Kan hon? Ja. Vill hon? Nej.

Wennerholm: Omöjliga rekordet kan ryka här i Rio – men jag tror att Caster Semenya väljer att vänta

rekordform Caster Semenya är en av OS-friidrottens stora favoriter. Sydafrikanskan har inte förlorat ett lopp på 800 meter i år. Men något världsrekord vill hon inte prata om.
SPORTBLADET

Det har varit en sommar där flera av de ”omöjliga” gamla världsrekorden fallit.

Nu är även det äldsta och svåraste hotat.

Tjeckiskan Jarmila Kratochvilovas 1.53,28 på 800 meter har hunnit blir 33 år.

Sydafrikanskan Caster Semenya kan slå det här i Rio.

Men vill hon?

Jag var på plats på tidernas första VM i Helsingfors 1983 och såg Kratochvilova springa hem de historiska och första VM-gulden på både 400 och 800 meter. Samma sommar hon satte världsrekordet.

På den tiden visste alla varför det gick undan och världsrekord tillhörde friidrottens vardag. Bara damerna satte totalt 100 världsrekord i de olika grenarna på 1980-talet. När dopningtestandet kom igång på allvar och murarna föll på 1990-talet sjönk de till totalt fjorton.

Anledningen?

I varje öststatsdiet ingick de numera berömda blå pillren Oral-Turinabol.

Anabola steroider som hade störst effekt på kvinnor och fick dem att springa snabbare, hoppa högre och kasta längre. En statsstyrd dopning som avslöjats i de gamla Stasi-arkiven och där de unga östtyska idrottstjejerna sällan fick veta vad de stoppade i sig.

Och DDR, Sovjet och de andra öststaterna dominerade närmast totalt på damsidan på den tiden.

Amerikanskorna med på samma villkor

Kratochvilova var tjeckiska, men det fanns ingen anledning att tro att hon gick på någon annan diet. Och USA var med på samma villkor, även om ingen åkte fast. Några av de mest svårslagna 80-talsrekorden tillhör faktiskt amerikanskor.

Florence Griffith-Joyners 10,49 på 100 meter och 21,34 på 200 kommer kanske aldrig att slås. Så känns det i alla fall när vi skriver 2016 och de redan stått sig i 28 år.

Men bland alla gamla världsrekord är det Jarmila Kratochvilovas på 800 som är det äldsta.

Och samtidigt mest hotade.

Många experter menar att det inte går att slås utan dopning - eller naturligt höga testosteronvärden.

Det är här Caster Semenya kommer in i bilden. Hennes hyperandrogenism gör att hon producerar tre gånger så mycket testosteron, manligt könshormon, jämfört med de flesta av sina medtävlare.

När hon slog igenom vid VM i Berlin 2009 avslöjades värdena och hon tvingades äta östrogen för att få ner testosteronhalten. Men nu har idrottsdomstolen CAS upphävt den regeln och Semenyas testosteronvärden har stigit igen. Det har gett henne samma fördelar hon hade i Berlin.

Hon är helt överlägsen.

Vill hålla sig undan strålkastarna

Jag såg henne jogga runt i försöken på 800 meter här i Rio och smyga i mål som etta i sitt heat på tiden 1.59,31 – elva hundradelar från Abeba Aregawis svenska rekord.

Det märks att hon vill hålla sig borta från strålkastarljuset och i mixade zonen tonade hon ner allt snack om ett världsrekord.

Därför tror jag hon väntar med världsrekordet.

Hon nöjer sig med att vinna här i Rio och sedan fixar hon världsrekordet vid någon Diamond League-gala senare i sommar. Kanske i den mest penningstinna i Zürich, kanske i Bryssel. Vilken som nu har 800 meter på programmet.

För det är nu eller aldrig.

IAAF jobbar för att hitta en ny regel som ska tvinga ner testosteronvärdena hos Semenya och andra i samma situation.

Därför hoppas jag hon hinner slå Kratochvilovas tid. 

Annars lär den stå sig i 33 år till.

Det har fallit ovanligt många ”omöjliga” rekord i sommar. På damernas 100 häck, herrarnas 400 meter och så etiopiskan Almaz Ayanas kross av Wang Junxias rekord på 10 000. Och förra sommaren raderade Genzebe Dibaba ut kinesiskan Qu Junxias världsrekord på 1500 meter.

Men jag tror Jarmila Kratochvilovas rekord är det enda som fortfarande är hotat i sommar. Resten är lika omöjliga som de alltid varit.

Mitt i världsrekordjakten njöt jag mest av svenskan Lovisa Lindh i går. Vilken kämpe och vilket jävlaranamma när hon tog sig till en OS-semi på 800 meter.

Allt det jag saknat hos de flesta andra friidrottssvenskar så här långt i OS.

Hon är årets fynd i svensk friidrott.

Jag hoppas de vårdar henne ömt.

ARTIKELN HANDLAR OM

IAAF

CAS

Sommar-OS