan kom beskedet i vintras att hon skulle skilja sig från sin man och och tränare Yannick Tregaro. Väldigt avklätt skildrat på hennes egen blogg.

Jag är imponerad av hennes kyla och integritet och ha det där lite mytiska. Som en friidrottens Greta Garbo.

Jag hoppas hennes chansning går hem här i EM. Hon ska inte ens vara i närheten av medalj efter den sommar hon haft, men hon skulle inte vara här om hon inte trodde att hon hade chans på en medalj.

Jag hoppas hon lyckas.

Vid sidan av Emma är det Charlotta Fougberg (3 000 meter hinder), Abeba Aregawi (1 500 meter) och Merfa Bahta (5 000 meter) som är de största svenska medaljhoppen här i EM.

Bara tjejer.

Det regnade ett bittert regn från en nattsvart himmel över Zürich i går.

Till helgen hoppas jag det regnar medaljer i stället för småspik.

ARTIKELN HANDLAR OM