Vinner Gatlin guld stinker friidrotten mer än någonsin tidigare

Wennerholm om duellen som kickar igång VM

Foto: Foto: AP
Redan 2005 vann Gatlin VM-guld.
SPORTBLADET

PEKING. Usain Bolt har landat i Peking.

Och han känns som en frälsare i en sport som skakats av den ena dopningsskandalen efter den andra denna sommar.

Det är bara Bolt som kan rädda detta VM och sätta ­friidrotten på kartan igen.

Men då krävs det att han vinner.

Vinner fuskaren Justin Gatlin stinker friidrotten mer än någonsin.

Det är en fuskstämpel som måste bort från den här sporten. Den har suttit i sedan 80-­ talets stora dopningsskandaler då i stort sett varenda friidrottare var byggd av anabola s­teroider.

Och det är som den sitter lika permanent och synlig som på en brännmärkt biffko i Texas.

Ständigt nya skandaler och avslöjanden.

Det känns märkligt att man ska behöva v­änta tio år för att få veta vem som egentligen v­unnit en VM-final. Eller i OS.

När dopningproven sparas och görs om med större precision i upp till ett decennium efter att de togs.

Det är alltid bra att rättvisa skipas, men vinnarna som avslöjas så långt efteråt har ändå hunnit få alla fördelar av sina bedrägliga segrar.

Jag ser det mest som ett slag i luften och jag tror inte det skrämmer några fuskare som är ute efter snabba framgångar.

De måste fast här och nu.

Borde blivit avstängd på livstid

Nu har dopningsdebatten gjort att VM:s 100 meter fått ett klassiskt western-tema.

Den Gode, den Onde, den Fule.

Och det är Usain Bolt som sitter med en g­loria över huvudet på sin presskonferens här i Peking, världsrekordhållaren som aldrig åkt fast i ett dopningtest.

Jag vet att många misstänker även jamaicanen i de här sammanhangen. Och det förståeligt i en gren som är värre besudlad än de flesta.

Men jag väljer ändå att lita på honom.

Han är så bergfast när han sitter inför hela världens blickar och säger att han följer reglerna, håller sig ren och på rätt sida och hoppas att ­alla ska göra det i en framtid.

Att han ensam inte kan tvätta bort stämpeln.

Amerikanen Justin Gatlin är naturligtvis den onde. Han har inte åkt fast en gång utan två och borde ha blivit avstängd på livstid andra gången han fastnade och då med testosteron i kroppen. Nu fick han på amerikanskt manér straffet nedsatt inte b­ara en utan två gånger. Först till åtta år och sedan till fyra, då han samarbetade med myndigheterna.

Det gjorde även den tredje huvudpersonen i det här dramat. Amerikanen Tyson Gay. Usain Bolts störste konkurrent sedan jamicanens genombrott, men också fast för anabola steroider 2013. Han samarbetade också med myndigheterna. Det ledde till att han själv fick en tvåårig avstängning halverad till ett år, samtidigt som hans tränare Jon Drummond blev avstängd från friidrotten i åtta.

Hoppas han gör det omöjliga

Det här ger naturligtvis 100-metersfinalen här i Peking en annan dimension.

En hel värld kommer att titta på.

Och det kan bli det bästa som hänt den här säsongen. En rivstart på hela VM.

Om Bolt vinner.

Och efter att ha tvivlat en hel sommar tror jag faktiskt han gör det.

Han har haft en fantastisk förmåga att vara som bäst i mästerskapen. Alla hans bästa ­tider har kommit i de stora finalerna.

Nu underskattar jag inte Justin Gatlin. Han kan gå under 9.70 efter en sommar då han ­varit säker på tider kring 9.75 i lopp efter lopp.

Det blir tufft även för Usain Bolt.

Och Bolt – som fyller 29 år i dag – får inte göra ett misstag i så fall. Starten, som han ­ofta har problem med, måste sitta perfekt.

Men nu känns det som att det är ett mentalt spel också. Bolt var kolugn på sin presskonferens i går och meddelade att han var i toppform. Han kände sig mer redo än någonsin.

Justin Gatlin får kämpa med att slå undan de tankarna när han står på startlinjen och dessutom har 1–6 i inbördes möten med den väldige Bolt.

Jag både hoppas och tror att jamaicanen gör det igen.

Det till synes omöjliga.

Det är vad den här sporten behöver mest av allt just nu.

■ ■ ■

Det svenska friidrottarna har däremot landat i Peking utan några större förväntningar på sig.

Att ta sig från Bolts presskonferens till svenskarnas några timmar senare var som att träda in i två olika världar.

Jag räknar inte med en enda svensk medalj som den här sommaren sett ut.

Däremot är jag tämligen säker på att inte en svensk i den här VM-truppen har fuskat sig till framgång.

Det är också ett jätteläge att skrälla för unga framtidsnamn som Andreas Almgren och Khaddi Sagnia.

Det vore i så fall lika stort som att Bolt v­inner 100 meter.